Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 56
Förtröstansfull bön under förföljelse
1 För sångmästaren, efter "Den stumma duvan i fjärran". En sång av David, när filisteerna grep honom i Gat.
2 Var mig nådig, Gud,
ty människor vill ta mitt liv,
stridslystet angriper de mig hela tiden.
3 Ständigt står mina förföljare efter mitt liv,
de är många som i högmod strider mot mig.
4 När fruktan kommer över mig
förtröstar jag på dig.
5 Med Guds hjälp skall jag prisa hans ord,
på Gud förtröstar jag och fruktar inte.
Vad kan det som är kött göra mig?
6 Ständigt förvränger de mina ord,
alla deras tankar går ut på att skada mig.
7 De gaddar sig samman, de lägger försåt,
de vaktar på mina steg,
de står efter mitt liv.
8 Skulle de räddas i sin ondska?
Nej, slå ner folken i din vrede, Gud.
9 Du håller räkning på mina flyktdagar.
Samla mina tårar i din skål,
de står ju i din bok.
10 Mina fiender måste vika tillbaka
när jag ropar till dig.
Detta vet jag, ty Gud är med mig.
11 Med Guds hjälp skall jag prisa hans ord,
med Herrens hjälp skall jag prisa hans ord.
12 På Gud förtröstar jag och fruktar inte.
Vad kan människor göra mig?
13 Jag har löften att infria till dig, Gud,
jag vill ge dig lovoffer.
14 Ty du har räddat min själ från döden
och mina fötter från fall,
så att jag kan vandra inför Gud
i de levandes ljus.
Naaman botas från spetälska
5 Naaman, den arameiske kungens högste befälhavare, hade stort anseende hos sin herre och var mycket aktad, ty genom honom hade Herren givit seger åt Aram. Han var en modig stridsman men spetälsk. 2 Arameerna hade en gång dragit ut på strövtåg och som fånge från Israels land fört med sig en ung flicka, som kom i tjänst hos Naamans hustru. 3 Flickan sade till sin matmor: "Tänk om min herre vore hos profeten i Samaria, då skulle han befria honom från hans spetälska."
4 Då gick Naaman och berättade detta för sin herre och sade: "Så och så har flickan från Israels land sagt." 5 Kungen i Aram svarade: "Res du dit, så skall jag skicka brev till kungen i Israel."
Så for Naaman i väg och tog med sig tio talenter silver och 6 000 siklar guld och dessutom tio högtidsdräkter. 6 Han överlämnade brevet till Israels kung och där stod: "Samtidigt med det här brevet har jag sänt min tjänare Naaman till dig, för att du skall befria honom från hans spetälska." 7 När Israels kung hade läst brevet, rev han sönder sina kläder och sade: "Är jag då Gud, så att jag skulle kunna döda och göra levande, eftersom denne sänder bud till mig att jag skall befria en man från hans spetälska? Lägg nu märke till och se hur han söker strid med mig."
8 När gudsmannen Elisa hörde att Israels kung hade rivit sönder sina kläder, sände han bud till kungen och lät säga: "Varför har du rivit sönder dina kläder? Låt honom komma till mig, så skall han förstå att det finns en profet i Israel." 9 Så kom Naaman med sina hästar och vagnar och stannade vid dörren till Elisas hus. 10 Då sände Elisa ut ett bud till honom och lät säga: "Gå i väg och tvätta dig sju gånger i Jordan, så skall ditt kött bli friskt igen och du bli ren." 11 Men Naaman blev vred och for sin väg och sade: "Jag trodde att han skulle gå ut till mig och träda fram och åkalla Herrens, sin Guds, namn och föra sin hand fram och åter över stället och så ta bort spetälskan. 12 Är inte Damaskus floder, Abana och Parpar, bättre än alla vatten i Israel? Då kunde jag ju lika gärna tvätta mig i dem för att bli ren." Så vände han om och for sin väg i vrede.
13 Men hans tjänare gick fram och talade till honom och sade: "Min fader, om profeten hade begärt något svårt av dig, skulle du då inte ha gjort det? Hur mycket mer nu då han endast har sagt till dig: Tvätta dig, så blir du ren!" 14 Då for han ner och doppade sig i Jordan sju gånger, så som gudsmannen hade sagt. Och hans kött blev friskt igen som en ung pojkes kött, och han blev ren.
Tungomålstalet måste uttydas
13 Därför skall den som talar tungomål be om att kunna uttyda det. 14 Ty om jag talar tungomål när jag ber, så ber min ande, men mitt förstånd bär ingen frukt. 15 Vad innebär nu detta? Jo, jag vill be i anden, och jag vill också be med förståndet. Jag vill lovsjunga i anden, och jag vill också lovsjunga med förståndet. 16 Men om du tackar Gud i anden, hur skall då den som inget förstår kunna säga sitt amen till din tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger. 17 Du gör rätt i att tacka Gud, men den andre blir inte uppbyggd. 18 Jag tackar min Gud, jag talar tungomål mer än ni alla. 19 Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förstånd för att undervisa andra, än tio tusen i tungomål.
Tungomålstalet är ett tecken för dem som inte tror
20 Bröder, var inte barn till förståndet. Var i stället barn i fråga om ondskan och vuxna till förståndet. 21 Det står skrivet i lagen:[a] Genom folk med främmande språk och främmande läppar skall jag tala till detta folk, och inte ens då skall de lyssna till mig, säger Herren. 22 Så är tungomålstalen ett tecken, inte för dem som tror utan för de otroende,[b] under det att profetian är ett tecken, inte för de otroende utan för dem som tror. 23 Om nu hela församlingen kommer tillsammans och alla talar tungomål, och några som inte förstår eller inte tror kommer in, skall de då inte säga att ni är galna? 24 Men om alla profeterar och en som inte tror eller förstår kommer in, då blir han avslöjad av alla och dömd av alla. 25 Hans hjärtas hemligheter uppenbaras, och han faller ner på sitt ansikte och tillber Gud och ropar: "Gud är verkligen i er!"
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln