Revised Common Lectionary (Complementary)

Psalm 66

Tacksägelse och lovsång

¹ För sångmästaren, en sång, en psalm.

Manasse blir kung i Juda

21 Manasse var tolv år när han blev kung, och han regerade femtiofem år^[a] i Jerusalem. Hans mor hette Hefsi-Ba. ² Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, efter den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn. ³ Han byggde på nytt upp de offerhöjder som hans fader Hiskia hade förstört. Och han reste altaren åt Baal och gjorde en Asera, liksom Ahab, Israels kung, hade gjort, och han tillbad och tjänade himlens hela härskara ⁴ Han byggde altaren i Herrens hus. Det var om detta hus som Herren hade sagt: "I Jerusalem vill jag fästa mitt namn." ⁵ Han byggde altaren åt himlens hela härskara på de båda förgårdarna till Herrens hus. ⁶ Han lät sin son gå genom eld, utövade teckentyderi och svartkonst och skaffade sig andebesvärjare och spåmän. Han gjorde mycket som var ont i Herrens ögon så att han väckte hans vrede. ⁷ Den avgudabild av Aseran som han gjort ställde han in i det hus om vilket Herren hade sagt till David och till hans son Salomo: "I detta hus och i Jerusalem som jag har utvalt bland alla Israels stammar, vill jag fästa mitt namn för evig tid. ⁸ Jag skall inte mer låta Israel vandra som flykting bort från det land som jag har givit åt deras fäder, om de endast håller fast vid och följer allt vad jag har befallt dem efter hela den lag som min tjänare Mose har givit dem." ⁹ Men folket lyssnade inte. Och Manasse förledde Israels barn, så att de gjorde mer ont än de folk som Herren hade utrotat för dem.

¹⁰ Då talade Herren genom sina tjänare profeterna och sade: ¹¹ "Manasse, Juda kung, har begått dessa avskyvärda synder. Han har gjort mer ont än amoreerna före honom, och med sina eländiga avgudar har han fått också Juda att synda. ¹² Därför säger Herren, Israels Gud: Se, jag skall låta en sådan olycka komma över Jerusalem och Juda att det skall ljuda i båda öronen på var och en som får höra det. ¹³ Över Jerusalem skall jag sträcka ut det mätsnöre som jag använde på Samaria och det sänklod som jag använde på Ahabs släkt. Jag skall skölja Jerusalem rent, som när man sköljer ett fat och sedan vänder det upp och ner när man har sköljt det. ¹⁴ Jag skall förkasta kvarlevan av min arvedel och ge dem i deras fienders hand. De skall bli ett rov och ett byte för alla sina fiender, ¹⁵ därför att de har gjort det som är ont i mina ögon och väckt min vrede från den dag då deras fäder drog ut ur Egypten ända till denna dag."

Lagens vanmakt att framkalla det goda

¹⁴ Vi vet att lagen är andlig, men själv är jag köttslig, såld till slav under synden. ¹⁵ Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. ¹⁶ Om jag nu gör det jag inte vill, samtycker jag till lagen och säger att den är god. ¹⁷ Men då är det inte längre jag^[a] som gör det, utan synden som bor i mig. ¹⁸ Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. ¹⁹ Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. ²⁰ Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig. ²¹ Jag finner alltså den lagen: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig. ²² Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, ²³ men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar. ²⁴ Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? ²⁵ Gud vare tack, Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.