Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
9 [a]Gud, jag vill sjunga
en ny sång till dig,
sjunga ditt lov
till tiosträngad lyra,
10 du som ger seger åt kungar,
som räddar din tjänare David
från ondskans svärd.
11 Fräls mig och rädda mig
ur främlingarnas hand!
Deras mun talar lögn
och deras högra hand
är en svekfull hand.
12 När våra söner i sin ungdom
står som välväxta plantor
och våra döttrar som hörnpelare
skurna för palats[b],
13 när våra lador är fulla
och ger förråd på förråd,
när våra får förökar sig tusenfalt
och tiotusenfalt på våra marker
14 och våra oxar går lastade[c],
när ingen rämna bryts i muren
och ingen förs ut som fånge
och inga skrik hörs
på våra gator –
15 [d]saligt är det folk som har det så,
saligt är det folk
som har Herren till sin Gud!
Bruden
2 (A) Jag sover, men mitt hjärta är vaket.
Hör, min vän knackar på:
”Öppna för mig,
min syster, min älskade,
min duva, min fullkomliga!
Mitt huvud är fullt av dagg,
mina lockar av nattens droppar.”
3 Jag har tagit av mig mitt linne,
ska jag ta på det igen?
Jag har tvättat mina fötter,
ska jag smutsa ner dem igen?
4 Min vän räckte in sin hand
genom luckan,
då bultade mitt hjärta för honom.
5 Jag steg upp för att öppna
för min vän.
Mina händer dröp av myrra,
mina fingrar av myrra
som rann över dörrens handtag.
6 (B) Jag öppnade för min vän –
men min vän var borta,
han var försvunnen.
Min själ var utom sig
av hans ord.
Jag sökte honom
men fann honom inte,
jag ropade på honom
men han svarade mig inte.
7 (C) Väktarna fann mig[a]
där de gick runt i staden.
De slog mig och sårade mig,
de ryckte av mig min mantel,
dessa murarnas väktare.
8 (D) Lova mig, Jerusalems döttrar:
Om ni finner min vän –
vad ska ni säga honom?
Att jag är sjuk av kärlek!
Vännerna
9 (E) Hur är din vän bättre än andra,
du skönaste bland kvinnor?
Hur är din vän bättre än andra,
eftersom du ber oss lova dig detta?
Bruden
10 (F) Min vän är strålande vit och röd,
ypperst bland tiotusen.
11 Hans huvud är finaste guld,
hans hår är lockigt
och svart som korpen.
12 (G) Hans ögon är som duvor
vid vattenbäckar,
duvor som badar i mjölk,
infattade som ädelstenar.
13 (H) Hans kinder liknar
doftande blomstersängar,
kullar av[b] kryddiga örter.
Hans läppar är liljor
som dryper av flytande myrra.
14 Hans händer är ringar[c] av guld
med infattade krysoliter.
Hans kropp är ett konstverk
av elfenben,
täckt med safirer.
15 Hans ben är pelare av marmor
på socklar av finaste guld.
Hans gestalt är som Libanon,
ståtlig som cedrarna.
16 (I) Hans mun är sötma,
allt hos honom är ljuvligt.
Sådan är min vän,
sådan är min älskade,
ni Jerusalems döttrar!
Vännerna
17 Vart har din vän gått,
du skönaste bland kvinnor?
Vart har din vän tagit vägen?
Vi ska hjälpa dig
att söka honom.
Bruden
6 (J) Min vän har gått ner
till sin lustgård,
till de doftande blomstersängarna,
för att valla sin hjord
i lustgårdarna
och plocka liljor.
2 (K) Jag är min väns och min vän är min,
där han vallar sin hjord bland liljor.
Brudgummen
19 (A) Det är en nåd[a] när någon är medveten om Gud och därför håller ut när han får lida oskyldigt. 20 (B) Vad är det värt för beröm om ni står ut med straff när ni syndar? Men om ni står ut med att lida när ni gör det goda, då är det en nåd inför Gud.
21 (C) Till detta är ni kallade. Kristus led i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni ska följa i hans fotspår. 22 (D) Han hade inte begått någon synd, och inget svek fanns i hans mun.[b] 23 (E) När han blev hånad svarade han inte med hån, när han fick lida svarade han inte med hot, utan han överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist. 24 (F) Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår är ni helade. 25 (G) Ni var som vilsna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare[c].[d]
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation