Revised Common Lectionary (Complementary)

Under Guds beskydd

91 Vi bor i den Allsmäktiges skugga, skyddade av Gud, av honom som är över alla gudar. Därför kan vi säga:

² Bara han är min tillflykt, det enda fasta, det enda trygga. Han är min Gud, och jag litar på honom.

⁹ för Herren är min tillflykt! Jag har Gud, den Högste till min beskyddare.

¹⁰ Därför kan inte ondskan övervinna mig, och ingen olycka ska komma i närheten av mitt hus.

¹¹ Han har sänt ut sina änglar för att skydda mig, vart jag än går.

¹² Med sina händer ska de bära mig, så att jag inte snubblar på någon sten.

¹³ Jag kan tryggt möta både lejon och giftiga ormar, ja, till och med trampa på dem.

¹⁴ Herren säger: Eftersom han älskar mig av hela sitt hjärta, ska jag rädda honom. Jag ska göra honom mäktig, därför att han erkänner mig som Herre.

¹⁵ När han ropar på mig, ska jag svara honom. Jag ska vara med honom i hans svårigheter och rädda honom och ära honom.

¹⁶ Hos mig finner han den hjälp han behöver, och jag ska ge honom ett långt och innehållsrikt liv.

Folket vägrar lyssna till Mose

6 Nu ska du få se vad jag tänker göra med Farao, sa Herren till Mose. Han ska tvingas att låta mitt folk gå, och han ska inte bara låta dem gå, utan han ska till och med driva dem ut ur sitt land!

^2-3 Jag är Herren! Som Gud den Allsmäktige uppenbarade jag mig för Abraham, Isak och Jakob, men under namnet Herren gjorde jag mig inte känd för dem.

⁴ Jag ingick ett förbund med dem och lovade att ge dem och deras ättlingar Kanaans land, där de levde som främlingar.

⁵ Nu har jag hört Israels folks klagan över att egyptierna håller dem som slavar, och jag har kommit ihåg mitt löfte till dem.

⁶ Säg därför till Israels barn att jag är Herren, och att jag ska visa min makt och göra under för att rädda dem från deras slaveri och göra dem fria.

⁷ Jag ska ta emot dem som mitt folk och vara deras Gud, och de ska förstå att jag är Herren, deras Gud, som har räddat dem från egyptierna.

^8-9 Jag ska föra dem in i det land, som jag lovade att ge åt Abraham, Isak och Jakob. Det landet ska tillhöra mitt folk, för jag är Herren.Mose rapporterade för folket vad Gud hade sagt, men de ville inte lyssna. De var alltför missräknade efter allt han hade sagt tidigare.

¹⁰ Men Herren talade på nytt till Mose och sa till honom:

¹¹ Gå tillbaka till Farao och säg att han måste släppa Israel.

¹² Men Mose gjorde invändningar. Mitt eget folk lyssnar ju inte längre till mig. Hur ska jag då kunna vänta mig att Farao ska göra det? Jag har ingen övertalningsförmåga!

¹³ Då befallde Herren Mose och Aron att gå tillbaka till Israels folk och till Farao med order om att folket skulle få ge sig i väg.

³⁵ Och så skickade Gud alltså tillbaka samme man, som hans folk förut hade avvisat när de frågade: 'Vem har gjort dig till härskare och domare över oss?' Mose sändes så till dem för att bli deras härskare och räddare.

³⁶ Och genom många märkliga under ledde han dem ut ur Egypten och genom Röda havet och fram och tillbaka genom öknen i fyrtio år.

³⁷ Mose själv sa till Israels folk: 'Gud kommer att sända er en profet, en man ur era egna led, som i mycket kommer att vara lik mig.'

³⁸ I öknen var Mose mellanhanden mellan Israels folk och den ängel som på berget Sinai gav dem Guds lag, det levande ord som blev överlämnat till er.

³⁹ Men våra förfäder satte sig upp mot Mose och ville återvända till Egypten.

⁴⁰ De sa till Aron: ''G´r avgudar ¦t oss, s¦ att vi har gudar som kan leda oss, f´r ingen vet egentligen vad som har h¤nt med Mose som ´vertalade oss att l¤mna Egypten.'

⁴¹ Därför gjorde de en avgud i form av en kalv och offrade till den, glada över vad de hade lyckats göra.

⁴² Men då vände sig Gud bort ifrån dem och övergav dem och lät dem tjäna solen, månen och stjärnorna som sina gudar! I boken med Amos profetior frågar Herren Gud: 'Israel, var det till mig ni offrade under de fyrtio åren i öknen?