Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Herren vår hjälpare

¹⁷ Herren talade till Mose. Han sade: ¹⁸ ”Tala till Israels barn och säg till dem: När ni kommer in i det land dit jag för er, ^19 (A) då ska ni, när ni äter av landets bröd, ge Herren en offergåva av det. ^20 (B) Av det första ni bakar ska ni ge en kaka till offergåva, som en offergåva från er loge ska ni ge den. ²¹ Ni ska ge åt Herren en offergåva, släkte efter släkte, av det första ni bakar.

²² Om ni försyndar er och inte håller alla dessa bud som Herren kungjorde för Mose ²³ – allt det som Herren befallde er genom Mose, från den dag då Herren gav sina befallningar och allt framgent, släkte efter släkte, – ^24 (C) om det gjordes av misstag utan att församlingen visste det, ska hela församlingen offra en ungtjur som brännoffer, till en ljuvlig doft för Herren, med matoffret och dryckesoffret på föreskrivet sätt, och likaså en bock till syndoffer. ²⁵ Och prästen ska bringa försoning för hela Israels församling, och de ska få förlåtelse. Det var en synd av misstag, och de har burit fram sitt offer, ett eldsoffer åt Herren och sitt syndoffer inför Herrens ansikte för sitt misstag. ²⁶ Hela Israels församling och främlingen som bor bland dem ska få förlåtelse, eftersom hela folket hade del i synden som gjordes av misstag.

Paulus försvarstal inför Agrippa

26 Agrippa sade då till Paulus: "Du har tillåtelse att tala för din sak." Då räckte Paulus ut handen och började tala till sitt försvar: ² "Kung Agrippa, jag är tacksam att det är inför dig jag får försvara mig i dag mot allt som judarna anklagar mig för, ³ särskilt som du är så väl insatt i judarnas alla seder och tvistefrågor. Därför ber jag dig att lyssna på mig med tålamod.

⁴ Hur mitt liv har varit från det att jag var ung, från första början bland mitt folk och i Jerusalem, det vet alla judar. ^5 (A) De känner mig sedan lång tid tillbaka, och om de vill kan de vittna om att jag levt som farisé, enligt den strängaste riktningen i vår religion. ⁶ Och nu står jag inför rätta för mitt hopp till det löfte^[a] som Gud gav våra fäder ⁷ och som våra tolv stammar hoppas få se uppfyllt medan de ivrigt^[b] tjänar Gud natt och dag. För det hoppet, kung Agrippa, står jag anklagad av judarna. ^8 (B) Varför anses det otroligt bland er att Gud uppväcker döda?

^9 (C) Själv såg jag det som min plikt att göra allt för att bekämpa Jesu nasaréns namn, ¹⁰ och det gjorde jag också i Jerusalem. Många av de heliga satte jag i fängelse med fullmakt från översteprästerna, och när man ville avrätta dem röstade jag för det. ¹¹ Överallt i synagogorna straffade jag dem gång på gång och tvingade dem att häda. I mitt vilda raseri förföljde jag dem ända till utländska städer.