Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Nabots vingård
21 Därefter hände följande: Jisreeliten Nabot hade en vingård i Jisreel vid sidan om det palats[a] som tillhörde kung Ahab i Samaria. 2 Ahab talade med Nabot och sade: ”Ge mig din vingård. Jag vill göra den till en köksträdgård åt mig, eftersom den ligger så nära mitt hus. Jag ska ge dig en bättre vingård i stället. Eller om du hellre vill så ger jag dig pengar för den.” 3 (A) Men Nabot svarade Ahab: ”Aldrig inför Herren att jag skulle ge dig mitt arv[b] från mina fäder!” 4 Då gick Ahab hem till sitt, missmodig och arg på grund av svaret som jisreeliten Nabot hade gett honom när han sade: ”Jag vill inte ge dig vad jag har fått i arv från mina fäder.” Ahab lade sig på sin säng och vände bort ansiktet och åt ingenting.
5 Då kom hans hustru Isebel in till honom och frågade: ”Varför är du så missmodig? Varför äter du inget?” 6 Han svarade: ”Jag talade med jisreeliten Nabot och sade till honom: Låt mig få din vingård för pengar, eller om du vill ska jag ge dig en annan vingård i stället. Men han svarade: Jag vill inte ge dig min vingård.” 7 Då sade hans hustru Isebel till honom: ”Är det du som regerar över Israel? Stig upp och ät och var glad. Jag ska skaffa dig jisreeliten Nabots vingård.”
8 Därefter skrev hon brev i Ahabs namn och satte sigill under med hans signetring och sände breven till de äldsta och de förnämsta i Nabots stad som bodde där tillsammans med honom. 9 Så här skrev hon i breven: ”Utlys en fasta och låt Nabot sitta längst fram bland folket. 10 Låt sedan två onda män sätta sig mitt emot honom och låt dem vittna mot honom och säga: Du har förbannat Gud och kungen. För sedan ut honom och stena honom till döds.”
11 De äldste och de förnämsta männen som bodde i hans stad gjorde som Isebel hade befallt dem, precis som det var skrivet i de brev hon hade sänt till dem. 12 De utlyste en fasta och lät Nabot sitta längst fram bland folket. 13 (A) De båda onda männen kom och satte sig mitt emot honom, och vittnade mot Nabot inför folket och sade: ”Nabot har förbannat Gud och kungen[a].” Då förde man honom ut ur staden och stenade honom till döds. 14 Därefter sände de bud till Isebel och lät säga: ”Nabot har stenats till döds.”
15 Så snart Isebel hörde att Nabot var stenad till döds, sade hon till Ahab: ”Stig upp och ta över jisreeliten Nabots vingård, som han vägrade att låta dig få för pengar. Nabot lever inte längre, han är död.” 16 Så snart Ahab hörde att Nabot var död, reste han sig och begav sig ner till jisreeliten Nabots vingård för att ta den i besittning.
Elias strafftal mot Ahab
17 Men Herrens ord kom till tishbiten Elia. Han sade: 18 ”Bryt upp och gå ner och möt Ahab, Israels kung, som bor i Samaria. Du träffar honom i Nabots vingård. Han har gått ner dit för att ta den i besittning. 19 (A) Och du ska säga till honom: Så säger Herren: Har du redan hunnit både mörda och ta arvet i besittning? Därefter ska du säga till honom: Så säger Herren: På samma ställe som hundarna har slickat Nabots blod, ska hundarna slicka också ditt blod.”
20 Ahab sade till Elia: ”Så du har funnit mig, du min fiende?” Han svarade: ”Ja, jag har funnit dig. Eftersom du har sålt dig till att göra det som är ont i Herrens ögon, 21 (B) ska jag också låta det som är ont drabba dig och sopa bort dig. Och av Ahabs hus ska jag utrota alla av mankön, både slavar och fria i Israel.
Morgonbön under förföljelse
5 För körledaren, till flöjt. En psalm av David.
2 Hör mina ord, Herre,
tänk på mina suckar[a]!
3 Lyssna när jag ropar,
min kung och min Gud!
Till dig går min bön.
4 (A) Herre, om morgonen
hör du min röst,
om morgonen vänder jag mig
till dig och väntar.
5 (B) Du är inte en Gud
som älskar ondska,
den som är ond
får inte bo hos dig.
6 De övermodiga består inte
inför dina ögon,
du hatar alla förbrytare.
7 (C) Du förgör dem som ljuger,
Herren avskyr den som är
blodtörstig och falsk.
8 Men genom din stora nåd
får jag gå in i ditt hus,
jag får tillbe i vördnad för dig,
vänd mot ditt heliga tempel.
Rättfärdig genom tro, inte gärningar
15 Vi är visserligen judar till födseln och inte hedniska syndare. 16 (A) Men vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus. Därför har också vi satt vår tro till Kristus Jesus, för att stå som rättfärdiga genom tro på Kristus[a] och inte genom laggärningar. Genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig.
17 Men om vi som söker rättfärdigheten i Kristus visar oss vara syndare, står Kristus då i syndens tjänst? Verkligen inte! 18 Bara om jag bygger upp igen det jag rev ner gör jag mig till överträdare. 19 (B) Jag har genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, 20 (C) och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son som har älskat mig och utgett sig för mig. 21 (D) Jag förkastar inte Guds nåd. För om rättfärdighet kunde nås genom lagen, då hade Kristus dött förgäves.
Synderskan som smorde Jesu fötter
36 En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, och han gick hem till farisén och lade sig till bords. 37 Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en alabasterflaska med balsam 38 och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Hon började väta hans fötter med sina tårar och torkade dem sedan med sitt hår, och hon kysste hans fötter och smorde dem med sin balsam. 39 Farisén som hade bjudit in honom såg det och sade för sig själv: "Hade han där varit en profet, så hade han vetat vad det är för en kvinna som rör vid honom, att hon är en synderska."
40 Då sade Jesus till honom: "Simon, jag har något att säga dig." Han svarade: "Mästare, säg det." – 41 "Två personer stod i skuld till en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer[a], den andre femtio. 42 När de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vem av dem kommer nu att älska honom mest?" 43 Simon svarade: "Den som fick mest efterskänkt, antar jag." Jesus sade: "Du har rätt."
44 (A) Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: "Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus gav du mig inget vatten för mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. 45 Du gav mig ingen hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte slutat kyssa mina fötter. 46 Du smorde inte mitt huvud med olja[b], men hon har smort mina fötter med balsam. 47 Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som fått lite förlåtet älskar lite."
48 (B) Sedan sade han till henne: "Dina synder är förlåtna." 49 Då började de andra bordsgästerna fråga sig: "Vem är han som till och med förlåter synder?" 50 Men Jesus sade till kvinnan: "Din tro har frälst dig. Gå i frid."
Kvinnorna som följde Jesus
8 (C) Därefter vandrade Jesus genom städer och byar och förkunnade evangeliet om Guds rike. De tolv var med honom, 2 (D) och även några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och sjukdomar: Maria som kallades Magdalena[c] – från henne hade sju onda andar farit ut – 3 och Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, samt Susanna och många andra som tjänade dem med vad de ägde.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation