Revised Common Lectionary (Complementary)

Vänta på Herren

27 Herren är mitt ljus och min frälsning. Vem behöver jag vara rädd för?

² När onda människor kommer emot mig och anfaller mig ska de snubbla och falla!

³ Ja, även om en väldig armé skulle omringa mig, behöver jag inte känna någon fruktan! Jag är säker på att Gud kommer att rädda mig.

⁴ Det enda jag vill ha av Gud, det som jag längtar efter mer än något annat, är förmånen att få bo i hans tempel i hela mitt liv. Jag vill känna hans närvaro varje dag och få glädjas över hans fullkomlighet och ära.

⁵ När svårigheterna kommer tänker jag vara i hans tempel. Där kommer han att gömma mig. Han ska sätta mig på en hög klippa,

⁶ utom räckhåll för de fiender som omringar mig. Med glädjerop vill jag ge honom mitt offer och jag vill sjunga till hans ära.

⁷ Lyssna när jag ropar, Herre! Var barmhärtig och sänd mig den hjälp jag behöver!

⁸ Jag hörde när du sa: Mitt folk, vänd er direkt till mig, och jag svarade: Herre, jag kommer.

⁹ Göm dig inte för mig, så att jag får svårt att finna dig! Bli inte förargad på mig, och visa inte bort din tjänare. Hittills har du hjälpt mig i alla svårigheter. Lämna mig inte nu! Överge mig inte, min frälsnings Gud.

¹⁰ Nej, även om min far och mor skulle överge mig, så tar du hand om mig och tröstar mig!

¹¹ Säg mig vad jag ska göra, Herre, och gör det helt klart för mig, för jag är omgiven av fiender!

¹² Låt dem inte få tag på mig, Herre! Låt mig inte falla i deras händer! De anklagar mig ju för sådant som jag aldrig har gjort, och de är alltid så utstuderat grymma.

¹³ Men jag vet att Herren ska befria mig än en gång, och att jag ska få leva och se hur god han är.

¹⁴ Var inte otålig! Vänta på Herren, så ska han komma och rädda dig! Var stark och modig. Sätt ditt hopp till Herren, så ska han hjälpa dig!

¹⁷ När Abram återvände från sitt anfall mot Kedorlaomer och de andra kungarna, kom kungen i Sodom ut för att möta honom i Savedalen (som senare kallades Kungsdalen).

¹⁸ Även kungen i Salem (Jerusalem), Melki-Sedek, som var präst åt Gud, den Högste, kom och han gav Abram bröd och vin.

^19-20 Sedan välsignade Melki-Sedek Abram med denna välsignelse:Må välsignelse från Gud den Högste, himlens och jordens skapare, vila över dig Abram. Lovad vare Gud, som har överlämnat dina fiender till dig. Då gav Abram Melki-Sedek en tiondel av hela bytet.

²¹ Kungen i Sodom vädjade till Abram: Ge mig bara mitt folk, som blev tillfångataget. Behåll själv hela bytet som de stal från min stad.

²² Men Abram svarade: Jag har högtidligt lovat Herren Gud den Högste, himlens och jordens skapare,

²³ att jag inte ska ta så mycket som en enda tråd från er, så att ni inte kan säga: 'Abram är rik därför att jag gav honom bytet!'

²⁴ Det räcker med det som mina unga män har ätit av din mat. Men ge en del av bytet till mina stridskamrater Aner, Eskol och Mamre.

¹⁷ Kära bröder, ta mig som förebild och lär er också av dem som lever efter mitt exempel.

¹⁸ Jag har ju ofta sagt er, och säger det nu igen under tårar, att det finns många som är kristna till namnet men som i verkligheten är fiender till Kristi kors.

¹⁹ Den framtid som väntar dem är ett evigt mörker, för de har kroppen till sin gud. De är stolta över det som de borde skämmas för, och allt de tänker på är livet här på jorden.

²⁰ Men vårt hemland är i himlen hos vår Frälsare, Jesus Kristus, och vi ser fram emot att han ska komma tillbaka därifrån.