Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Hagar och Ismael drivs ut i öknen

⁸ Barnet växte och blev avvant. Detta firade Abraham med en fest. ⁹ Men när Sara såg att Ismael, Abrahams son med den egyptiska flickan Hagar, hånskrattade^[a], ¹⁰ sa hon till Abraham: ”Driv bort denna slavinna och hennes son! Slavinnans son ska inte få dela arvet tillsammans med min son Isak.”

¹¹ Detta gjorde Abraham mycket upprörd, för Ismael var ju också hans son. ¹² Men Gud sa till Abraham: ”Var inte så bekymrad över detta med Ismael och slavkvinnan. Gör som Sara säger, för det är bara Isaks efterkommande som ska räknas som dina ättlingar. ¹³ Men av slavkvinnans son ska jag också göra ett folk, eftersom även han är din.”

¹⁴ Abraham gick därför upp tidigt följande morgon. Han gjorde i ordning mat och en lädersäck med vatten som han lyfte upp på Hagars axlar och skickade bort henne med sin son. Utan mål vandrade hon så ut i Beer Shevas öken. ¹⁵ När vattnet tog slut, lämnade hon barnet under en buske ¹⁶ och gick bort och satte sig en bit därifrån, på ett pilskotts avstånd. ”Jag kan inte se honom dö”, sa hon och brast ut i våldsam gråt^[b].

¹⁷ Då hörde Gud pojkens gråt, och Guds ängel ropade från himlen till Hagar: ”Hagar, hur är det med dig? Var inte rädd, för Gud har hört pojkens rop där han ligger. ¹⁸ Gå, hjälp upp pojken och ta väl hand om honom, för jag ska göra honom till ett stort folk.”

¹⁹ Sedan öppnade Gud hennes ögon och hon såg en brunn. Där fyllde hon vatten i säcken och gav den till pojken så att han fick dricka. ²⁰ Och Gud var med pojken, som växte upp i öknen och blev tränad i bågskytte. ²¹ Han levde i Paranöknen. Där skaffade hans mor honom också en hustru från Egypten.

Förtröstan på Herren i stor nöd

86 En bön av David.

Syndens makt är bruten

6 Vad innebär då detta? Ska vi fortsätta att synda, så att nåden kan öka? ² Nej, självklart inte! Vi har ju dött bort från synden. Hur skulle vi då kunna fortsätta att leva i den? ³ Vet ni inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus också har döpts in i hans död? ⁴ Genom dopet är vi både döda och begravda tillsammans med honom. Och på samma sätt som Kristus uppväcktes från de döda genom sin Faders härlighet, får nu också vi leva ett nytt liv.

⁵ Om vi alltså har blivit förenade med honom genom att dö tillsammans med honom, ska vi också bli förenade med honom i uppståndelsen. ⁶ Vi vet att vårt gamla jag korsfästes tillsammans med honom, för att den syndiga kroppen skulle förlora sin makt. Därför är vi inte längre slavar under synden. ⁷ Den som är död är ju befriad från synden. ⁸ Men om vi har dött tillsammans med Kristus, tror vi att vi också ska leva tillsammans med honom.

⁹ Vi vet ju att Kristus har uppstått från de döda och aldrig mer ska dö. Döden har inte längre någon makt över honom. ¹⁰ Han dog bort från synden, en gång för alla, och nu när han lever, lever han för Gud. ¹¹ På samma sätt ska också ni betrakta er själva som döda för synden och levande för Gud i Kristus Jesus.

²⁴ Lärjungen står inte över sin lärare, och en tjänare står inte över sin herre. ²⁵ Och en lärjunge får acceptera att det går med honom som med hans lärare, och tjänaren får acceptera att det går med honom som med hans herre. Om nu husets herre har kallats Beelsebul^[a], kommer man naturligtvis att säga samma sak om dem som är medlemmar i hans hushåll.

Var inte rädda

(Luk 12:2-9)

²⁶ Men var inte rädda för dem, för det finns ingenting gömt som inte ska komma fram och ingenting dolt som inte ska bli känt. ²⁷ Vad jag säger er i mörkret, det ska ni ropa ut i dagsljuset. Och vad jag viskar i era öron, det ska ni ropa ut från hustaken.

²⁸ Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte har makt att göra något mer. Det finns bara en ni ska frukta, han som har makt att förgöra både själ och kropp i Gehenna^[b]. ²⁹ En sparv säljs ju för en kopparslant, men ingen av dem faller död till marken utan att er Fader i himlen vet om det. ³⁰ Och på er är till och med hårstråna räknade. ³¹ Var alltså inte rädda! Ni är mer värda än alla sparvar tillsammans.

Bekännelse och förnekelse

(Luk 12:51-53; 14:26-27; 17:33)

³² Om någon bekänner mig inför människorna, ska jag inför min Fader i himlen bekänna honom. ³³ Men den som förnekar mig inför människorna ska jag förneka inför min Fader i himlen.

³⁴ Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden! Nej, inte fred utan svärd. ³⁵ Jag har kommit för att vända

³⁷ Men om någon älskar sina föräldrar mer än mig, är han inte värdig att tillhöra mig. Och om någon älskar sina barn mer än mig, är han inte värdig att tillhöra mig.^{[d] 38} Den som inte tar sitt kors och följer mig är inte värdig att tillhöra mig. ³⁹ Den som finner sitt liv ska förlora det, men den som förlorar sitt liv för min skull ska finna det.