Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
23 (A) Jag ska förkunna ditt namn
för mina bröder,
mitt i församlingen
ska jag lovsjunga dig.[a]
24 Ni som vördar Herren,
lova honom!
Ära honom, alla Jakobs barn,
och bäva för honom,
alla Israels barn,
25 (B) för han föraktade inte
den förtrycktes lidande
och såg inte på honom med avsky.
Han dolde inte sitt ansikte
för honom
utan lyssnade när han ropade
till honom.
26 (C) Från dig kommer mitt lov
i den stora församlingen.
Jag ska uppfylla mina löften
inför dem som vördar honom.
27 (D) De ödmjuka ska äta och bli mätta,
de som söker Herren
ska lova honom.
Era hjärtan ska leva för evigt.
28 (E) Alla jordens ändar ska minnas det
och omvända sig till Herren,
folkens alla släkter
ska tillbe inför dig,
29 (F) för riket är Herrens
och han råder över folken.
30 (G) Alla mäktiga på jorden
ska äta och tillbe,
inför honom ska de
böja knä,
alla som går ner i stoftet
och inte kan hålla sin själ vid liv.[b]
31 (H) Ättlingar ska tjäna honom,
kommande släkten
ska få höra om Herren.
Herren sluter förbund med Abram
15 Därefter kom Herrens ord till Abram i en syn. Han sade: ”Var inte rädd, Abram. Jag är din sköld. Din lön ska bli mycket stor.” 2 Men Abram sade: ”Herre Gud[a], vad ska du ge mig? Jag går ju bort barnlös[b], och arvinge till mitt hus är Elieser från Damaskus.” 3 Och Abram fortsatte: ”Se, mig har du inte gett någon avkomling. Så det blir en av mitt husfolk som ärver mig.”
4 (A) Men Herrens ord kom till honom: ”Det är inte han som ska ärva dig. En som kommer från din egen kropp ska bli din arvinge.” 5 (B) Sedan förde han honom ut och sade: ”Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem.” Och han sade till honom: ”Så ska din avkomma bli.”[c] 6 (C) Och Abram trodde på Herren, och han räknade honom det till rättfärdighet.[d]
12 När solen höll på att gå ner föll en tung sömn över Abram. Då kom skräck och ett stort mörker över honom. 13 (A) Och Herren sade till Abram: ”Du ska veta att dina efterkommande ska bo som främlingar i ett land som inte är deras där man ska göra dem till slavar och förtrycka dem i fyrahundra år.[a] 14 (B) Men det folk som gör dem till slavar ska jag döma. Sedan ska de dra ut med stora ägodelar. 15 (C) Men du själv ska gå till dina fäder i frid och bli begravd vid hög ålder. 16 I fjärde släktledet ska de återvända hit, för amoreerna har ännu inte fyllt sina synders mått.”
17 (D) När solen hade gått ner och det blivit alldeles mörkt, syntes en rykande ugn med en brinnande fackla som gick fram mellan köttstyckena[b]. 18 (E) På den dagen slöt Herren ett förbund med Abram och sade: ”Åt dina efterkommande ska jag ge detta land, från Egyptens flod[c] ända till den stora floden, floden Eufrat:
Förklarad rättfärdig i Kristus
21 (A) Men nu har det uppenbarats en rättfärdighet från Gud utan lag, en som lagen och profeterna vittnar om, 22 (B) en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus[a] för alla som tror. Här finns ingen skillnad. 23 (C) Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, 24 (D) och de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. 25 (E) Honom har Gud ställt fram som en nådastol[b] genom tron på hans blod. Så ville han visa sin rättfärdighet[c], eftersom han i sitt tålamod hade lämnat de tidigare begångna synderna ostraffade. 26 I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han både är rättfärdig och förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.
27 (F) Vad kan vi då berömma oss av? Beröm är uteslutet. Genom vilken lag? Gärningarnas? Nej, genom trons lag. 28 (G) Vi hävdar nämligen att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar. 29 Eller är Gud bara judarnas Gud? Är han inte också hedningarnas? Jo, också hedningarnas, 30 (H) lika sant som att Gud är en, han som förklarar den omskurne rättfärdig av tro och den oomskurne genom tron.
31 (I) Upphäver vi då lagen genom tron? Verkligen inte! Vi upprätthåller lagen.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation