Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Abraham offrar Isak

22 En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Han sade till honom: "Abraham!" Han svarade: "Ja, här är jag." ² Då sade han: "Tag din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som bränn-offer på ett berg som jag skall visa dig."

³ Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot den plats som Gud hade sagt åt honom att gå till. ⁴ När Abraham på tredje dagen lyfte blicken fick han se platsen på avstånd. ⁵ Han sade då till sina tjänare: "Stanna här med åsnan. Jag och pojken går dit bort för att tillbe, och sedan kommer vi tillbaka till er." ⁶ Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak, men själv tog han elden och kniven, och de gick båda tillsammans. ⁷ Isak sade till sin far Abraham: "Far!" Han svarade: "Ja, min son?" Han sade: "Vi har eld och ved, men var är lammet till brännoffret?" ⁸ Abraham svarade: "Gud kommer att utse åt sig lammet till brännoffret, min son." Så fortsatte de sin vandring tillsammans.

⁹ När de kommit fram till den plats som Gud hade sagt till Abraham, byggde han ett altare där och gjorde i ordning veden. Sedan band han sin son Isak och lade honom på altaret ovanpå veden. ¹⁰ Och Abraham räckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son. ¹¹ Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: "Abraham! Abraham!" Han svarade: "Här är jag." ¹² Då sade han: "Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. Nu vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son." ¹³ Abraham såg sig omkring och fick då bakom sig syn på en bagge som hade fastnat med hornen i ett snår. Abraham gick dit och tog baggen och offrade den till brännoffer i stället för sin son. ¹⁴ Och Abraham kallade platsen Herren förser. I dag säger man: Berget där Herren förser.

Psalm 13

Under djup ångest

¹ För sångmästaren. En psalm av David.

¹² Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär. ¹³ Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten. ¹⁴ Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden. ¹⁵ Hur är det alltså? Skall vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Naturligtvis inte! ¹⁶ Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? ¹⁷ Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt. ¹⁸ Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden. ¹⁹ - För er mänskliga svaghets skull använder jag en så enkel bild. - Ty liksom ni förr ställde era lemmar i orenhetens och laglöshetens slavtjänst, till ett laglöst liv, så skall ni nu ställa era lemmar i rättfärdighetens slavtjänst, till helgelse. ²⁰ Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten. ²¹ Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden. ²² Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv. ²³ Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

⁴⁰ Den som tar emot er tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig. ⁴¹ Den som tar emot en profet därför att det är en profet, han skall få en profets lön. Och den som tar emot en rättfärdig man därför att det är en rättfärdig, han skall få en rättfärdig mans lön. ⁴² Och den som ger en av dessa små en bägare friskt vatten att dricka, därför att det är en lärjunge - amen säger jag er: Han skall inte gå miste om sin lön."