Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 39
Inför döden och människans förgänglighet
1 För sångmästaren, till Jedutun.[a] En psalm av David.
2 Jag sade: "Jag vill ta mig i akt,
så att jag inte syndar med min tunga.
Jag vill sätta ett lås för min mun,
så länge den ogudaktige är inför mig."
3 Jag blev stum och tyst.
Jag teg, fjärran från det goda,
och min plåga blev allt värre.
4 Mitt hjärta brann inom mig.
Medan jag grubblade,
brann det som en eld.
Jag talade med min tunga:
5 " Herre, låt mig förstå att mitt liv har ett slut,
att det finns en gräns för mina dagar,
så att jag inser hur förgänglig jag är.
6 Som en handsbredd har du gjort mina dagar,
min livslängd är som ett intet inför dig.
Endast en vindfläkt är människorna,
hur säkra de än står. Sela.
7 Som en skugga vandrar en man omkring,
han oroar sig till ingen nytta
och samlar på hög utan att veta vem som skall få det.
8 Men vad hoppas jag på, Herre?
Till dig står mitt hopp.
9 Befria mig från alla mina överträdelser,
låt mig inte bli smädad av dårar.
10 Jag tiger och öppnar ej min mun,
ty det är du som har gjort det.
11 Tag din plåga ifrån mig,
för din hands aga går jag under.
12 När du tuktar någon för hans missgärning,
förtär du likt malen det han har kärt.
Endast en vindfläkt är människorna. Sela.
13 Hör min bön, Herre,
lyssna till mitt rop.
Tig inte vid mina tårar,
ty en främling är jag hos dig,
en gäst som alla mina fäder.
14 Vänd din blick ifrån mig,
så att jag kan le igen,
innan jag går bort och ej mer finns till."
Juda förbundsbrott
11 Detta är det ord som Herren talade till Jeremia. Han sade: 2 "Hör detta förbunds ord och säg till Juda män och Jerusalems invånare. 3 Säg till dem: Så säger Herren, Israels Gud: Förbannad är den man som inte lyder detta förbunds ord, 4 som jag ålade era fäder på den dag då jag förde dem ut ur Egyptens land, denna smältugn. Jag sade: Hör min röst och gör allt som jag har befallt, så skall ni vara mitt folk och jag skall vara er Gud. 5 Jag skall då hålla den ed som jag har svurit era fäder: Att ge dem ett land som flödar av mjölk och honung, så som har skett." Jag svarade: "Ja, amen, Herre."
6 Herren sade till mig: "Ropa ut allt detta i Juda städer och på Jerusalems gator. Säg: Hör detta förbunds ord och handla efter dem. 7 Ty från den dag, då jag förde era fäder ut ur Egyptens land och ända till denna dag har jag förmanat dem gång på gång och sagt: Hör min röst! 8 Men de lyssnade inte och vände inte örat till utan följde var och en sitt onda och hårda hjärta. Därför lät jag komma över dem allt vad jag hade sagt i det förbund som jag befallde dem att hålla, men som de inte höll."
9 Herren sade till mig: "En sammansvärjning har avslöjats bland Juda män och Jerusalems invånare. 10 De har vänt åter till de missgärningar deras fäder begick. De har inte velat höra mina ord utan har följt andra gudar och tjänat dem. Israels och Juda hus har brutit det förbund som jag slöt med deras fäder. 11 Därför säger Herren så: Se, jag skall låta en olycka drabba dem, som de inte skall kunna komma undan, och när de då ropar till mig skall jag inte höra dem. 12 Då skall Juda städer och Jerusalems invånare gå bort och ropa till de gudar som de brukar tända rökelse åt, men dessa skall inte kunna rädda dem undan olyckan. 13 Ty du, Juda, har lika många gudar som du har städer. Och så många som gatorna är i Jerusalem, så många altaren har ni satt upp åt skammens gud - altaren där ni tänder rökelse åt Baal.
14 Du skall inte be för detta folk, inte komma med klagan eller förbön för dem, ty jag vill inte höra dem när de ropar till mig i sin olycka.
15 Vad har min älskade att göra i mitt hus, då hon gör så många skamliga gärningar? Kan det heliga offerköttet skaffa bort din olycka från dig? Då kunde du jubla. 16 'Ett grönt olivträd, vackert och med härliga frukter', så kallade Herren dig. Men nu har han med ett väldigt dån satt eld på det trädet, så att dess grenar förstörs. 17 Ja, Herren Sebaot, som planterade dig, har uttalat olycka över dig på grund av den ondska som Israels och Juda hus har bedrivit för att väcka min vrede genom att tända rökelse åt Baal."
Guds rättvisa dom över alla
2 Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig själv. Du som dömer handlar ju på samma sätt. 2 Vi vet att Guds dom med rätta drabbar dem som handlar så. 3 Menar du att du skall komma undan Guds dom, du människa, när du dömer dem som handlar så, och själv gör på samma sätt? 4 Eller föraktar du hans stora godhet, mildhet och tålamod och förstår inte att det är hans godhet som för dig till omvändelse? 5 Genom ditt hårda och obotfärdiga hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, när Guds rättfärdiga dom uppenbaras.
6 Han skall ge var och en efter hans gärningar: 7 evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, 8 men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten. 9 Nöd och ångest skall komma över varje människa som gör det onda, främst över juden och även över greken, 10 men härlighet, ära och frid över var och en som gör det goda, främst över juden och även över greken, 11 ty Gud är inte partisk.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln