Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Hjälpen kommer från Herren

121 ^[a]En pilgrimssång.

De fyra varelserna och Herrens tron

1 I det trettionde året^[a], på femte dagen i fjärde månaden^[b], när jag var bland de bortförda vid floden Kebar,^[c] öppnades himlen och jag fick se syner från Gud.

^2 (A) På femte dagen i månaden under det femte året sedan kung Jojakin^[d] förts bort i fångenskap, ^3 (B) kom Herrens ord till prästen Hesekiel, Busis son, i kaldeernas land^[e] vid floden Kebar, och Herrens hand kom där över honom.

^4 (C) Jag fick se en stormvind komma norrifrån, ett stort moln med flammande eld, och det omgavs av ett sken. Mitt i skenet syntes något som var likt glänsande metall, ^5 (D) och mitt i elden syntes något som liknade fyra levande varelser.^[f] De såg ut som människor. ^6 (E) Varje varelse hade fyra ansikten och vart och ett av dem hade fyra vingar. ⁷ Deras ben var raka och deras fötter liknade fötterna på en kalv, och de glänste som skinande koppar. ⁸ De hade människohänder under sina vingar på alla fyra sidorna. Alla fyra hade ansikten och vingar. ⁹ Deras vingar slöt sig intill varandra, och när de gick behövde de inte vända sig utan de gick alltid rakt fram. ^10 (F) Deras ansikten liknade människoansikten, och alla fyra hade lejonansikten på högra sidan. På vänstra sidan hade alla fyra tjur­ansikten, och alla fyra hade örnansikten. ¹¹ Sådana var deras ansikten.

Deras vingar var utbredda upptill. Varje varelse hade två vingar som de rörde vid varandra med och två som täckte deras kroppar. ¹² De gick rakt fram. Dit Anden ville gå, dit gick de, och när de gick behövde de inte vända sig. ¹³ Till utseendet liknade varelserna eldsglöd som brann likt facklor medan elden rörde sig fram och tillbaka mellan dem. Den gav ett sken ifrån sig och blixtar for ut ur elden. ¹⁴ Varelserna skyndade fram och tillbaka som blixtar.

¹⁵ Medan jag såg på dem, fick jag se ett hjul på jorden bredvid varelserna med de fyra ansiktena. ^16 (G) Det såg ut som om hjulen var gjorda av något som liknade krysolit^[g], och alla fyra var likadana. Ett hjul tycktes vara inuti ett annat hjul, ¹⁷ så att de kunde gå åt alla fyra hållen utan att vända sig. ¹⁸ Hjulringarna var höga och skrämmande, och på alla fyra var hjulringarna fullsatta med ögon runt omkring. ¹⁹ När varelserna gick, gick också hjulen bredvid dem, och när de lyfte sig över jorden, lyfte sig också hjulen. ²⁰ Dit Anden ville gå, dit gick de, och hjulen lyfte sig tillsammans med dem, för varelsernas ande var i hjulen. ²¹ När varelserna gick, gick också hjulen. När de stod stilla, stod också hjulen stilla. När de höjde sig upp från jorden höjde sig också hjulen, för varelsernas ande var i hjulen.

²² Över varelsernas huvuden syntes något som liknade ett himlavalv, likt underbar kristall, utspänt över deras huvuden. ²³ Under valvet var deras vingar utbredda rakt emot varandra. Varje varelse hade två vingar som täckte den ena sidan av kroppen och två som täckte den andra sidan.

^24 (H) När de gick, lät ljudet av deras vingar i mina öron som bruset av väldiga vatten, som den Allsmäktiges röst, ett väldigt dån som dånet från en här. När de stod stilla, höll de sina vingar sänkta. ²⁵ Och en röst hördes från himlavalvet över deras huvuden där de stod stilla med sänkta vingar.

¹⁹ Sedan åt han och fick nya krafter.

Saulus predikar Jesus

Saulus stannade några dagar hos lärjungarna i Damaskus, ²⁰ och han började genast predika i synagogorna att Jesus är Guds Son. ²¹ Alla som hörde honom häpnade och sade: "Var det inte han som i Jerusalem ville utrota dem som åkallar det namnet? Och kom han inte hit för att gripa dem och föra dem till översteprästerna?" ^22 (A) Men Saulus fick allt större kraft och gjorde judarna i Damaskus svarslösa när han bevisade att Jesus är Messias.

²³ Efter en tid kom judarna överens om att röja honom ur vägen, ^24 (B) men Saulus fick reda på deras plan. Dag och natt höll de vakt vid portarna för att döda honom, ²⁵ men en natt tog hans lärjungar och firade ner honom utefter^[a] muren i en korg.

^26 (C) När han kom till Jerusalem^[b] försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom, eftersom de inte trodde att han var en lärjunge. ²⁷ Då tog Barnabas hand om honom. Han förde honom till apostlarna och berättade för dem hur Saulus hade sett Herren på vägen, att Herren hade talat till honom och att han i Damaskus hade predikat frimodigt i Jesu namn. ²⁸ Sedan stannade Saulus hos dem, och han gick in och ut i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn. ²⁹ Han talade och diskuterade med de grekisktalande judarna, men de försökte röja honom ur vägen. ^30 (D) När bröderna fick veta det, tog de med honom ner till Caesarea och sände honom sedan vidare till Tarsus.

^31 (E) Församlingen hade nu lugn och ro i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i vördnad för Herren och växte genom den helige Andes tröst och förmaning.