Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
34 Då sade han: "Jag är Abrahams tjänare. 35 Herren har rikligen välsignat min herre, så att han har blivit en mäktig man. Han har gett honom får och nötboskap, silver och guld, tjänare och tjänarinnor, kameler och åsnor. 36 Min herres hustru Sara har fött min herre en son på sin ålderdom, och honom har han gett allt han äger. 37 Nu har min herre bundit mig vid ed och sagt: Du får inte åt min son ta en hustru bland döttrarna till kananeerna i landet där jag bor, 38 utan du skall gå till min fars hus och till min släkt och där hämta en hustru åt min son.
42 Så kom jag i dag till källan och jag sade: Herre, min herre Abrahams Gud, om du ändå ville låta den resa jag företagit mig bli framgångsrik! 43 Jag står nu här vid vattenkällan. Om det kommer en ung kvinna för att hämta vatten och jag säger till henne: Låt mig få dricka lite vatten ur din kruka, 44 och hon svarar mig: Drick du. Också åt dina kameler skall jag ösa upp vatten, låt det då vara den kvinna som Herren har utsett åt min herres son. 45 Innan jag hade slutat att säga så för mig själv, kom Rebecka ut med sin kruka på axeln och gick ner till källan för att hämta vatten. Då sade jag till henne: Låt mig få dricka! 46 Hon lyfte snabbt ner sin kruka från axeln och sade: Drick, och jag skall också ge dina kameler vatten. Då drack jag, och hon gav också kamelerna vatten. 47 Jag frågade henne: Vems dotter är du? Hon svarade: Jag är dotter till Betuel, Nahors son, som föddes åt honom av Milka. Då satte jag ringen i hennes näsa och armbanden på hennes armar. 48 Sedan böjde jag mig ner och tillbad Herren och lovade Herren, min herre Abrahams Gud, som hade fört mig på rätt väg, så att jag åt min herres son skulle få en dotter från hans släkt. 49 Om ni vill visa min herre kärlek och trofasthet så säg mig det. Om inte, så säg mig det också, så att jag kan vända mig åt annat håll, till höger eller vänster."
58 De kallade till sig Rebecka och frågade henne: "Vill du följa med den här mannen?" Hon svarade: "Ja". 59 Då lät de sin syster Rebecka och hennes amma fara tillsammans med Abrahams tjänare och hans män. 60 Och de välsignade Rebecka och sade till henne:
"Av dig, vår syster, skall komma
tusen gånger tiotusen,
och din avkomma skall inta
sina fienders portar!"
61 Så bröt Rebecka upp med sina tjänsteflickor. De red på kamelerna och följde med mannen. Och tjänaren tog med sig Rebecka och for sin väg.
62 Isak hade just kommit tillbaka från Beer-Lahaj-Roi, ty han bodde i Negev. 63 Mot kvällen när han gick och grubblade ute på fältet, såg han upp och fick se kameler komma. 64 När Rebecka lyfte blicken fick hon se Isak. Hon steg ner från kamelen 65 och frågade tjänaren: "Vem är den mannen som kommer emot oss på fältet?" Tjänaren svarade "Det är min herre." Då tog hon sin slöja och dolde sig. 66 Tjänaren berättade för Isak om allt han hade gjort. 67 Sedan förde Isak in henne i sin mor Saras tält, och han tog Rebecka till sig. Hon blev hans hustru och han hade henne kär. Så blev Isak tröstad i sorgen efter sin mor.
10 Kungadöttrar har du som tärnor i ditt hov,
en drottning står vid din högra sida
i guld från Ofir.
11 Hör, dotter, se och lyssna!
Glöm ditt folk och din faders hus!
12 Låt konungen ha sin glädje i din skönhet,
ty han är din herre,
för honom skall du falla ner.
13 Dottern Tyrus kommer med gåvor,
de rika bland folket söker din gunst.
14 Full av härlighet är hon, kungadottern i gemaket,
av guldvirkat tyg består hennes dräkt.
15 I brokigt vävda kläder förs hon till konungen.
Jungfrur, hennes väninnor, följer henne,
de leds in till dig.
16 Under glädje och jubel förs de fram,
de tågar in i konungens palats.
17 I dina fäders ställe skall dina söner komma,
du skall sätta dem till furstar överallt i landet.
8 Hör min väns röst!
Se, där kommer han!
Han springer över bergen,
han hoppar fram på höjderna.
9 Min älskade är lik en gasell
eller en ung hjort.
Se, nu står han där
bakom vår vägg,
han blickar in genom fönstret,
han ser genom gallret.
Bruden anför brudgummens ord
10 Min vän börjar tala, han säger till mig:
Stå upp, min älskade,
du min sköna, och kom.
11 Ty se, vintern är förliden,
regntiden är över, den är förbi.
12 Blommorna visar sig på marken,
sångens tid har kommit,
och turturduvans röst hörs åter i vårt land.
13 Fikonträdets gröna frukter skiftar färg,
vinstockarna står redan i blom,
de sprider sin doft.
Stå upp, min vän, min sköna, och kom!
15 Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. 16 Om jag nu gör det jag inte vill, samtycker jag till lagen och säger att den är god. 17 Men då är det inte längre jag[a] som gör det, utan synden som bor i mig. 18 Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. 19 Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. 20 Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. 21 Jag finner alltså den lagen: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig. 22 Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, 23 men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar. 24 Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? 25 Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.
16 Vad skall jag likna detta släkte vid? De liknar barn, som sitter på torgen och ropar till andra barn: 17 Vi har spelat flöjt för er, men ni dansade inte. Vi har sjungit sorgesånger, men ni grät inte. 18 Johannes kom, och han varken äter eller dricker,[a] och man säger: Han är besatt[b]. 19 Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger man: Se, vilken frossare och drinkare, en vän till publikaner och syndare! Men Visheten har fått rätt av sina barn."[c]
Jesus är Guds vishet
25 Vid den tiden sade Jesus: "Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små. 26 Ja, Fader, detta var din goda vilja. 27 Allt har min Fader överlämnat åt mig. Och ingen känner Sonen utom Fadern. Inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för. 28 Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor,[a] så skall jag ge er vila. 29 Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. 30 Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln