Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Herren visar sig för Abraham

18 Herren visade sig för Abraham i eklunden vid Mamre. När Abraham satt i tältöppningen under den hetaste tiden på dagen, ² tittade han upp och fick se tre män som stod mitt framför honom. Han skyndade sig då från tältöppningen för att möta dem och hälsade dem genom att buga sig med ansiktet mot marken.

³ ”Herre”, sa han, ”om du ser välvilligt på mig, gå inte förbi din tjänare. ⁴ Låt mig hämta vatten så att ni kan tvätta era fötter och sedan vila er under trädet, ⁵ och låt mig ta fram en bit mat som ni kan styrka er med innan ni fortsätter er resa – när ni nu ändå har stannat till hos er tjänare.” De svarade: ”Det låter bra. Gör som du har sagt!”

⁶ Då skyndade sig Abraham till tältet och sa till Sara: ”Skynda dig, ta tre mått^[a] av det bästa mjölet och baka några brödkakor!” ⁷ Sedan sprang han ut till hjorden, valde ut en fin spädkalv och gav till en tjänare som skyndade sig att tillaga den. ⁸ Sedan dukade han fram tjockmjölk^[b] och mjölk och den tillredda kalven och medan männen åt, stod han bredvid dem under trädet.

⁹ ”Var är din hustru Sara?” frågade de. ”I tältet”, svarade Abraham. ¹⁰ Då sa han^[c]: ”Nästa år vid den här tiden kommer jag tillbaka igen, och då ska Sara ha en son.” Sara hörde detta där hon stod och lyssnade i tältöppningen bakom honom. ¹¹ Men Abraham och Sara var båda mycket gamla, och Sara hade passerat den fruktsamma åldern. ¹² Därför skrattade Sara tyst för sig själv: ”Skulle en vissnad kvinna i min ålder kunna känna lust? Min herre är också gammal.”

¹³ Då frågade Herren Abraham: ”Varför skrattade Sara? Varför sa hon att hon är för gammal för att få barn? ¹⁴ Finns det något som är omöjligt för Herren? Nästa år vid den här tiden ska jag komma tillbaka till dig igen, och då ska Sara ha en son.” ¹⁵ Men Sara blev rädd och sa: ”Jag skrattade inte!” ”Jo, det gjorde du visst!” svarade Herren.

Isak föds

21 Sedan var Herren god mot Sara och gjorde vad han lovat. ² Sara blev med barn och födde en son åt den åldrige Abraham precis vid den tid som Gud hade sagt. ³ Abraham gav sonen Sara födde åt honom namnet Isak^[a]. ⁴ Åtta dagar efter födelsen omskar Abraham honom, som Gud hade befallt. ⁵ Abraham var 100 år gammal när hans son Isak föddes.

⁶ Sara sa: ”Gud har fått mig att skratta! Alla som hör detta kommer att skratta med mig. ⁷ Vem kunde ha talat om för Abraham att Sara skulle komma att amma barn? Ändå har jag fött en son åt honom på hans ålderdom.”

Tacksägelse för räddning från en säker död

Räddade genom tron på Jesus Kristus

5 När vi nu har blivit rättfärdiga inför Gud genom att tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. ² På grund av tron på honom har vi fått tillträde till den nåd vi nu befinner oss i. Stolta och glada kan vi se fram emot Guds härlighet.

³ Men inte bara det, vi är också stolta över våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet gör oss uthålliga. ⁴ Och uthålligheten ger fasthet och fastheten hopp. ⁵ Och hoppet gör oss inte besvikna, för Gud har ingjutit sin kärlek i våra hjärtan genom den heliga Anden som han har gett oss.

⁶ Medan vi fortfarande var svaga, dog Kristus vid rätt tidpunkt för de ogudaktiga. ⁷ Annars är det väl knappt någon som skulle offra sitt liv ens för en rättfärdig – möjligen skulle någon kunna dö för en som är alltigenom god. ⁸ Men Gud bevisade hur mycket han älskade oss genom att Kristus dog för oss medan vi fortfarande var syndare.

Jesus uppmanar sina lärjungar att be om arbetare

³⁵ Jesus vandrade omkring i alla städer och byar och undervisade i synagogorna. Och vart han än kom förkunnade han evangeliet om riket, och han botade alla slags sjukdomar och plågor. ³⁶ När han såg människorna kände han medlidande med dem, eftersom de var nedslagna och hjälplösa, som får utan herde.

³⁷ ”Skörden är stor, men arbetarna är få”, sa han till sina lärjungar. ³⁸ ”Be därför skördens Herre att han skickar ut fler arbetare på fälten.”

Jesus utser sina tolv lärjungar

(Mark 3:15-19; Luk 6:14-16; Apg 1:13)

10 Jesus kallade nu till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt att driva ut orena andar och att bota alla slags sjukdomar och plågor. ² Här är namnen på dessa tolv apostlar: Simon, som kallas Petrus, hans bror Andreas, Sebedaios söner Jakob och Johannes, ³ Filippos, Bartolomaios, Tomas, tullindrivaren Matteus, Alfaios son Jakob, Taddaios, ⁴ Simon ”den ivrige”^[a] och Judas Iskariot, som senare förrådde Jesus.

Jesus sänder ut sina tolv lärjungar

(Mark 6:7-13; Luk 9:2-6; 10:4-12)

⁵ Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem: ”Gå inte till andra folk eller till någon samarisk stad, ⁶ utan bara till Israels förlorade får. ⁷ Gå och tala om för dem att himmelriket är nära. ⁸ Bota sjuka, väck upp döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Ge vidare vad ni har fått som gåva.

⁹ Ta inget guld eller silver eller koppar med er, ¹⁰ och packa ingen väska för vandringen. Ta inte med extra skjortor eller skor och inte heller någon vandringsstav, för arbetaren är värd sin mat.

¹¹ Varje gång ni kommer in i en stad eller en by, så sök upp någon som är värdig. Stanna sedan då tills ni fortsätter till nästa stad. ¹² När ni kommer in i ett hus, hälsa dem, ¹³ och om de är värda att få del av er frid, ska de få den. Men om inte, får ni själva behålla den frid ni önskade dem. ¹⁴ Tar man inte emot er eller lyssnar till er i en stad eller i ett hem, så gå bara därifrån. Skaka stadens damm av era fötter^[a]. ¹⁵ Sannerligen säger jag er: det ska bli lättare på domens dag för Sodom och Gomorra^[b] än för en sådan stad.

Jesus varnar för förföljelse

(Mark 13:11-13; Luk 21:12-19)

¹⁶ Jag sänder er som får in bland vargar. Var därför listiga som ormar och oskyldiga som duvor. ¹⁷ Akta er för människorna! Ni kommer att arresteras och dras inför domstol och bli piskade i synagogorna^[c]. ¹⁸ Och ni ska för min skull bli anklagade inför kungar och makthavare och få ställa upp som vittnen inför dem och främmande folk. ¹⁹ Men när ni ställs inför domstolen behöver ni inte oroa er för hur eller vad ni ska säga, för ni ska få de rätta orden just när ni behöver dem. ²⁰ Det är inte ni som ska tala då, utan er Faders Ande talar genom er. ²¹ Syskon ska förråda varandra och låta döda varandra, och föräldrar sina barn. Barn ska göra uppror mot sina föräldrar och ta livet av dem. ²² Ni ska bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli räddad.^[d]

²³ När ni blir förföljda i en stad så fly till en annan. Sannerligen säger jag er: Människosonen kommer tillbaka innan ni hunnit till alla Israels städer.