Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

¹² Efter det sände Avner budbärare till David för att säga: ”Vems land är detta? Slut förbund med mig, så ska jag hjälpa dig att få hela Israel på din sida!”

¹³ David svarade: ”Jag ingår gärna förbund med dig, men jag vägrar förhandla, om du inte tar med dig min hustru Mikal, Sauls dotter.” ¹⁴ David sände sedan följande besked till Ish-Boshet: ”Ge mig tillbaka min hustru Mikal, som jag köpte för hundra döda filistéers förhudar.”

¹⁵ Då lät Ish-Boshet hämta henne från hennes man Paltiel, Lajishs son, ¹⁶ som gråtande följde henne ända till Bachurim. Där befallde Avner honom att återvända hem och då gjorde han det.

Planer på att mörda Paulus

¹² Nästa morgon gjorde judarna en konspiration och svor att de varken skulle äta eller dricka förrän de hade dödat Paulus. ¹³ Över fyrtio män deltog i konspirationen ¹⁴ och gick till översteprästerna och folkets ledare och sa: ”Vi har svurit en ed och lovat att varken äta eller dricka förrän vi har dödat Paulus. ¹⁵ Lämna därför in en anhållan till kommendanten, ni och de övriga i rådet, så att han låter Paulus ställas inför er igen. Säg att ni vill undersöka fallet närmare, så kan vi döda honom när han är på väg hit.”

¹⁶ Men Paulus systerson fick reda på deras planer och gick till fästningen och berättade allt för Paulus ¹⁷ som genast kallade till sig en officer och sa: ”Ta med den här unga mannen till kommendanten. Han har något viktigt att säga honom.”

¹⁸ Officeren gick då med honom till kommendanten och sa: ”Fången Paulus kallade på mig och bad mig ta med den här unga mannen till dig. Han har visst något att säga dig.”

¹⁹ Kommendanten tog honom då vid armen och ledde honom åt sidan och frågade: ”Vad är det du har att berätta?”

²⁰ Paulus systerson svarade: ”Judarna har kommit överens om att be dig skicka ner Paulus till deras råd imorgon, så att de kan undersöka fallet närmare. ²¹ Men låt dem inte få som de vill, för mer än fyrtio män ligger gömda i ett bakhåll för att döda Paulus. De har svurit att varken äta eller dricka förrän han är död. De har redan gjort sig beredda och väntar bara på att du ska säga ditt ja.”

²² Kommendanten varnade honom då och sa: ”Låt ingen få veta att du har berättat det här för mig”, och sedan lät han honom gå.

Paulus förs till Caesarea

²³ Kommendanten kallade nu på två av sina officerare och sa: ”Beordra 200 soldater att vara klara att marschera till Caesarea vid niotiden ikväll, tillsammans med 200 spjutkastare och 70 ryttare. ²⁴ Ge Paulus en häst att rida på och se till att han kommer välbehållen fram till landshövdingen Felix.”

²⁵ Sedan skrev han följande brev:

²⁶ Från Claudius Lysias,

Till den högt ärade landshövdingen Felix.

Bästa hälsningar!

²⁷ Den här mannen har gripits av judarna. De skulle just till att döda honom när jag skickade ut soldater för att befria honom sedan jag fått veta att han är romersk medborgare. ²⁸ Efteråt förde jag honom ner till det judiska rådet för att få reda på vad de anklagade honom för. ²⁹ Men jag förstod snart att det bara var något som hade att göra med deras lag och alltså inget som bör bestraffas med fängelse eller döden. ³⁰ Sedan fick jag reda på en konspiration mot honom och jag skickar nu honom direkt till dig. Jag har också uppmanat hans motståndare att lägga fram sina anklagelser inför dig.

³¹ Samma natt tog soldaterna Paulus och förde honom till Antipatris^[a] enligt de order de fått. ³² Nästa morgon fortsatte ryttarna med honom, medan de övriga återvände till fästningen.

³³ När de kom fram till Caesarea, överlämnade de brevet till landshövdingen och förde in Paulus till honom. ³⁴ Landshövdingen läste brevet och frågade Paulus vilken provins han kom från. ”Från Kilikien”, svarade Paulus.

³⁵ Då sa landshövdingen: ”Jag ska ta upp ditt fall när dina anklagare kommer hit.” Sedan befallde han att Paulus skulle förvaras och bevakas i Herodes palats.