Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

⁵ Men kungen befallde Joab, Abisaj och Ittaj och sade: "För min skull, far varsamt fram med min pojke Absalom." Allt folket hörde hur kungen gav denna befallning om Absalom till alla befälhavarna.

⁶ Så drog trupperna ut på fältet för att möta israeliterna, och det kom till strid i Efraims skog. ⁷ Där blev Israels folk slaget av Davids tjänare. Det blev ett stort manfall, tjugotusen man stupade där den dagen. ⁸ Striden bredde ut sig över hela trakten, och skogen krävde fler offer bland folket den dagen än svärdet.

⁹ Och Absalom stötte på några av Davids tjänare. Han red då på sin mulåsna. När mulåsnan kom in under en stor terebint med täta grenar, fastnade hans huvud i terebinten, och han blev hängande mellan himmel och jord, medan mulåsnan som han satt på gick vidare.

¹⁵ Och tio unga män, Joabs vapenbärare, omringade Absalom och högg honom till döds.

³¹ Just då kom nubiern, och han sade: "Min herre konung, tag emot ett glädjebud, för Herren har i dag dömt dig fri från alla dem som reste sig upp mot dig." ³² Kungen frågade nubiern: "Är allt väl med min pojke Absalom?" Nubiern svarade: "Må det gå med min herre konungens fiender och med alla som reser sig upp mot dig för att skada dig, så som det har gått med den pojken." ³³ Då blev kungen mycket upprörd och gick upp i salen över porten och grät. Medan han gick ropade han: "Min son Absalom, min son, min son Absalom! Om jag ändå hade fått dö i ditt ställe! Absalom, min son, min son!"

Psalm 130

Ur djupaste nöd

¹ En vallfartssång.

Se noga till hur ni lever

²⁵ Lägg därför bort lögnen och tala sanning med varandra, vi är ju varandras lemmar. ²⁶ Grips ni av vrede, så synda inte. ^[a] Låt inte solen gå ner över er vrede ²⁷ och ge inte djävulen något tillfälle. ²⁸ Tjuven skall sluta stjäla och i stället arbeta och uträtta något nyttigt med sina händer, så att han har något att dela med sig åt den som behöver. ²⁹ Låt inget oanständigt tal komma över era läppar, tala bara det som är gott och blir till välsignelse där sådan behövs, så att det blir till glädje för dem som hör på. ³⁰ Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för förlossningens dag. ³¹ Lägg bort all bitterhet, häftighet och vrede, allt skrikande och smädande och all annan ondska. ³² Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er. 5 ¹ Bli Guds efterföljare, ni som är hans älskade barn. ² Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för oss som offergåva, ett välluktande offer åt Gud.

³⁵ Jesus svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.

⁴¹ Judarna var mycket förargade över att han hade sagt: "Jag är det bröd som har kommit ner från himlen." ⁴² De sade: "Den här Jesus, är han inte Josefs son, och känner inte vi hans far och mor? Hur kan han då säga: Jag har kommit ner från himlen?" ⁴³ Jesus svarade: "Var inte så upprörda. ⁴⁴ Ingen kan komma till mig, om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. ⁴⁵ Det står skrivet hos profeterna: De skall alla ha blivit undervisade av Gud.^[a] Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom kommer till mig. ⁴⁶ Inte så att någon skulle ha sett Fadern utom han som är från Gud. Han har sett Fadern. ⁴⁷ Amen, amen säger jag er: Den som tror har evigt liv. ⁴⁸ Jag är livets bröd. ⁴⁹ Era fäder åt manna i öknen, och de dog. ⁵⁰ Men det bröd som kommer ner från himlen är sådant att den som äter av det inte skall dö. ⁵¹ Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att världen skall leva."