Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 21
Herrens hjälp till kungen
1 För sångmästaren, en psalm av David.
2 Herre, över din makt gläder sig kungen,
hur stor är inte hans glädje över din frälsning!
3 Vad hans hjärta önskar ger du honom,
vad hans läppar begär vägrar du honom inte. Sela.
4 Ty du möter honom med rika välsignelser,
du sätter en krona av rent guld på hans huvud.
5 Han bad dig om liv och du gav honom det,
ett långt liv alltid och för evigt.
6 Stor är hans härlighet genom din frälsning,
majestät och glans ger du honom.
7 Du låter honom bli till välsignelse för evigt,
du fyller honom med glädje inför ditt ansikte.
8 Ty kungen förtröstar på Herren,
genom den Högstes nåd skall han inte vackla.
9 Din hand skall nå alla dina fiender,
din högra hand skall träffa dem som hatar dig.
10 Du skall låta dem känna det som i en glödande ugn,
när du visar ditt ansikte.
Herren skall uppsluka dem i sin vrede,
eld skall förtära dem.
11 Deras livsfrukt skall du utrota från jorden,
deras efterkommande från människors barn.
12 Ty de ville dra ont över dig,
de tänkte ut onda planer, men de förmår ingenting.
13 Du skall driva dem tillbaka,
med din båge skall du sikta mot deras ansikten.
14 Res dig, Herre, i din makt,
vi vill spela och sjunga om dina väldiga gärningar.
David blir kung över hela Israel
5 Sedan kom alla Israels stammar till David i Hebron och sade: "Vi är av samma kött och blod som du. 2 Redan för länge sedan, ännu medan Saul var kung över oss, var det du som var ledare och anförare för Israel. Till dig har Herren sagt: Du skall vara herde för mitt folk Israel, ja, du skall vara furste över Israel." 3 När alla de äldste i Israel kom till kungen i Hebron, slöt kung David förbund med dem i Hebron inför Herren. Och de smorde David till kung över Israel. 4 David var trettio år när han blev kung, och han regerade i fyrtio år. 5 I Hebron regerade han över Juda i sju år och sex månader, och i Jerusalem regerade han i trettiotre år över hela Israel och Juda.
David erövrar Jerusalem
6 Kungen och hans män tågade nu mot Jerusalem och jebusiterna som bodde där i landet. Dessa sade till David: "Hit in kommer du inte, till och med blinda och halta skall driva bort dig." De tänkte: David kan inte komma hit in. 7 Men David intog Sions borg, det vill säga Davids stad.
8 På den dagen sade David: "Den som slår jebusiterna skall genom vattentunneln nå fram till dessa halta och blinda som Davids själ hatar." Därför brukar man säga: "Ingen blind eller halt skall komma in i huset."
9 Och David slog sig ner på borgen och kallade den Davids stad. Där byggde han runt omkring, från Millo och vidare inåt. 10 David blev allt mäktigare, och Herren, härskarornas Gud, var med honom.
Apostelns försvarstal
16 Jag upprepar: ingen får ta mig för en dåre. Men när ni nu gör det, ta då emot mig som en dåre, så att också jag kan berömma mig lite. 17 Vad jag nu säger, det säger jag inte som Herren skulle säga utan som i dårskap, i den fasta övertygelsen att jag har skäl att berömma mig. 18 Eftersom många berömmer sig själva, vill också jag göra det. 19 Ni står gärna ut med dårar, ni som är så kloka. 20 Ni finner er i att man gör er till slavar, att man utnyttjar och utsuger er, att man uppträder utmanande och slår er i ansiktet. 21 Till min skam måste jag säga att vi har varit för svaga till det.
Men vad andra vågar skryta med - jag talar som en dåre - det vågar jag också. 22 Är de hebreer? Det är jag också. Är de israeliter? Det är jag också. Är de Abrahams barn? Det är jag också. 23 Är de Kristi tjänare? Det är jag ännu mer, för att nu tala likt en dåre. Jag har arbetat mer, suttit i fängelse mer, fått hugg och slag i överflöd och ofta svävat i livsfara. 24 Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio gisselslag, så när som på ett,[a] 25 tre gånger har jag blivit piskad med spö, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn låg jag i det djupa vattnet. 26 Jag har ofta varit på resor, utstått faror på floder, faror bland rövare, faror från landsmän, faror från hedningar, faror i städer, i öknar och på hav, faror bland falska bröder, 27 allt under arbete och slit, ofta under vaknätter, under hunger och törst, ofta utan mat, frusen och naken. 28 Förutom allt detta har jag den dagliga uppgiften, omsorgen om alla församlingarna. 29 Vem är svag utan att jag är svag? Vem kommer på fall utan att jag blir upptänd av iver? 30 Om jag måste berömma mig, vill jag berömma mig av min svaghet. 31 Herren Jesu Gud och Fader, som är välsignad i evighet, vet att jag inte ljuger. 32 I Damaskus lät kung Aretas[b] ståthållare bevaka staden för att gripa mig. 33 Och från en öppning firades jag ner i en korg utefter muren och undkom honom.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln