Revised Common Lectionary (Complementary)
Bön om beskydd för hot och förtal
140 För körledaren. En psalm av David.
2 Herre, rädda mig från onda människor.
Skydda mig från dessa våldsamma män,
3 som lägger onda planer
och dagligen är ute efter strid.
4 De vässar sina tungor som ormar,
och deras ord är som huggormsgift. Séla
5 Bevara mig, Herre, för de gudlösas handlingar,
skydda mig från våldsmän som försöker få mig på fall.
6 De högmodiga sätter ut snaror för mig,
de breder ut nät vid vägkanten
och lägger ut fällor för mig. Séla
7 Jag säger till Herren: ”Du är min Gud.”
Lyssna, Herre, till mina böner!
8 Herre, Herre, min starke räddare,
som skyddar mitt huvud på stridens dag,
9 låt inte de ondas önskningar uppfyllas, Herre!
Låt inte deras planer lyckas, så att de blir högfärdiga! Séla
10 Låt dem som omringar mig själva drabbas
av den ofärd som de har talat om!
11 Låt brinnande kol falla över dem
och kasta ner dem i eld,
i djupa hålor som de inte kan ta sig upp ur!
12 En baktalare ska inte bestå i landet,
och en våldsman ska följas av olyckor och slås ner.
13 Jag vet att Herren tar sig an de hjälplösa
och skaffar de fattiga rätt.
14 De rättfärdiga ska prisa dig
och de uppriktiga bo i din närhet.
34 ”Jag är Abrahams tjänare”, förklarade han. 35 ”Herren har välsignat min husbonde mycket och gett honom en stor rikedom, får och boskapshjordar, silver och guld, slavar och slavinnor, kameler och åsnor.
36 När Sara, min husbondes hustru, var mycket gammal, födde hon en son åt honom, och min husbonde har gett honom allt han äger. 37 Nu har min husbonde fått mig att svära på att inte låta sin son gifta sig med någon av flickorna i Kanaan, det land där min husbonde bor. 38 Därför skulle jag bege mig hit till hans fars familj och hans egen släkt, för att hämta en flicka härifrån, som kan gifta sig med hans son. 39 Jag frågade då min herre: ’Men om jag inte kan hitta en flicka som vill komma med mig?’ 40 Han svarade: ’Herren, i vars gemenskap jag har levt, ska skicka sin ängel med dig och se till att ditt uppdrag kommer att lyckas, så att du får en hustru åt min son från min släkt och min fars familj. 41 Du blir löst från din ed, om mina släktingar, när du kommit till dem, inte vill ge henne åt dig.’
50 Då svarade Laban och Betuel: ”Detta måste komma från Herren, så vad kan vi säga? 51 Här är Rebecka. Ta henne och gå! Låt henne bli hustru till din husbondes son, precis som Herren har sagt.”
52 Vid detta svar föll Abrahams tjänare ner och tillbad inför Herren. 53 Sedan gav han Rebecka guld- och silversmycken och kläder. Han gav också många värdefulla presenter till hennes mor och bror. 54 Sedan åt och drack tjänaren och de män som var med honom och stannade där över natten. När de gick upp nästa morgon sa tjänaren: ”Låt mig resa tillbaka till min husbonde!” 55 ”Låt Rebecka stanna här hos oss åtminstone tio dagar eller så!” bad hennes mor och bror. ”Sedan kan hon resa.” 56 Men tjänaren bad: ”Hindra mig inte från att resa! Herren har sett till att mitt uppdrag lyckats. Låt mig nu återvända till min husbonde.”
57 ”Nåväl”, sa de. ”Vi ska ropa på flickan och fråga henne vad hon tycker.” 58 Då ropade de på Rebecka. ”Är du villig att resa med denne man?” frågade de henne. Hon svarade: ”Ja, det vill jag.”
59 De lät då sin syster Rebecka och hennes amma följa med Abrahams tjänare och hans män. 60 De välsignade Rebecka med denna välsignelse:
”Må du, vår syster,
bli mor till många miljoner!
Måtte dina ättlingar
inta sina fienders städer.”
61 Rebecka och hennes tjänarinnor steg sedan upp på kamelerna och följde med mannen. Så tog tjänaren Rebecka med sig och började resan tillbaka.
62 Under tiden hade Isak, vars hem låg i Negev, återvänt till Beer Lachaj Roi[a]. 63 När han en kväll tog en promenad över fälten försjunken i tankar[b], tittade han upp och såg kamelerna komma. 64 Rebecka lade märke till honom och steg snabbt ner. 65 ”Vem är den där mannen, som vandrar över fälten för att möta oss?” frågade hon tjänaren. Han svarade: ”Det är min husbondes son.” Då dolde hon sig i sin slöja. 66 Sedan berättade tjänaren hela historien för Isak. 67 Isak förde Rebecka till sin mor Saras tält, och hon blev hans hustru. Han älskade henne och hon blev till stor tröst för honom, eftersom han förlorat sin mor.
Ett nytt bud: Älska varandra
7 Mina kära, det är inget nytt bud jag skriver till er om, utan ett gammalt som ni har haft från början. Detta gamla bud är ett budskap som ni redan har hört. 8 Ändå är det ett nytt bud jag skriver till er, och dess sanning finns i honom och i er, för mörkret försvinner och det sanna ljuset lyser redan.
9 Den som säger sig vara i ljuset men samtidigt hatar sin bror, är fortfarande kvar i mörkret. 10 Men den som älskar sin bror förblir i ljuset, och det finns inget hos honom som får honom att falla. 11 Den som hatar sin bror är kvar i mörkret. Han vandrar i mörkret och vet inte vart han går, eftersom mörkret har förblindat honom.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.