Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Messias lidande och seger
22 För körledaren, till "Morgonrodnadens hind". En psalm av David.
2 (A) Min Gud, min Gud,
varför har du övergett mig?
Jag ropar och klagar,
men min frälsning är fjärran.[a]
3 (B) Min Gud, jag ropar om dagen
men du svarar inte,
och om natten
men får ingen ro.
4 (C) Ändå är du den Helige,
den som tronar på Israels
lovsånger.
5 På dig förtröstade våra fäder,
de förtröstade och du befriade dem.
6 (D) Till dig ropade de och fick hjälp,
de förtröstade på dig
och behövde inte skämmas.
7 (E) Men jag är en mask
och inte en människa,
hånad av människor
och föraktad av folket.
8 (F) Alla som ser mig hånar mig,
de grimaserar
och skakar på huvudet:
9 (G) "Anförtro dig[b] åt Herren!
Han får befria och rädda honom,
han älskar ju honom."[c]
10 (H) Det var du som drog mig
ut ur moderlivet,
du gjorde mig trygg
vid min mors bröst.
11 På dig är jag kastad
ända från modersskötet,
från moderlivet är du min Gud.
12 (I) Var inte långt ifrån mig,
för nöden är nära
och ingen hjälpare finns.
13 Tjurar i mängd omger mig,
Bashans oxar[d] omringar mig.
14 Som rovlystna, rytande lejon
spärrar de upp sitt gap mot mig.
15 Jag rinner bort som vatten,
alla mina leder har skilts åt.
Mitt hjärta är som vax,
det smälter i mitt inre.
Sofars andra tal
20 Då tog Sofar från Naama till orda och sade:
2 Mina tankar tvingar mig att svara,
jag är så upprörd.
3 Kränkande tillrättavisning
måste jag höra,
men mitt förstånds ande
ger mig svar.
4 Vet du inte att det alltid varit så,
ända sedan människan
sattes på jorden,
5 (A) att de gudlösas jubel är kortvarigt,
att den gudlöses glädje
varar ett ögonblick?
6 (B) Även om hans förhävelse
stiger mot himlen
och hans huvud når till molnen,
7 så förgås han dock för alltid
som sin egen träck.
De som såg honom ska fråga:
”Var finns han?”
8 (C) Likt en dröm flyger han bort
och ingen finner honom,
han jagas i väg
som en syn om natten.
9 (D) Ögat som såg honom
ser honom aldrig mer,
hans plats får inte återse honom.
10 (E) Hans barn måste gottgöra de fattiga,
hans händer återlämna
hans rikedom.
11 Hans ben var fulla
av ungdomskraft,
men de ska ligga i stoftet
med honom.
12 Även om ondskan är söt i hans mun
och han gömmer den
under tungan,
13 även om han är rädd om den
och inte vill förlora den
utan förvarar den i sin mun,
14 så förvandlas hans föda i hans inre
och blir till ormgift
inom honom.
15 Den rikedom han slukat
måste han kräkas upp,
Gud driver ut den ur hans buk.
16 Ormgift ska han suga i sig,
giftormens tunga ska döda honom.
17 Inga bäckar får han se,
inget flöde av honung
och gräddmjölk.
18 (F) Han måste återlämna
vad han tjänat,
han får inte njuta av det
eller glädjas åt den rikedom
han vunnit,
19 (G) för han slog och övergav de ringa,
han rövade åt sig hus
som han inte hade byggt.
20 Han känner ingen ro i sitt inre,
han kan inte rädda sig
genom sina ägodelar.
21 Inget kom undan hans glupskhet,
därför ska hans framgång
inte bestå.
22 Mitt i sitt överflöd
ska han drabbas av nöd,
lidande av alla slag
ska möta honom.
23 (H) När han fyller sin buk
ska Gud sända sin vredes glöd
över honom,
och den ska träffa honom som regn.
24 (I) Flyr han för vapen av järn
ska kopparbågens pilar
genomborra honom.
25 Drar han ut pilen från sin rygg
och den blanka udden
ur sin galla,
då drabbar honom dödsångest.
26 (J) Djupt mörker väntar
på hans ägodelar.
En eld som ingen blåser på
ska förtära honom,
den ska ödelägga
det som finns kvar i hans tält.
27 Himlarna visar hans skuld
och jorden reser sig mot honom.
28 Allt i hans hus drivs bort
som forsande vatten
på vredens dag.
29 (K) Det är vad den gudlösa människan
får av Gud,
den lott Gud har bestämt.
Guds ord eller de äldstes stadgar
15 (A) Sedan kom några fariseer och skriftlärda från Jerusalem fram till Jesus och frågade: 2 (B) "Varför bryter dina lärjungar mot de äldstes stadgar[a]? De tvättar inte händerna innan de äter[b]." 3 Han svarade dem: "Varför bryter ni själva mot Guds bud för era stadgars skull? 4 (C) Gud har sagt: Hedra din far och din mor, och: Den som förbannar sin far eller mor ska straffas med döden.[c] 5 Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: Det du kunde fått som hjälp av mig låter jag i stället bli en tempelgåva[d], 6 då ska han inte hedra sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull. 7 Hycklare! Jesaja profeterade rätt om er: 8 (D) Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. 9 Deras vördnad för mig är meningslös, för lärorna de lär ut är människobud."[e]
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation