Revised Common Lectionary (Complementary)

Ingen behöver leva i fruktan

^1-2 Jag vill lova Herren, vad som än händer. Jag ska alltid tala om hans härlighet och nåd.

³ Jag vill prisa honom för vad han gjort. Alla modlösa kan fatta mod igen.

⁴ Låt oss prisa Herren tillsammans och göra hans namn känt.

⁵ Jag ropade till honom och han svarade mig, och han befriade mig från all min fruktan.

⁶ De som ser upp till Herren kommer att stråla av glädje, och de kommer aldrig att bli besvikna.

⁷ Det var precis vad som hände med mig. Jag orkade inte längre, och då ropade jag till Herren och han hörde mig. Han räddade mig ur alla svårigheter,

⁸ för Herrens ängel ställer sig skyddande bredvid den som tar Gud på allvar.

¹⁵ Husai rapporterade sedan vad Ahitofel hade sagt för prästerna Sadok och Ebjatar, och vad han själv hade föreslagit i stället.

¹⁶ Skynda er! sa han till dem. Leta rätt på David och uppmana honom att inte övernatta vid Jordanflodens vadställe. Han måste genast gå över floden och in i öknen, annars kommer både han och hela hans armé att utplånas!

¹⁷ Jonatan och Ahimaas hade stannat vid En-Rogel, en vattenkälla, så att ingen skulle se dem gå in i eller ut ur staden. En tjänsteflicka skulle komma till dem med meddelanden som de i sin tur skulle föra vidare till kung David.

¹⁸ Men en pojke såg dem, och han berättade det för Absalom. Under tiden flydde de båda männen till Bahurim, där en man gömde dem i en brunn i sin trädgård.

¹⁹ Hans hustru lade ett tygstycke över brunnslocket och strödde ut säd att soltorka över tyget. Ingen annan visste vad hon hade gjort.

²⁰ När Absaloms män kom dit för att fråga om hon hade sett Ahimaas och Jonatan, sa hon att de hade gått över bäcken och försvunnit. De fortsatte att leta efter dem utan framgång och återvände sedan till Jerusalem.

²¹ Då kravlade de två männen upp ur brunnen och skyndade sig till David. Det är bråttom! sa de till honom. Gå över Jordanfloden i kväll. Och de berättade för David om Ahitofels råd, som gick ut på att David skulle fängslas och dödas.

²² David och allt folket som var med honom tog sig då över floden under natten, och före gryningen var de alla över på andra sidan.

²³ När Ahitofel såg att Absalom inte följde hans råd, sadlade han sin åsna och for hem till staden där han bodde. När han hade ordnat upp sina affärer hängde han sig. Man begravde honom sedan bredvid hans far.

²⁴ Samtidigt som David kom till Mahanaim hade Absalom mobiliserat hela Israels armé och ledde nu alla männen över Jordanfloden.

²⁵ Absalom hade utnämnt Amasa till general över armén, som efterträdare till Joab. Amasa var släkt både med David och Joab. Hans far hette Jitra, en israelit som hade gift sig med Abigail, Nahas dotter och syster till Joabs mor Seruja.

²⁶ Absalom slog läger med Israels armé i Gilead.

²⁷ När David kom fram till Mahanaim hälsades han hjärtligt av Sobi, ammoniten Nahas son från Rabba, av Makir, son till Ammiel från Lo-Debar och av Barsillai, en gileadit från Rogelim.

^28-29 De försåg David och hans folk med sovmattor, kokkärl och skålar, vete och kornmjöl, rostad säd, bönor, ärtor, honung, får, ost och grädde, och de sa: Ni måste vara mycket hungriga och törstiga och trötta efter er långa marsch genom öknen.

Engagera er!

6 Kära bröder, om någon av er faller för en frestelse, så bör ni som andliga människor finkänsligt och ödmjukt hjälpa honom tillbaka till den rätta vägen. Men se upp så att ni själva inte kommer fel.

² Engagera er i andras svårigheter och problem, för då gör ni det Herren befallt er att göra.

³ Om någon inbillar sig att han är alltför betydelsefull för att ödmjuka sig på detta sätt, så lurar han sig själv.

⁴ Var och en bör se till att göra sitt allra bästa, för då upplever man personlig tillfredsställelse av ett väl utfört arbete och behöver inte jämföra sig med någon annan.

⁵ Alla har vi våra svagheter och problem att kämpa med, och ingen av oss är fullkomlig.

⁶ De som blir undervisade i Guds ord bör dela allt gott, både andligt och materiellt, med sina lärare.

⁷ Se till att ni inte blir lurade! Kom ihåg att man inte kan strunta i Gud och sedan tro att detta inte har någon betydelse. En människa får alltid skörda samma slags säd som hon har sått!

⁸ Om hon sår för att tillfredsställa sina egna syndiga begär, kommer hon med säkerhet att skörda andligt förfall och död. Men om hon sår Andens goda säd, så kommer hon att få skörda det eviga liv, som den helige Ande ger.

⁹ Låt oss inte tröttna på att göra det som är gott, för om vi inte tappar modet och ger upp kommer vi så småningom att få skörda välsignelser.

¹⁰ Därför bör vi ta vara på varje tillfälle att göra det som är gott, särskilt mot våra kristna bröder och systrar.