Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
8 Så säger Herren:
Jag bönhör dig i nådens tid,
jag hjälper dig på frälsningens dag.
Jag skall bevara dig
och göra dig till ett förbund för folket,
för att upprätta landet
och utskifta de förödda arvslotterna
9 och säga till de fångna: "Drag ut",
och till dem som sitter i mörkret: "Kom fram."
De skall finna bete utmed vägarna,
betesplatser på alla kala höjder.
10 De skall varken hungra eller törsta,
ökenhettan och solen skall inte skada dem,
ty deras förbarmare skall leda dem
och föra dem till vattenkällor.
11 Jag skall göra alla mina berg till jämna vägar,
och mina banade vägar skall byggas höga.
12 Se, där kommer de fjärran ifrån,
somliga från norr och andra från väster,
somliga från sineernas land.
13 Jubla, ni himlar, och fröjda dig, du jord,
brist ut i jubel, ni berg.
Ty Herren tröstar sitt folk
och förbarmar sig över sina betryckta.
Herren har inte glömt Sion
14 Men Sion säger: " Herren har övergivit mig,
Herren har glömt mig."
15 Kan då en mor glömma sitt barn,
så att hon inte förbarmar sig över sin livsfrukt?
Och även om hon kunde glömma sitt barn,
skall jag inte glömma dig.
16 Se, på mina händer har jag upptecknat dig.
Dina murar står alltid inför mig.
Psalm 131
Den ödmjukes förtröstan
1 En vallfartssång av David.
Herre, mitt hjärta är inte högmodigt,
mina ögon är inte stolta.
Jag umgås inte med stora ting,
med sådant som är mig för svårt.
2 Nej, jag har lugnat och stillat min själ
som ett avvant barn hos sin mor.
Som ett avvant barn är min själ i mig.
3 Hoppas på Herren, Israel,
från nu och till evig tid!
4 1 Som Kristi tjänare och som förvaltare av Guds hemligheter skall man alltså betrakta oss. 2 Av en förvaltare krävs att han visar sig pålitlig. 3 Mig gör det ingenting att ni eller någon mänsklig domstol dömer mig. Ja, jag vill inte ens döma mig själv. 4 Visserligen har jag inget på mitt samvete, men det betyder inte att jag är frikänd. Det är Herren som dömer mig. 5 Fäll därför inte någon dom i förtid, innan Herren kommer. Han skall lysa upp det som mörkret döljer och avslöja hjärtats tankar och avsikter, och då skall var och en få sitt beröm av Gud.
Gud eller mammon
24 Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.[a] 25 Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta eller dricka, inte heller för er kropp, vad ni skall klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? 26 Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem. Är inte ni värda mycket mer än de? 27 Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? 28 Och varför gör ni er bekymmer för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. 29 Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. 30 Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har! 31 Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med? 32 Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. 33 Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. 34 Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln