Revised Common Lectionary (Complementary)
Mem
97 Hur kär har jag inte din undervisning!
Hela dagen begrundar jag den.
98 Dina bud gör mig visare än mina fiender,
ty för evigt är de hos mig.
99 Jag är klokare än alla mina lärare,
ty jag begrundar dina vittnesbörd.
100 Jag är förståndigare än de gamla,
ty jag tar dina befallningar i akt.
101 Jag håller mina fötter borta från alla onda vägar
för att ta vara på ditt ord.
102 Jag viker ej från dina domslut,
ty du undervisar mig.
103 Hur ljuvligt smakar inte ditt tal!
Det är sötare än honung för min mun.
104 Genom dina befallningar får jag förstånd,
därför hatar jag alla lögnens vägar.
Folket bekänner sina synder
9 På tjugofjärde dagen i samma månad samlades Israels barn till fasta, klädda i sorgdräkt och med jord på sina huvuden. 2 De som var av Israels släkt avskilde sig från alla främlingar och trädde fram och bekände sina synder och sina fäders missgärningar. 3 De reste sig upp från sin plats och man läste ur Herrens, deras Guds, lagbok under en fjärdedel av dagen. Under en annan fjärdedel bekände de sina synder och tillbad Herren, sin Gud.
4 Jesua och Bani, Kadmiel, Sebanja, Bunni, Serebja, Bani och Kenani steg upp på leviternas plattform och ropade med hög röst till Herren, sin Gud.
5 Leviterna Jesua och Kadmiel, Bani, Hasabneja, Serebja, Hodia, Sebanja och Petaja sade: "Stig upp och prisa Herren, er Gud, från evighet till evighet!
Lovat vare ditt härliga namn,
som är upphöjt över allt lov och pris.
6 Du ensam är Herren.
Du gjorde himlarna och himlarnas himmel och hela deras härskara,
jorden och allt som är på den,
haven och allt som är i dem,
och du håller dem alla vid liv.
Himlens härskara tillber dig.
7 Du, Herre, är den Gud
som utvalde Abram
och förde honom ut från det kaldeiska Ur
och gav honom namnet Abraham.
8 Du fann hans hjärta trofast inför dig
och du slöt förbund med honom:
att ge åt hans efterkommande kananeernas, hetiternas,
amoreernas, perisseernas,
jebusiternas och girgaseernas land.
Du lät dina ord gå i uppfyllelse,
ty du är rättfärdig.
9 Du såg våra fäders nöd i Egypten
och hörde deras rop vid Röda havet.
10 Du gjorde tecken och under mot farao,
mot alla hans tjänare
och mot allt folket i hans land.
Ty du visste hur övermodigt egyptierna behandlade dem.
Du gjorde dig ett namn, som är detsamma än idag.
11 Havet delade du framför dem,
så att de gick mitt igenom det på torr mark.
Men deras förföljare sänkte du i djupet,
som en sten i väldiga vatten.
12 Med en molnstod ledde du dem om dagen
och med en eldstod om natten
för att lysa dem på den väg de skulle gå.
13 På Sinai berg steg du ner
och du talade till dem från himlen,
gav dem rättfärdiga föreskrifter
och sanna lagar, goda stadgar och bud.
14 Om din heliga sabbat gav du dem kunskap
och bud, stadgar och lagar gav du dem
genom din tjänare Mose.
15 Bröd från himlen gav du dem
när de hungrade,
vatten ur klippan lät du komma
när de törstade.
Du bjöd dem gå
och ta i besittning det land
som du med upplyft hand
hade lovat ge dem.
21 Underordna er varandra i Kristi fruktan.
22 Ni hustrur, underordna er era män, så som ni underordnar er Herren. 23 Ty en man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud - han som är Frälsare för sin kropp. 24 Som församlingen underordnar sig Kristus, skall hustrun i allt underordna sig sin man.
Kristen kärlek innebär offer
25 Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den, 26 för att helga den, sedan han renat den genom vattnets bad, i kraft av ordet. 27 Ty han ville ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant. Helig och fullkomlig skulle den vara. 28 På samma sätt är mannen skyldig att älska sin hustru som sin egen kropp. Den som älskar sin hustru älskar sig själv. 29 Ingen har någonsin hatat sin egen kropp,[a] utan man ger den näring och vårdar den, så som Kristus gör med församlingen, 30 eftersom vi är lemmar i hans kropp. 31 Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött. [b] 32 Denna hemlighet är stor - jag talar om Kristus och församlingen. 33 Men vad er angår skall var och en älska sin hustru som sig själv, och hustrun skall visa sin man vördnad.
Barn och föräldrar
6 Ni barn, lyd era föräldrar i Herren, det är rätt och riktigt. 2 Hedra din far och mor. [c] Detta är det första bud som har ett löfte: 3 för att det skall gå dig väl och du skall leva länge på jorden. 4 Och ni fäder, reta inte upp era barn, utan fostra och förmana dem i Herren.
Slavar och herrar
5 Ni slavar, lyd era jordiska herrar, visa dem respekt och vördnad av uppriktigt hjärta, så som ni lyder Kristus. 6 Var inte ögontjänare som försöker ställa sig in hos människor, utan var Kristi slavar som helhjärtat gör Guds vilja. 7 Tjäna villigt som ni gör när ni tjänar Herren och inte människor. 8 Ni vet ju att var och en som gör något gott skall få sin lön av Herren, vare sig han är slav eller fri. 9 Och ni herrar, handla på samma sätt mot era slavar och upphör med att hota. Ni vet att de har samme Herre i himlen som ni, och han gör inte skillnad på människor.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln