Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

^2 (B) Jag sade:
    "Jag ska akta mig
        för att synda med min tunga,
    jag ska sätta lås för min mun
        så länge den gudlöse
            är framför mig."
^3 (C) Jag blev stum och tyst,
    jag höll inne även med det goda,
        och min plåga blev allt värre.
^4 (D) Mitt hjärta brann inom mig,
    medan jag grubblade
        brann det som en eld.

Då talade jag
    med min tunga:
^5 (E) Herre, lär mig förstå mitt slut,
        att mina dagar har en gräns,
    så att jag inser hur förgänglig
        jag är.
^6 (F) Som en handsbredd
        har du gjort mina dagar,
    min livslängd är som ingenting
        inför dig.
    Alla människor är bara en vindpust,
        hur säkra de än står. Sela

^7 (G) Som en skuggbild
    vandrar människan omkring,
        oroar sig till ingen nytta,
    samlar på hög
        och vet inte vem som får det.

^8 (H) Men vad hoppas jag nu på, Herre?
    Till dig står mitt hopp.
⁹ Rädda mig från alla mina synder,
    låt mig inte bli hånad av dårar.
^10 (I) Jag tiger och öppnar inte min mun,
    för det är du som har gjort det.
¹¹ Vänd bort din plåga ifrån mig,
    jag går under av din hands aga.
^12 (J) När du tuktar någon för hans skuld,
    förtär du som mal det han har kärt.
        Alla människor är bara
            en vindpust. Sela

^13 (K) Hör min bön, Herre,
        lyssna till mitt rop!
    Var inte tyst inför mina tårar,
        för jag är en främling hos dig,
            en gäst som alla mina fäder.
^14 (L) Vänd bort din blick från mig,
        så att jag kan le igen
    innan jag går bort
        och inte finns här mer.

^12 (A) Men visheten, var finns hon?
    Var har förståndet sin boning?
¹³ Människan vet inte hennes värde^[a],
    man finner henne inte
        i de levandes land.
¹⁴ Djupet säger: ”Hon är inte i mig”,
    havet säger:
        ”Hon finns inte hos mig.”
^15 (B) Hon kan inte köpas för guld,
    hennes värde kan inte vägas upp
        med silver.
¹⁶ Hon kan inte köpas
        med guld från Ofir
    eller med dyrbar onyx och safir.
¹⁷ Guld och glas
        kan inte jämföras med henne,
    hon kan inte bytas mot guldföremål,
¹⁸ koraller och kristall ska inte nämnas.
    Att äga vishet är mer värt än pärlor.
¹⁹ Topas från Kush
        kan inte jämföras med henne,
    hon kan inte vägas upp
        med renaste guld.

²⁰ Men visheten,
        var kommer hon ifrån?
    Var har förståndet sin boning?
²¹ Hon är gömd för alla levandes ögon,
    hon är dold för himlens fåglar.
²² Avgrunden och döden säger:
    ”Endast hennes rykte
        har nått våra öron.”

^23 (C) Gud känner vägen till henne,
    han vet var hon bor,
²⁴ för han skådar till jordens ändar,
    han ser allt under himlen.
²⁵ När han mätte upp vindens vikt
    och vägde vattnen efter mått,
^26 (D) när han gjorde en lag för regnet
    och en väg för åskans blixt,
²⁷ då såg han henne och
        uppenbarade henne,
    han beredde henne
        och utforskade henne.
^28 (E) Och till människorna sade han:
    ”Se, att vörda Herren är vishet,
        att fly det onda är förstånd.”

² O, att jag var som i gångna månader,
    som i dagarna då Gud vakade
        över mig,
³ då hans lykta sken över mitt huvud
    och jag gick i hans ljus
        genom mörkret,
⁴ då jag var i min krafts dagar,
    då Guds godhet vilade
        över mitt hus,
⁵ då den Allsmäktige
        ännu var med mig
    och mina barn fanns
        runt omkring mig,
⁶ då mina fötter badade i gräddmjölk
    och det rann bäckar av olja
        ur klippan för mig.

⁷ När jag gick till porten^[b] i staden
    och intog min plats på torget,
⁸ då drog sig de unga undan
        när de såg mig,
    och de gamla reste sig och stod.
⁹ Stormännen höll tillbaka sina ord
    och lade handen på munnen.
¹⁰ Furstarnas röst tystnade,
    tungan fastnade vid deras gom.