Revised Common Lectionary (Complementary)
15 ”Gå tillbaka samma väg du kom, och gå till Damaskus öken”, sa Herren till honom. ”När du kommer fram, ska du smörja Hasael till kung över Aram. 16 Sedan ska du smörja Nimshis son Jehu till kung över Israel, och Elisha, som är son till Shafat från Avel Mechola, till att efterträda dig som profet.
Elisha blir Elias lärjunge
19 Elia gav sig iväg och hittade Elisha, Shafats son, som höll på att plöja en åker. Han plöjde med tolv par oxar, och Elisha gick sist och körde det tolfte paret. Elia gick fram till honom och kastade sin mantel över axlarna på honom.
20 Elisha lämnade oxarna och sprang efter Elia. ”Låt mig bara få kyssa min far och min mor till avsked. Sedan ska jag följa dig”, sa han. ”Gå tillbaka du”, svarade Elia. ”Du vet väl vad jag har gjort med dig?[a]”
21 Elisha gick då tillbaka till oxarna och slaktade dem och använde virket från plogen till att göra upp en eld för att koka köttet, som han gav åt folket. De åt tillsammans.
Sedan följde Elisha Elia och blev hans medhjälpare.
Herren som den frommes arv
16 En inskrift[a] av David.
Skydda mig, Gud,
för till dig tar jag min tillflykt.
2 Jag säger till Herren: ”Du är min Herre,
och allt mitt goda kommer från dig.”[b]
3 Hos de heliga i landet, de härliga,
har jag all min glädje.
4 De som jagar efter andra gudar
kommer att dra mer olycka över sig.
Jag tänker inte offra blodsoffer åt dem,
och jag vill inte ens uttala deras namn.
5 Herren själv är min arvedel, min bägare.
Du bestämmer min del.
6 Jag har fått mig tilldelad en underbar lott,
ja, ljuvlig är min arvedel.
7 Jag vill lova Herren, som ger mig råd,
på natten förmanar mig mitt innersta.
8 Jag har alltid Herren inför mig,
eftersom han står vid min sida vacklar jag inte.
9 Därför är mitt hjärta fyllt av glädje,
och jag ropar ut mitt jubel,
också min kropp vilar i trygghet,
10 för du ska inte lämna mig kvar i dödsriket,
eller låta din helige förmultna.
11 Du visar mig vägen till livet,
du fyller mig med glädje inför dig,
med ljuvlighet vid din högra sida för alltid.
Förlora inte den frihet Kristus har gett er
5 Till friheten har Kristus befriat oss. Stå därför fasta, och låt ingen tvinga in er under slavoket igen.
Låt Anden leda er
13 Syskon, ni är kallade till frihet. Men utnyttja inte friheten till att följa er gamla mänskliga natur, utan tjäna varandra i kärlek. 14 Detta bud sammanfattar hela lagen: ”Du ska älska din medmänniska som dig själv.”[a] 15 Men om ni istället sårar och gör varandra illa, se då till att ni inte uppslukas av varandra.
16 Jag uppmanar er därför att låta Anden leda er, så att ni inte ger efter för de begär som finns i er mänskliga natur. 17 Den mänskliga naturen vill sätta sig mot Anden och Anden mot den mänskliga naturen. Dessa står nämligen mot varandra och hindrar er att göra det ni vill. 18 Men om Anden får leda er, är ni inte längre under lagen.
19 Vad den mänskliga naturen åstadkommer är lätt att se: sexuell omoral, orenhet, orgier, 20 avgudadyrkan, magi, fiendskap, strider, avundsjuka, hat, intriger, splittring, falska läror, 21 maktkamp, fylleri, vilda fester och mycket annat. Jag vill varna er än en gång: den som lever på ett sådant sätt får inte ärva Guds rike.
22 Men Andens frukt är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, 23 mildhet och självbehärskning. Lagen är inte mot sådant. 24 De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt gamla jag med alla dess begär och onda lustar. 25 Om vi lever i Anden, ska vi också låta Anden leda oss.
Motstånd i Samarien
51 Den tid hade nu kommit då Jesus skulle stiga upp till himlen, och han beslöt därför att börja gå mot Jerusalem.
52 Han skickade budbärare i förväg, och de gick in i en samarisk[a] by för att förbereda för hans ankomst. 53 Men eftersom Jesus var på väg mot Jerusalem ville man inte ha med honom att göra.
54 När lärjungarna Jakob och Johannes såg det, sa de: ”Herre, ska vi befalla att eld kommer ner från himlen och bränner upp dem?”[b] 55 Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem.[c] 56 Sedan gick de vidare till en annan by.
Priset för att följa Jesus
(Matt 8:19-22)
57 Medan de vandrade på vägen sa en man till Jesus: ”Jag vill följa dig vart du än går.”
58 Jesus svarade: ”Rävarna har lyor och fåglarna har bon, men Människosonen har ingen plats där han kan vila ut.”
59 Till en annan sa han: ”Kom och följ mig!” Men mannen svarade: ”Låt mig först gå hem och begrava min far.”[d]
60 Då sa Jesus: ”Låt de döda begrava sina döda. Gå du och förkunna Guds rike.”
61 En annan man sa: ”Jag ska följa dig, Herre, men låt mig först ta farväl av dem därhemma.”
62 Då sa Jesus: ”Den som ser sig om efter att ha satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.