Previous Prev Day Next DayNext

Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Daily Bible readings that follow the church liturgical year, with sequential stories told across multiple weeks.
Duration: 1245 days
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Version
Psaltaren 27

Gemenskap med Herren

27 (A) Av David.

Herren är mitt ljus
    och min frälsning.
        Vem skulle jag frukta?
    Herren försvarar mitt liv.
        Vem skulle jag vara rädd för?
När de onda kommer emot mig
        för att sluka mig,
    mina motståndare och fiender,
        då ska de själva snava och falla.
(B) Om en här belägrar mig
        räds inte mitt hjärta,
    om krig bryter ut mot mig
        är jag ändå trygg.

(C) Ett har jag begärt av Herren,
        detta söker jag:
    att få bo i Herrens hus
        i alla mina livsdagar,
    för att se Herrens ljuvlighet
        och söka honom i[a] hans tempel.
(D) Han gömmer mig i sin hydda
        på olyckans dag,
    han beskyddar mig i sitt tält,
        han för mig upp på klippan.
Nu är mitt huvud högt
        över mina fiender omkring mig.
    Jag vill offra jublets offer i hans tält,
        jag vill sjunga och spela
            till Herren.

Herre, hör min röst när jag ropar,
    förbarma dig över mig
        och svara mig!
(E) Mitt hjärta tänker på ditt ord:
        "Sök mitt ansikte!"[b]
    Ditt ansikte, Herre, söker jag.

(F) Dölj inte ditt ansikte för mig,
    avvisa inte din tjänare i vrede,
        du som har varit min hjälp.
    Släpp mig inte, överge mig inte,
        du min frälsnings Gud.
10 Om min far och min mor
        överger mig,
    tar Herren emot mig.
11 (G) Visa mig, Herre, din väg,
    led mig på en jämn stig
        för mina förföljares skull.
12 (H) Utlämna mig inte
        åt mina fienders vilja,
    för falska vittnen stiger fram
        mot mig och andas våld.

13 (I) Jag är viss om att få se
    Herrens godhet
        i de levandes land.
14 (J) Hoppas på Herren,
    var stark och modig i ditt hjärta
        och hoppas på Herren!

Malaki 2:10-3:1

Folkets trolöshet

10 (A) Har vi inte alla samme Far?
        Har inte samme Gud skapat oss?
    Varför begår vi då svek
        mot varandra
    och kränker våra fäders förbund?
11 (B) Juda har begått svek,
    och avskyvärda ting
        har gjorts i Israel och i Jerusalem.
    Juda har kränkt
        det som Herren håller heligt,
            det som han älskar,
    och de har gift sig med kvinnor
        som dyrkar främmande gudar.
12 Herren ska utrota ur Jakobs tält
        var och en som gör så,
    både hög och låg[a]
        och den som bär fram gåvor
            till Herren Sebaot.

13 (C) Och dessutom gör ni detta:
    Ni översköljer Herrens altare
        med tårar, gråt och klagan,
    eftersom han inte vill
        se till offergåvan längre
    eller ta emot något från er hand
        med glädje.
14 Och ni frågar: ”Varför?”
    Därför att Herren var vittne
        mellan dig
            och din ungdoms hustru.
    Du har varit trolös mot henne,
        trots att hon är din maka,
    din hustru
        som du ingått förbund med.
15 (D) Har inte han gjort dem till ett?
    Det som är kvar av ande[b]
        tillhör honom.
    Och varför till ett?
        Han söker ättlingar
            som hör Gud till.
    Så ta hand om er ande
        och var inte trolös
            mot din ungdoms hustru.
16 (E) Jag hatar skilsmässa,
        säger Herren, Israels Gud,
    och att man höljer sig i våld
        som i en klädnad,
            säger Herren Sebaot.
    Så var på er vakt i er ande
        och var inte trolösa.

17 Ni tröttar ut Herren med era ord.
    Ni frågar:
        ”Hur har vi tröttat ut honom?”
    När ni säger:
        ”Den som gör det onda
            är god i Herrens ögon,
        och han gläder sig över dem”,
    eller: ”Var är rättvisans Gud?”

Förbundets sändebud

(F) Se, jag ska sända

    min budbärare[c]
        och han ska bereda vägen
        för mig.
    Och Herren som ni söker ska
        plötsligt komma till sitt tempel,
    förbundets sändebud[d]
        som ni längtar efter.
    Se, han kommer,
        säger Herren Sebaot.

Lukasevangeliet 1:5-17

Löftet om Johannes Döparens födelse

På den tiden då Herodes var kung i Judeen[a] fanns i Abias prästavdelning[b] en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet. Båda var rättfärdiga inför Gud och levde fläckfritt efter Herrens alla bud och föreskrifter. Men de hade inga barn, eftersom Elisabet var ofruktsam och båda var till åren.

En gång när turen kom till Sakarias avdelning och han var i tjänst som präst inför Gud, fick han vid prästernas sedvanliga lottning[c] uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret[d]. 10 Vid tiden för rökelseoffret stod allt folket utanför och bad.

11 Då visade sig en Herrens ängel för honom, stående till höger om rökelsealtaret. 12 Sakarias blev förskräckt vid synen och greps av fruktan.

13 Men ängeln sade till honom: "Var inte rädd, Sakarias! Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet ska föda en son åt dig, och du ska ge honom namnet Johannes. 14 Han ska bli din glädje och fröjd, och många ska glädja sig över hans födelse, 15 för han ska bli stor inför Herren. Vin och starka drycker ska han inte dricka[e], och han ska bli uppfylld av den helige Ande redan i moderlivet. 16 Många av Israels barn ska han omvända till Herren deras Gud. 17 (A) Han ska gå före honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och ge de trotsiga ett rättfärdigt sinne[f] och skaffa åt Herren ett folk som är berett."[g]

Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation