Revised Common Lectionary (Complementary)

Psalm 15

Herrens krav på rättfärdighet

¹ En psalm av David.

¹⁵ Mose vände om och gick ner från berget med vittnesbördets två tavlor i händerna. Det var skrivet på tavlornas båda sidor, både på framsidan och på baksidan. ¹⁶ Tavlorna var Guds verk och skriften var Guds skrift, inristad på tavlorna.

¹⁷ Josua hörde oväsendet när folket skrek, och han sade till Mose: "Det hörs krigsrop i lägret." ¹⁸ Men han svarade:

¹⁹ När sedan Mose kom närmare lägret och fick se kalven och dansen, blev han så upprörd att han kastade ifrån sig tavlorna och slog sönder dem nedanför berget. ²⁰ Och han tog kalven som de hade gjort och brände den i eld och krossade den till stoft. Detta strödde han i vattnet och lät Israels barn dricka det. ²¹ Och Mose sade till Aron: "Vad har folket gjort med dig, eftersom du har förlett dem att begå en så stor synd?" ²² Aron svarade: "Var inte vred, herre! Du vet själv att detta folk är ont. ²³ De sade till mig: Gör oss en gud som kan gå framför oss, för vi vet inte vad som har hänt med den där Mose som förde oss upp ur Egyptens land. ²⁴ Då sade jag till dem: Den som har guld skall ta av sig det. Och de gav det åt mig. Jag kastade det i elden, och ut kom denna kalv."

²⁵ Mose såg att folket var lössläppt eftersom Aron hade släppt greppet om dem, till skadeglädje för deras fiender. ²⁶ Mose ställde sig i porten till lägret och ropade: "Var och en som tillhör Herren skall komma hit till mig." Då samlades alla leviterna kring honom, ²⁷ och han sade till dem: "Så säger Herren, Israels Gud: Var och en skall spänna på sig svärdet, gå igenom lägret, fram och tillbaka, från den ena porten till den andra, och döda var och en sin bror, sin vän eller släkting." ²⁸ Leviterna gjorde som Mose hade sagt och på den dagen föll omkring tretusen män av folket. ²⁹ Och Mose sade: "Eftersom ni nu har stått emot era egna söner och bröder, må ni i dag inviga er till Herrens tjänst. Så skall han i dag ge er sin välsignelse."

³⁰ Nästa dag sade Mose till folket: "Ni har begått en stor synd. Jag skall nu stiga upp till Herren. Kanske jag kan bringa försoning för er synd." ³¹ Mose gick tillbaka till Herren och sade: "O, detta folk har begått en stor synd. De har gjort sig en gud av guld. ³² Men förlåt dem nu deras synd. Om inte, så utplåna mig ur boken som du skriver i." ³³ Men Herren svarade Mose: "Den som har syndat mot mig, honom skall jag utplåna ur min bok. ³⁴ Gå nu och för folket dit jag har sagt dig. Se, min ängel skall gå framför dig. Men när dagen för min straffdom kommer skall jag straffa dem för deras synd."

³⁵ Så straffade Herren folket för att de hade gjort kalven, den som Aron gjorde.

⁹ En ringa broder skall berömma sig av sin höghet, ¹⁰ och en rik av sin ringhet. Han kommer ju att vissna bort som blommorna i gräset. ¹¹ Solen går upp med sin brännande hetta och sveder gräset, så att dess blommor faller av och dess skönhet förgår. Så skall också den rike vissna bort mitt i sin strävan.

¹² Salig är den som håller ut i prövningen, ty när han har bestått sitt prov skall han få livets krona, som Gud har lovat dem som älskar honom. ¹³ Ingen som frestas skall säga: "Det är Gud som frestar mig." Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. ¹⁴ Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär. ¹⁵ När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. ¹⁶ Bedra inte er själva, mina älskade bröder.