Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Psalm 86
Davids förtröstan på Herren i svår nöd
1 En bön av David.
Herre, vänd ditt öra till mig och svara mig,
ty jag är betryckt och fattig.
2 Bevara min själ, ty jag är din.
Du, min Gud, fräls din tjänare
som förtröstar på dig.
3 Var mig nådig, Herre,
ty hela dagen ropar jag till dig.
4 Gläd din tjänares själ,
ty till dig, Herre, lyfter jag min själ.
5 Du, Herre, är god och vill förlåta,
du är stor i nåd mot alla som ropar till dig.
6 Herre, hör min bön,
lyssna till mina böners ljud!
7 Jag ropar till dig på nödens dag,
ty du skall svara mig.
8 Herre, ingen är dig lik bland gudarna,
inga gärningar är som dina.
9 Alla folk som du har gjort
skall komma och tillbe inför dig, Herre,
de skall ära ditt namn.
10 Ty du är stor och du gör under.
Du ensam är Gud.
11 Visa mig, Herre, din väg,
jag vill vandra i din sanning.
Bevara mitt hjärta vid detta enda:
Att jag fruktar ditt namn.
12 Jag vill tacka dig, Herre, min Gud,
av hela mitt hjärta
och ära ditt namn i evighet.
13 Ty din nåd är stor över mig,
du räddar min själ ur dödsrikets djup.
14 Gud, övermodiga människor har rest sig mot mig,
en skara våldsmän står efter mitt liv,
de har inte dig för ögonen.
15 Men du, Herre, är en barmhärtig och nådig Gud,
sen till vrede och stor i nåd och sanning.
16 Vänd dig till mig och visa mig nåd.
Ge din makt åt din tjänare
och fräls din tjänarinnas son!
17 Gör ett tecken med mig, så att det går mig väl.
Låt dem som hatar mig skämmas,
när de ser att du, Herre,
hjälper och tröstar mig.
Hagar och Ismael
16 Abrams hustru Saraj hade inte fött några barn åt honom. Men hon hade en egyptisk slavinna som hette Hagar. 2 Och Saraj sade till Abram: "Se, Herren har gjort mig ofruktsam. Gå in till min slavinna. Jag kanske kan få barn genom henne." Och Abram lyssnade till Sarajs ord. 3 När Abram hade bott tio år i Kanaans land tog hans hustru Saraj sin egyptiska slavinna Hagar och gav henne till hustru åt sin man Abram. 4 Han gick in till Hagar och hon blev havande, men när hon märkte att hon var havande, började hon förakta sin husmor. 5 Då sade Saraj till Abram: "Den orätt jag utsätts för skall komma över dig. Jag lade själv min slavinna i din famn, men när hon märkte att hon var havande började hon förakta mig. Herren skall döma mellan mig och dig." 6 Abram sade till Saraj: "Se, din slavinna är i din hand. Gör med henne som du finner bäst." När då Saraj bestraffade henne, flydde hon bort från henne.
7 Men Herrens ängel fann henne vid en vattenkälla i öknen, den källa som ligger vid vägen till Shur. 8 Han sade: "Hagar, Sarajs slavinna, varifrån kommer du och vart går du?" Hon svarade: "Jag är på flykt ifrån min husmor Saraj." 9 Då sade Herrens ängel till henne: "Gå tillbaka till din husmor och ödmjuka dig under henne." 10 Herrens ängel sade vidare: "Jag skall göra dina efterkommande så talrika att man inte kan räkna dem." 11 Sedan sade Herrens ängel till henne:
"Se, du är havande
och du skall föda en son.
Honom skall du kalla Ismael,[a]
ty Herren har hört hur du har lidit.
12 Han skall vara som en vildåsna.
Hans hand skall vara mot alla
och allas hand mot honom.
Och han skall bo mitt emot[b]
alla sina bröder."
13 Och hon gav Herren, som hade talat med henne, ett namn. Hon sade: "Du är den Gud som ser mig", för hon tänkte: "Har jag verkligen fått se en skymt av honom som ser mig?" 14 Därför kallar man brunnen Beer-Lahaj-Roi.[c] Den ligger mellan Kadesh och Bered.
Jesus och barnen
15 Man bar också fram spädbarn till Jesus för att han skulle röra vid dem. När lärjungarna såg det, visade de bort dem. 16 Men Jesus kallade dem till sig och sade: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, ty Guds rike tillhör sådana. 17 Amen säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn, han kommer aldrig ditin."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln