Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Davids sista ord
23 Dessa är Davids sista ord.
Så säger David, Isais son,
så säger den man som blev högt upphöjd,
Jakobs Guds smorde,
Israels ljuvlige sångare:
2 Herrens Ande har talat genom mig,
hans ord är på min tunga.
3 Israels Gud har talat,
Israels klippa har sagt till mig:
"Den som regerar över människor i rättfärdighet,
den som regerar i Guds fruktan,
4 han är lik morgonens ljus
när solen går upp,
en morgon utan moln,
då jorden grönskar genom solsken efter regn."
5 Är det inte så med mitt hus inför Gud?
Han har slutit med mig ett evigt förbund,
i allt ordnat och tryggat.
Ja, all min frälsning
och allt jag begär
låter han växa upp.
6 Men de onda är alla lika bortkastade törnen,
som man ej kan ta i med handen.
7 Den som rör vid dem
rustar sig med järn och med spjutskaft
De måste brännas upp i eld på stället.
Psalm 132
Davids löfte och Herrens löfte
1 En vallfartssång.
Tänk, Herre, på David,
på allt han fick utstå,
2 han som svor Herren en ed
och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob:
3 "Jag skall inte gå in i min hydda
och inte lägga mig på min bädd,
4 jag skall inte unna mina ögon sömn
eller mina ögonlock slummer,
5 förrän jag har funnit en plats åt Herren,
en boning åt den Starke i Jakob."
6 Vi hörde det i Efrata,
vi fick veta det i skogsbygden.
7 Låt oss gå in i hans boning
och tillbe vid hans fotapall.
8 Stå upp, Herre, och kom till din viloplats,
du och din makts ark.
9 Dina präster skall vara klädda i rättfärdighet,
och dina fromma skall jubla.
10 För din tjänare Davids skull
må du inte visa bort din smorde.
11 Herren har svurit David en ed,
en sann ed som han ej skall ta tillbaka:
"Av din livsfrukt skall jag sätta kungar på din tron.
12 Om dina barn håller mitt förbund
och mitt vittnesbörd som jag skall lära dem,
då skall också deras barn
få sitta på din tron till evig tid."
13 Ty Herren har utvalt Sion,
där vill han ha sin boning.
14 "Detta är min viloplats till evig tid.
Här skall jag bo, och hit längtar jag.
15 Sions förråd skall jag rikligt välsigna,
de fattiga skall jag mätta med bröd.
16 Prästerna skall jag klä i frälsning,
och de fromma skall jubla högt.
17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David,
jag har tillrett en lampa åt min smorde.
18 Hans fiender skall jag klä i skam,
men på honom skall hans krona glänsa."
Hälsning
4 Från Johannes till de sju församlingarna i Asien: Nåd vare med er och frid ifrån honom som är och som var och som kommer, och från de sju andarna framför hans tron, 5 och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar. Han som älskar oss och har friköpt oss från våra synder med sitt blod 6 och som har gjort oss till ett konungadöme, till präster åt sin Gud och Fader, honom tillhör äran och makten i evigheternas evigheter, amen.
7 Se, han kommer med molnen, och varje öga skall se honom,
även de som har genomborrat honom,
och alla jordens stammar skall jämra sig över honom.
Ja, amen.
8 Jag är A och O,[a] säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige.
33 Pilatus gick tillbaka in i pretoriet och lät kalla fram Jesus och frågade: "Är du judarnas konung?" 34 Jesus svarade: "Säger du detta av dig själv, eller har andra sagt det om mig?" 35 Pilatus svarade: "Jag är väl inte jude. Ditt eget folk och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?" 36 Jesus svarade: "Mitt rike är inte av den här världen. Om mitt rike vore av den här världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte av den här världen." 37 Pilatus sade: "Du är alltså en konung?" Jesus svarade: "Du säger själv att jag är en konung. Ja, för att vittna om sanningen är jag född, och därför har jag kommit till världen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln