Revised Common Lectionary (Complementary)
16 Låt döden komma över dem,
låt dem fara levande ner i dödsriket,
ty ondska råder i deras boning,
i deras hjärta.
17 Men jag ropar till Gud,
och Herren skall frälsa mig.
18 Afton, morgon och middag
vill jag sucka och klaga,
och han skall höra min röst.
19 Han friköper min själ och ger den frid
så att de inte kan komma mig nära,
ty de är många som står mig emot.
20 Gud skall höra mig och förödmjuka dem,
han som sitter på sin tron sedan urminnes tid. Sela.
Ty de ändrar sig inte,
de fruktar inte Gud.
21 Den mannen bär hand på sina vänner,
han bryter sitt förbund.
22 Orden i hans mun är halare än smör,
men stridslust fyller hans hjärta.
Hans ord är lenare än olja,
ändå är de dragna svärd.
23 Kasta din börda på Herren,
han skall uppehålla dig.
Aldrig skall han låta den rättfärdige vackla.
Mordokajs upphöjelse
6 Den natten kunde kungen inte sova. Han lät därför hämta krönikan där minnesvärda händelser var nertecknade, och man läste ur den för kungen. 2 Där fanns skrivet att Mordokaj hade berättat hur Bigtana och Teres, två av de hovmän som höll vakt vid porten, hade sökt efter tillfälle att döda kung Ahasveros. 3 Kungen frågade: "Vilken ära och upphöjelse har Mordokaj fått för detta?" De unga män som var i tjänst hos kungen svarade honom: "Ingenting har gjorts för honom." 4 "Är det någon ute på borggården?" frågade kungen.
Haman hade just kommit in på den yttre borggården till kungapalatset för att be kungen att Mordokaj skulle hängas upp på den påle som han hade gjort i ordning för honom. 5 Kungens tjänare svarade honom: "Ja, Haman står därute på borggården." Kungen sade: "Låt honom komma in."
6 När Haman kom in, frågade kungen honom: "Vad skall man göra med den man som kungen vill hedra?" Haman tänkte i sitt hjärta: "Vem skulle kungen vilja hedra mer än mig?" 7 Därför sade Haman till kungen: "Åt den man som konungen vill hedra 8 skall man hämta en kunglig dräkt, som konungen själv har burit, och en häst, som konungen själv har ridit på och som har en kunglig krona på huvudet. 9 Man skall överlämna dräkten och hästen till en av konungens förnämsta furstar. Dräkten skall sättas på den man som konungen vill hedra, och man skall föra honom ridande på hästen fram genom huvudgatan i staden och utropa framför honom: Så sker med den man som konungen vill hedra!" 10 Då sade kungen till Haman: "Skynda dig, ta dräkten och hästen och gör så som du har sagt med juden Mordokaj som sitter i kungens port. Försumma inte något av det du sagt."
11 Haman hämtade dräkten och hästen och satte den på Mordokaj och förde honom ridande fram längs stadens huvudgata och utropade framför honom: "Så sker med den man som konungen vill hedra!"
12 Sedan vände Mordokaj tillbaka till kungens port. Men Haman skyndade hem sörjande och med övertäckt huvud. 13 När Haman berättade för sin hustru Zeres och alla sina vänner allt som hade hänt honom, sade hans rådgivare och hans hustru till honom: "Om Mordokaj, som du har börjat stå tillbaka för, är av judisk börd, så förmår du ingenting mot honom. Han kommer att bli ditt fall." 14 Medan de ännu talade med honom, kom kungens hovmän för att hämta Haman till festmåltiden som Ester hade ordnat.
Hamans död
7 Så kom kungen och Haman till festmåltiden hos drottning Ester. 2 När vinet dracks, sade kungen till Ester också nu den andra dagen: "Vad är din bön, drottning Ester? Den skall besvaras. Vad är din begäran? Om det så gäller halva riket skall den uppfyllas." 3 Drottning Ester svarade: "Om jag har funnit nåd för dina ögon, o konung, och om konungen så finner för gott, låt mitt eget liv sparas, det är min bön, och låt mitt folk sparas, det är min begäran. 4 För vi är sålda, jag och mitt folk, till undergång, död och förintelse. Om vi bara hade blivit sålda till slavar och slavinnor skulle jag ha tigit. Den olyckan hade inte varit så stor att vi skulle ha besvärat konungen med den." 5 Då svarade kung Ahasveros drottning Ester: "Vem är det, och var finns han som har vågat göra något sådant?" 6 Ester sade: "En motståndare och fiende är han, den där onde Haman."
Haman blev förskräckt för kungen och drottningen.
Israels egenrättfärdighet
30 Vad skall vi då säga? Jo, att hedningarna, som inte strävade efter rättfärdighet, vann rättfärdigheten, den rättfärdighet som kommer av tro. 31 Israel däremot, som strävade efter att uppfylla den lag som ger rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen. 32 Varför? Därför att de inte sökte rättfärdigheten av tro, utan tänkte sig kunna vinna rättfärdigheten genom gärningar. De har snubblat på stötestenen, 33 så som det står skrivet:Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall. Men den som tror på honom skall inte stå där med skam.[a]
10 Bröder, mitt hjärtas önskan och min bön till Gud för dem är att de skall bli frälsta. 2 Jag kan vittna om att de hängivet tjänar Gud, men de saknar den rätta insikten. 3 De känner inte rättfärdigheten från Gud utan strävar efter att upprätta sin egen rättfärdighet och har inte underordnat sig rättfärdigheten från Gud. 4 Ty Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln