Revised Common Lectionary (Complementary)
Psalm 15
Herrens krav på rättfärdighet
1 En psalm av David.
Herre, vem får vistas i ditt tält,
vem får bo på ditt heliga berg?
2 Den som lever fullkomligt och handlar rättfärdigt,
den som talar sanning av hjärtat,
3 den som inte baktalar med sin tunga,
inte handlar illa mot sin nästa
och inte vanärar sin granne,
4 den som föraktar den förkastlige
men ärar dem som fruktar Herren,
den som inte bryter sin ed
om än det blir till egen skada,
5 den som inte driver ocker med sina pengar
och inte tar mutor för att fälla den oskyldige.
Den som handlar så skall aldrig vackla.
Abram åter i Kanaan
13 Så bröt Abram upp från Egypten och begav sig till Negev med sin hustru och allt han ägde, och Lot var med honom. 2 Abram var mycket rik på boskap och på silver och guld. 3 Han färdades från lägerplats till lägerplats, från Negev ända till Betel, till den plats där hans tält tidigare hade stått mellan Betel och Ai 4 och där han förra gången hade rest ett altare. Där åkallade Abram Herrens namn.
Abram och Lot
5 Lot, som följde med Abram, hade också får och nötboskap och tält, 6 och landet kunde inte livnära dem där de bodde i samma område. De hade så mycket boskap att de inte kunde bo tillsammans, 7 och det uppstod tvister mellan Abrams och Lots herdar. Dessutom bodde kananeerna och perisseerna i landet vid den tiden. 8 Då sade Abram till Lot: "Inte skall det vara någon tvist mellan mig och dig eller mellan mina herdar och dina. Vi är ju bröder. 9 Ligger inte hela landet öppet för dig? Skilj dig från mig. Vill du åt vänster så går jag åt höger, och vill du åt höger så går jag åt vänster." 10 Lot lyfte blicken och såg hela Jordanslätten, som överallt var vattenrik. Innan Herren fördärvade Sodom och Gomorra var den nämligen som en Herrens lustgård, som Egyptens land, ända till Soar. 11 Och Lot utvalde åt sig hela Jordanslätten. Han bröt upp och drog österut, och de skildes från varandra. 12 Abram bodde kvar i Kanaans land och Lot bodde i städerna på slätten och drog med sina tält ända in mot Sodom. 13 Men männen i Sodom var onda och mycket syndiga inför Herren.
Abram flyttar till Hebron
14 Herren sade till Abram sedan Lot hade skilt sig från honom: "Lyft din blick och se dig omkring från den plats där du står, mot norr och söder, öster och väster. 15 Hela det land som du ser skall jag ge åt dig och dina efterkommande för evig tid. 16 Och jag skall låta dem bli som stoftet på jorden. Om någon kan räkna stoftet på jorden skall också dina efterkommande kunna räknas. 17 Bryt upp och drag igenom landet i hela dess längd och bredd, ty åt dig skall jag ge det." 18 Abram flyttade då med sina tält och kom till Mamres terebintlund vid Hebron. Där bosatte han sig och byggde ett altare åt Herren.
Bön och lovprisning
14 Därför böjer jag mina knän för Fadern, 15 han från vilken allt vad Fader heter i himlen och på jorden har sitt namn. 16 Jag ber att han i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, 17 och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken. 18 Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet[a] 19 och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. 20 Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss, 21 honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheternas evighet, amen.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln