Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 38
Den ångerfulles bön
1 En psalm av David. En bön.
2 Herre, straffa mig inte i din vrede,
tukta mig inte i din vredesglöd.
3 Ty dina pilar har träffat mig,
din hand har drabbat mig.
4 Inget helt finns på min kropp
för din vredes skull,
inget friskt finns i mina ben
för min synds skull.
5 Min syndaskuld går mig över huvudet,
den tynger mig som en tung börda.
6 Mina sår stinker och flyter
för min dårskaps skull.
7 Jag går krokig och mycket böjd,
hela dagen går jag sörjande.
8 Mina höfter är fulla av brand,
inget helt finns på min kropp.
9 Jag är maktlös och helt sönderslagen,
jag klagar i mitt hjärtas oro.
10 Herre, du känner all min längtan,
mina suckar är ej dolda för dig.
11 Mitt hjärta slår häftigt,
min kraft har övergivit mig.
Mina ögons ljus, också det är borta.
12 Mina nära och kära håller sig borta från min plåga,
mina närmaste stannar på avstånd.
13 De som står efter mitt liv lägger ut snaror,
de som söker min olycka talar om min undergång.
Hela tiden tänker de på svek.
14 Men jag är lik en döv som inte hör,
lik en stum som inte öppnar sin mun.
15 Jag är lik en man som inte hör,
som ej öppnar sin mun till svar.
16 Men jag väntar på dig, Herre,
du skall svara, Herre, min Gud.
17 Jag tänker: Må de inte få glädjas över mig
eller förhäva sig över mig när min fot vacklar.
18 Ty jag är nära att falla,
jag känner alltid min smärta.
19 Jag bekänner min skuld
och sörjer över min synd.
20 Mina fiender lever och är mäktiga,
många är de som hatar mig utan orsak.
21 De som lönar gott med ont står mig emot
därför att jag strävar efter det goda.
22 Överge mig inte, Herre,
min Gud, var inte långt ifrån mig!
23 Skynda till min hjälp,
Herre, du min frälsning!
Syndoffer för olika förseelser
5 Om någon hör edsförpliktelsen och kan vittna om något som han själv sett eller på annat sätt fått reda på, men inte berättar det, då syndar han och bär på missgärning. 2 Eller om någon utan att märka det rör vid något orent, det må vara den döda kroppen av ett orent vilddjur eller den döda kroppen av ett orent boskapsdjur eller den döda kroppen av något slags orent smådjur, så blir han oren genom det och ådrar sig skuld. 3 Eller om han utan att märka det rör vid en människas orenhet, vad det än är som kan orena, och han sedan får veta det, så ådrar han sig skuld. 4 Eller om någon utan att märka det tanklöst avlägger en ed med sina läppar - att göra ont eller gott, vad man än i tanklöshet kan styrka med en ed - och han sedan kommer till insikt om vad han gjort, så har han ådragit sig skuld i något av dessa avseenden. 5 Då skall han, när han ådragit sig skuld i något av dessa fall, bekänna den synd han har begått. 6 Som offer för sin synd skall han föra fram åt Herren ett hondjur av småboskapen, antingen ett tacklamm eller en killing, till syndoffer. Och prästen skall bringa försoning för honom för hans synd.
7 Men om han inte har råd med ett sådant djur, skall han som offer för sin synd bära fram åt Herren två turturduvor eller två unga duvor, en till syndoffer och en till brännoffer. 8 Han skall bära fram dem till prästen, som först skall offra den som är avsedd till syndoffer. Han skall vrida huvudet av den invid halsen, men utan att ta bort det, 9 och han skall stänka något av syndoffrets blod på altarets sida. Men det övriga blodet skall kramas ut vid foten av altaret. Det är ett syndoffer. 10 Den andra duvan skall han offra som brännoffer på föreskrivet sätt. När prästen bringar försoning för honom för den synd han har begått, får han förlåtelse.
11 Men om han inte har råd med två turturduvor eller två unga duvor, skall han som offer för sin synd bära fram en tiondels efa fint mjöl till syndoffer, men inte hälla någon olja på mjölet eller lägga någon rökelse på det, ty det är ett syndoffer. 12 Han skall bära fram det till prästen, och prästen skall ta en handfull av det till påminnelseoffer och bränna det på altaret, ovanpå Herrens eldsoffer. Det är ett syndoffer. 13 Och när prästen bringar försoning för honom för den synd han har begått i något av dessa avseenden, får han förlåtelse. Det övriga skall tillhöra prästen liksom vid matoffret.
Förförelser. Synd och förlåtelse
17 Jesus sade till sina lärjungar: "Förförelser måste komma, men ve den genom vilken de kommer! 2 Det vore bättre för honom att en kvarnsten lades om hans hals och han kastades i havet än att han vilseleder en av dessa små. 3 Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom. 4 Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen och kommer tillbaka till dig sju gånger och säger: Jag ångrar mig, så skall du förlåta honom."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln