Revised Common Lectionary (Complementary)
23 Den är var morgon ny,
ja, stor är din trofasthet.
24 Herren är min del, det säger mig min själ,
därför står mitt hopp till honom.
Teth
25 Herren är god mot dem som väntar på honom,
mot den själ som söker honom.
26 Det är gott att i stillhet
hoppas på hjälp från Herren.
27 Det är gott för en man
att bära ett ok i sin ungdom.
Jod
28 Må han sitta ensam och tyst,
när han lägger bördor på honom.
29 Må han sänka sin mun i stoftet;
kanske finns det ännu hopp.
30 Må han vända kinden till åt den som slår honom
och låta sig mättas med smälek.
Kaf
31 Ty Herren förkastar inte för evigt.
32 Om han än bedrövar,
förbarmar han sig efter sin stora nåd.
33 Ty det är inte av hjärtat
han plågar eller bedrövar människors barn.
Psalm 30
Tacksägelse för räddning
1 En psalm, en sång av David för templets invigning.
2 Jag vill upphöja dig, Herre,
ty du drog mig upp ur djupet,
du lät ej mina fiender glädja sig över mig.
3 Herre, min Gud, jag ropade till dig
och du helade mig.
4 Herre, du förde min själ upp ur dödsriket,
du tog mig levande tillbaka,
bort från dem som farit ner i graven.
5 Lovsjung Herren, ni hans fromma,
prisa hans heliga namn!
6 Ty ett ögonblick varar hans vrede,
hela livet hans nåd.
Om aftonen gästar gråt,
om morgonen kommer jubel.
7 Jag sade när det gick mig väl:
"Jag skall aldrig vackla."
8 Herre, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt,
men när du dolde ditt ansikte blev jag förskräckt.
9 Till dig, Herre, ropade jag,
till Herren bad jag om nåd:
10 "Vilken vinning har du av mitt blod,
av att jag far ner i graven?
Kan stoftet tacka dig,
kan det förkunna din trofasthet?
11 Hör, Herre, var mig nådig!
Herre, var min hjälpare!
12 Du förvandlade min klagan till dans,
du tog av mig sorgens dräkt
och klädde mig i glädje.
13 Därför skall min själ lovsjunga dig utan att tystna.
Herre, min Gud, jag vill tacka dig för evigt.
7 När ni nu har överflöd på allting, på tro, tal och kunskap, på hängivenhet och på den kärlek som vi har väckt hos er, så överflöda också i denna kärleksgärning.
8 Jag säger inte detta som en befallning utan för att pröva om också er kärlek är äkta, när andra visar en sådan iver. 9 Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika. 10 Jag ger mitt råd i den här saken, därför att det är bäst för er, ni som redan i fjol var först både med att påbörja arbetet och att besluta om det. 11 Fullfölj nu arbetet, så att ni som var villiga att besluta om det också genomför det efter de tillgångar ni har. 12 Finns den goda viljan, så är den välkommen med vad den kan ha och bedöms inte efter vad den inte har. 13 Detta säger jag inte för att andra skall få det bättre och ni få det svårt, utan för att alla skall ha det lika. 14 Just nu kommer ert överflöd att avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det lika för alla, 15 som det står skrivet: Den som samlade mycket fick ingenting över, och den som samlade lite led ingen brist. [a]
Jesus uppväcker Jairus dotter och botar en sjuk kvinna
21 När Jesus hade farit tillbaka med båten till andra sidan sjön, samlades en stor folkskara hos honom, där han var vid sjön. 22 En synagogföreståndare som hette Jairus kom dit, och då han fick se Jesus, föll han ner för hans fötter 23 och bad honom enträget: "Min dotter ligger för döden. Kom och lägg händerna på henne, så blir hon frisk och får leva." 24 Då gick Jesus med honom.
Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom. 25 Där var en kvinna som hade haft blödningar i tolv år. 26 Fast hon hade lidit mycket hos många läkare och lagt ut allt hon ägde, hade hon inte fått någon hjälp. Det hade bara blivit sämre med henne. 27 Hon hade hört talas om Jesus, och nu kom hon bakifrån i folkmassan och rörde vid hans mantel. 28 Hon tänkte: "Om jag så bara rör vid hans kläder blir jag frisk." 29 På en gång upphörde hennes blödningar, och hon kände i kroppen att hon var botad från sin plåga. 30 När Jesus märkte att det hade gått ut kraft från honom, vände han sig om i folkskaran och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?" 31 Hans lärjungar sade till honom: "Du ser hur folket tränger sig inpå dig, och du frågar: Vem rörde vid mig?" 32 Han fortsatte att se sig omkring efter kvinnan som hade gjort detta. 33 Hon visste vad som hade skett med henne och kom förskräckt och darrande och föll ner för honom och talade om hela sanningen för honom. 34 Då sade han till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid och var frisk och fri från din plåga!"
35 Medan han ännu talade kom några från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Varför besvärar du Mästaren längre?" 36 Men Jesus fäste sig inte vid deras ord utan sade till föreståndaren: "Var inte rädd. Tro endast." 37 Och han lät ingen följa med utom Petrus, Jakob och hans bror Johannes, 38 och de kom till föreståndarens hus. Där såg han en orolig skara människor som grät och klagade högt. 39 Han gick in och sade till dem: "Varför skriker ni och gråter? Flickan är inte död. Hon sover." 40 Då hånskrattade de åt honom. Men han drev ut allesammans, tog med sig barnets far och mor och sina egna lärjungar och gick in där barnet låg. 41 Och han tog barnets hand och sade till henne: "Talita koum!" Det betyder: "Lilla flicka, jag säger dig, stig upp!" 42 Genast steg flickan upp och började gå omkring - hon var tolv år - och de blev utom sig av häpnad. 43 Men han förbjöd dem strängt att låta någon få veta detta. Sedan sade han åt dem att ge henne något att äta.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln