Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Guds dom över de trotsiga
75 (A) För körledaren. "Fördärva inte".
En psalm, en sång av Asaf.
2 Vi tackar dig, Gud, vi tackar dig!
Ditt namn är nära,
man förkunnar dina under.
3 (B) "Vid den tid jag bestämt
ska jag fälla en rättvis dom.
5 (D) Jag säger till de skrytsamma:
"Skryt inte!"
och till de gudlösa:
"Höj inte hornet!"
6 Höj inte ert horn så högt,
tala inte så trotsigt och fräckt.
7 Varken från öster eller väster
eller från öknen
kommer upphöjelsen.[b]
8 (E) Nej, Gud är den som dömer.
Den ene böjer han ner,
den andre reser han upp.
9 (F) I Herrens hand är en bägare[c]
med skummande vin,
full av blandad dryck.
Han häller upp,
och jordens alla gudlösa
måste dricka den i botten.
10 Men jag ska för evigt förkunna[d]
och lovsjunga Jakobs Gud.
11 Alla gudlösas horn
ska jag hugga av,
men den rättfärdiges horn
ska upphöjas.
12 Hans andedräkt kan tända kol,
lågor går ut ur hans gap.
13 På hans nacke bor styrkan,
och skräcken dansar[a]
framför honom.
14 Hans hudveck är fasta,
de sitter hårt och orubbligt.
15 Hans hjärta är hårt som sten,
som den understa kvarnstenen.
16 När han reser sig bävar hjältar,
de tappar fattningen i ångest.
17 Svärdet som träffar håller inte stånd,
inte heller spjut, pil eller lans.
18 Han räknar järn som halm,
koppar som murket trä.
19 Bågskott får honom inte att fly,
för honom är slungstenar
som agnar.
20 Stridsklubban räknar han som halm,
han skrattar åt rasslet av lansar[b].
21 Hans buk är som skarpa lerskärvor,
han sätter spår i dyn
som en trösksläde.
22 Han får djupet att koka som en gryta,
han får havet att skumma
som när man kokar salva.
23 Bakom honom går ett lysande stråk,
djupet tycks få silverhår.
24 Inget på jorden är hans like,
han skapades utan fruktan.
25 Han ser på allt som är upphöjt,
han är kung över allt som är stolt.
Jesus tvättar lärjungarnas fötter
13 Det var strax före påskhögtiden. Jesus visste att hans stund hade kommit, att han skulle lämna denna värld och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna här i världen, och han älskade dem in i det sista.
2 (A) De åt kvällsmåltiden, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, tanken att förråda honom. 3 (B) Jesus visste att Fadern hade gett allt i hans händer, att han utgått från Gud och skulle gå till Gud. 4 Han reste sig från bordet, lade av sig manteln och tog en linnehandduk som han knöt om sig. 5 Sedan hällde han vatten i ett tvättfat och började tvätta lärjungarnas fötter[a] och torka dem med handduken som han hade runt midjan.
6 När han kom till Simon Petrus, sade denne till honom: "Herre, ska du tvätta mina fötter?" 7 Jesus svarade: "Vad jag gör förstår du inte nu, men längre fram kommer du att förstå det." 8 Petrus sade: "Aldrig någonsin ska du tvätta mina fötter!" Jesus svarade: "Om jag inte får tvätta dig har du ingen del i mig." 9 Simon Petrus sade: "Herre – inte bara mina fötter, utan också händerna och huvudet!" 10 (C) Jesus svarade: "Den som har badat behöver sedan bara tvätta fötterna. Han är helt och hållet ren. Och ni är rena, fast inte alla." 11 (D) Han visste vem som skulle förråda honom. Därför sade han att inte alla var rena.
12 När han sedan hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen, sade han till dem: "Förstår ni vad jag har gjort med er? 13 (E) Ni kallar mig Mästare och Herre och det med rätta, för det är jag. 14 (F) Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, så är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. 15 (G) Jag har gett er ett exempel för att ni ska göra som jag har gjort mot er. 16 (H) Jag säger er sanningen: Tjänaren är inte större än sin herre, och budbäraren[b] är inte större än den som har sänt honom. 17 När ni vet detta, saliga är ni om ni också gör det.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation