Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

5 Nu kom alla Israels stammar till David i Hebron och sa: ”Vi är ditt eget kött och blod! ² Redan när Saul var kung var det du som anförde Israel i strid. Herren sa till dig: ’Du ska vara herde för mitt folk Israel, du ska vara furste över Israel!’ ”

³ Alla de äldste i Israel kom alltså nu till kung David i Hebron. David slöt ett förbund med dem inför Herren där i Hebron och de smorde honom till kung över Israel. ⁴ David var trettio år när han blev kung och han regerade i fyrtio år. ⁵ Först regerade han över Juda i Hebron i sju och ett halvt år och sedan regerade han i Jerusalem över både Israel och Juda under trettiotre år.

⁹ David bosatte sig i borgen och han kallade den Davids stad. Han byggde upp staden med utgångspunkt från Millo^[a] och sedan vidare inåt. ¹⁰ David blev allt mäktigare, för Herren härskarornas Gud var med honom.

Guds stad

48 En sång, en psalm. Av Korachs ättlingar.

² Jag vet en man^[a], som lever i Kristus och som för fjorton år sedan rycktes ända upp till den tredje himlen. Om det skedde med eller utan kropp vet jag inte, men det vet Gud. ³ Jag vet bara att denne man, om det nu var med eller utan kroppen det vet jag inte, men Gud vet det, ⁴ blev i alla fall uppryckt till paradiset och fick höra ord som ingen människa kan eller får uttala. ⁵ Den mannen skulle jag kunna skryta över, men jag avstår, förutom när det gäller min egen svaghet. ⁶ Fast om jag ändå skulle få för mig att skryta över detta, så skulle jag inte vara från förståndet, för det är verkligen sant vad jag säger. Trots det föredrar jag att låta bli, för att ingen ska tro att jag är något märkvärdigt den dag han får se och höra mig.

⁷ Men för att jag inte ska bli högfärdig för dessa väldiga uppenbarelsers skull, har jag fått en tagg som sticker mig. Det är en ängel från Satan som slår mig, för att jag inte ska bli högfärdig.^{[b] 8} Tre gånger har jag bett till Herren att den ska lämna mig ifred. ⁹ Men Herren har svarat mig: ”Min nåd är allt du behöver. I svagheten fullkomnas nämligen kraften.” Därför vill jag hellre skryta över min svaghet, för att Kristus kraft ska bo i mig. ¹⁰ Jag är därför glad över svagheten, över förolämpningar, lidanden, förföljelser och svårigheter för Kristus skull. För när jag är svag, då är jag stark.

Människorna i Nasaret vägrar att tro

(Matt 13:54-58; Luk 4:16-30)

6 Sedan lämnade Jesus platsen, och han kom till sin hemstad tillsammans med sina lärjungar. ² När det blev sabbat undervisade han i synagogan, och många som hörde honom blev förvånade och sa: ”Varifrån har han fått detta? Varifrån har han fått denna visdom, och att han kan göra sådana under med sina händer? ³ Det är ju bara snickaren, Marias son, bror till Jakob, Joses, Judas och Simon, och hans systrar bor också här hos oss.” Och så retade de sig på honom.

⁴ Då sa Jesus till dem: ”En profet blir föraktad bara i sin egen hemstad, bland sina släktingar och i sin egen familj.” ⁵ Så kunde han inte göra några under där, förutom att han botade några få sjuka genom att lägga händerna på dem. ⁶ Han förvånade sig över deras otro.

Jesus sänder ut sina tolv lärjungar

(Matt 10:1; 10:9-14; Luk 9:1-6)

Sedan vandrade Jesus runt i byarna och undervisade. ⁷ Han kallade till sig de tolv och sände ut dem två och två och gav dem makt över orena andar. ⁸ Han sa åt dem att inte ta med sig något annat på vägen än en vandringsstav, ingen mat, ingen väska och inga pengar i bältet. ⁹ Sandaler skulle de ha, och bara en skjorta.

¹⁰ ”När ni kommer in i ett hus, stanna då där tills ni fortsätter därifrån. ¹¹ Men om man på en plats inte vill ta emot er eller lyssna till er, så gå bara därifrån och skaka platsens damm av era fötter, och det får då vittna mot dem.”

¹² Så gick de iväg och förkunnade att folk skulle vända om. ¹³ Och de drev ut många onda andar och smorde många sjuka med olja^[a] och botade dem.