Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 113
Herrens omsorg om den ringe
1 Halleluja!
Prisa, ni Herrens tjänare,
prisa Herrens namn!
2 Välsignat vare Herrens namn
från nu och till evig tid!
3 Från solens uppgång ända till dess nedgång
skall Herrens namn bli prisat.
4 Herren är upphöjd över alla folk,
till himlen når hans ära.
5 Vem är som Herren, vår Gud,
han som tronar så högt,
6 han som ser ner så djupt,
vem i himlen och på jorden?
7 Han som reser upp den ringe ur stoftet
och lyfter den fattige ur dyn
8 för att sätta honom bland furstar,
sitt folks furstar,
9 han som låter en ofruktsam kvinna bo i huset
som en lycklig mor, omgiven av barn.
Halleluja!
28 Och flickan sprang hem och berättade alltsammans.
29 Rebecka hade en bror som hette Laban. Han sprang i väg till mannen vid källan. 30 Han hade nämligen sett näsringen och armbanden som hans syster bar, och när han hörde sin syster berätta vad mannen sagt till henne, gav han sig i väg ut till mannen som stod hos kamelerna vid källan. 31 Han sade: "Kom in, du Herrens välsignade! Varför står du härute? Jag har gjort huset i ordning och det finns plats för kamelerna." 32 Så kom mannen till hennes hem, och man lastade av kamelerna och tog fram halm och foder åt dem och vatten till att tvätta hans och hans följeslagares fötter. 33 Man satte fram mat åt honom, men han sade: "Jag vill inte äta förrän jag har framfört mitt ärende." Laban sade: "Säg det!"
34 Då sade han: "Jag är Abrahams tjänare. 35 Herren har rikligen välsignat min herre, så att han har blivit en mäktig man. Han har gett honom får och nötboskap, silver och guld, tjänare och tjänarinnor, kameler och åsnor. 36 Min herres hustru Sara har fött min herre en son på sin ålderdom, och honom har han gett allt han äger. 37 Nu har min herre bundit mig vid ed och sagt: Du får inte åt min son ta en hustru bland döttrarna till kananeerna i landet där jag bor, 38 utan du skall gå till min fars hus och till min släkt och där hämta en hustru åt min son. 39 Då sade jag till min herre: Men om kvinnan inte vill följa med mig? 40 Han svarade: Herren, som jag har vandrat inför, skall sända sin ängel med dig och göra din resa framgångsrik, så att du kan hämta en hustru åt min son från min släkt, från min fars hus. 41 Först när du kommer till min släkt blir du löst från eden - om de vägrar att ge henne åt dig är du fri från eden till mig. 42 Så kom jag i dag till källan och jag sade: Herre, min herre Abrahams Gud, om du ändå ville låta den resa jag företagit mig bli framgångsrik!
16 Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han till synagogan som han brukade. Han reste sig för att läsa ur Skriften, 17 och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade den, fann han det ställe där det står skrivet:
18 Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig
till att predika glädjens budskap för de fattiga.
Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna
och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet[a]
19 och predika ett nådens år från Herren.
20 Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom. 21 Då började han tala till dem: "I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som lyssnar." 22 Men alla vittnade mot honom[b] och häpnade över de nådens ord som utgick från hans mun. Och de frågade: "Är inte han Josefs son?" 23 Då sade han till dem: "Utan tvekan kommer ni att vända detta ordspråk mot mig: Läkare, bota dig själv, och säga: Vi har hört allt som hände i Kapernaum. Gör det också här i din hemstad." 24 Och han fortsatte: "Amen[c] säger jag er: Ingen profet blir erkänd i sin hemstad. 25 Jag säger er sanningen: Det fanns många änkor i Israel på Elias tid, då himlen var tillsluten i tre år och sex månader och det kom en stor hungersnöd över hela landet. 26 Ändå blev inte Elia sänd till någon av dem utan bara till en änka i Sarepta i Sidons land. 27 Och fastän det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid, blev ingen av dem renad[d] utan endast Naaman från Syrien."
28 Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta. 29 De reste sig upp och drev honom ut ur staden och förde honom ända fram till branten av det berg som deras stad var byggd på och ville störta ner honom. 30 Men han gick rakt igenom folkhopen och vandrade vidare.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln