Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Syndabekännelse och förlåtelse
32 (A) En vishetspsalm[a] av David.
Salig är den som fått
sitt brott förlåtet,
sin synd övertäckt!
2 Salig är den som Herren inte
tillräknar synd
och som i sin ande är utan svek.
3 (B) Så länge jag teg
förtvinade mina ben
och jag stönade dagen lång.
4 (C) Dag och natt var din hand
tung över mig,
min kraft rann bort
som i sommarens torka.[b] Sela
5 (D) Då erkände jag min synd för dig
och dolde inte min skuld.
Jag sade: "Jag vill bekänna
mina brott för Herren" –
då förlät du mig min syndaskuld.
Sela
6 (E) Därför ska alla trogna be till dig
medan du går att finna.
Om väldiga vattenfloder kommer
ska de inte nå dem.
7 (F) Du är mitt beskydd,
du bevarar mig från nöd,
du omger mig
med frälsningens jubel. Sela
Elia på berget Horeb
19 (A) Ahab berättade för Isebel allt som Elia hade gjort och att han hade dödat alla profeterna med svärd. 2 Då sände Isebel bud till Elia och lät säga: ”Må gudarna straffa mig både nu och i framtiden, om jag inte i morgon vid denna tid låter det gå med dig som det gick med profeterna.”
3 När han fick höra det bröt han upp och flydde för sitt liv. Han kom till Beer-Sheba[a] i Juda och lämnade där sin tjänare. 4 (B) Själv gick han en dagsresa ut i öknen. Där satte han sig under en ginstbuske[b] och önskade sig döden och sade: ”Nu är det nog, Herre. Ta mitt liv, för jag är inte bättre än mina fäder.” 5 Elia lade sig ner under ginstbusken och somnade.
Men en ängel rörde vid honom och sade till honom: ”Stig upp och ät!” 6 När han såg upp, fanns där vid huvudänden ett bröd bakat på glödande stenar och en kruka med vatten. Han åt och drack och lade sig ner igen. 7 Men Herrens ängel rörde vid honom igen, för andra gången, och sade: ”Stig upp och ät, för annars blir vägen för lång för dig.” 8 (C) Då steg han upp och åt och drack. Sedan gick han styrkt av maten i fyrtio dagar och fyrtio nätter ända till Guds berg Horeb[c].
10 (A) För när Gud, för vilken och genom vilken allt är till, skulle föra många söner till härlighet, måste han genom lidande fullkomna honom som för dem till frälsning.[a] 11 (B) Jesus som helgar och de som helgas har alla en och samme Far[b]. Därför skäms han inte för att kalla dem bröder, 12 när han säger: Jag ska förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen ska jag lovsjunga dig.[c] 13 (C) Han säger också: Jag ska förtrösta på honom, och dessutom: Se, här är jag och barnen som Gud har gett mig.[d]
14 (D) När nu barnen hade fått del av kött och blod tog han själv på liknande sätt[e] del av detta, för att genom sin död göra den maktlös som hade makt över döden, alltså djävulen, 15 (E) och befria alla dem som av rädsla för döden levt i slaveri hela sitt liv. 16 (F) Det är ju inte änglar han tar sig an, utan Abrahams barn. 17 (G) Därför måste han bli lik sina bröder i allt, för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder. 18 (H) Genom att han själv har fått lida och blivit frestad[f] kan han hjälpa dem som frestas.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation