Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Herrens löfte till David
89 (A) En vishetspsalm av esraiten Etan.[a]
2 (B) Jag vill sjunga om Herrens
nådegärningar för evigt,
med min mun
förkunna din trofasthet
från släkte till släkte.
3 (C) Jag säger:
För evigt är din nåd befäst,
i himlen är din trofasthet
grundad.
4 "Jag har slutit förbund
med min utvalde,
gett min ed till min tjänare David:[b]
19 (A) Ja, vår sköld tillhör Herren,
vår kung tillhör Israels Helige.
20 (B) Du talade en gång i en syn
till dina trogna och sade:
"Jag har sänt hjälp
genom en hjälte,
jag har upphöjt en yngling[a]
ur folket.
21 (C) Jag har funnit min tjänare David
och smort honom
med min heliga olja.
22 Min hand ska stödja honom,
min arm ska styrka honom.
23 Ingen fiende ska plundra honom,
ingen orättfärdig
ska förtrycka honom.
24 Jag ska krossa hans fiender
framför honom
och slå ner dem
som hatar honom.
25 Min trofasthet och nåd
ska vara med honom,
i mitt namn ska hans horn
bli upphöjt.
26 (D) Jag ska lägga havet
under hans hand,
floderna under hans högra hand.
12 (A) Det berättades för kung David att Herren hade välsignat Obed-Edoms hus och allt han ägde på grund av Guds ark. Då gick David och förde ut Guds ark ur Obed-Edoms hus upp till Davids stad under jubel. 13 (B) När de som bar Herrens ark hade gått sex steg framåt offrade han en tjur och en gödkalv. 14 (C) Själv dansade David med all kraft inför Herrens ansikte, och David var iklädd en linne-efod[a]. 15 Så hämtade David och hela Israel Herrens ark under jubel och basuners ljud.
16 (D) När Herrens ark kom in i Davids stad såg Mikal, Sauls dotter, ut genom fönstret, och när hon såg kung David hoppa och dansa inför Herrens ansikte föraktade hon honom i sitt hjärta.
17 (E) När de hade fört in Herrens ark och ställt den på sin plats mitt i det tält som David hade slagit upp åt den, offrade David brännoffer och gemenskapsoffer inför Herrens ansikte. 18 (F) Och när David hade offrat brännoffret och gemenskapsoffret, välsignade han folket i Herren Sebaots namn. 19 Till allt folket, hela skaran av israeliter, både man och kvinna, gav han en brödkaka,[b] en dadelkaka och en druvkaka.[c] Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt.
5 (A) Till vilken av änglarna har Gud någonsin sagt:[a]
Du är min Son,
jag har fött dig i dag?
Eller:
Jag ska vara hans Far,
och han ska vara min Son?
6 Men när han låter den Förstfödde träda in i världen, säger han:[b]
Alla Guds änglar
ska tillbe honom.
7 Om änglarna säger han:
Han gör sina änglar till vindar
och sina tjänare till eldslågor.[c]
8 Men om Sonen säger han:
Gud, din tron består
i evigheters evighet,
och ditt rikes spira
är rättens spira.[d]
9 Du älskar rättfärdighet
och hatar orättfärdighet.
Därför, Gud, har din Gud
smort dig med glädjens olja
mer än dina medbröder.
10 (B) Och:
I begynnelsen lade du, Herre,
jordens grund,
och himlarna är
dina händers verk.[e]
11 De ska gå under,
men du ska bestå.
De ska alla nötas ut som kläder,
12 du ska rulla ihop dem
som en mantel
och de ska bytas ut
som kläder.
Men du är densamme,
och dina år har inget slut.
13 (C) Till vilken av änglarna har han någonsin sagt:[f]
Sätt dig på min högra sida
tills jag lagt dina fiender
som en pall under dina fötter?
14 (D) Är inte änglarna andar i Guds tjänst, utsända för att hjälpa dem som ska ärva frälsningen?
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation