Revised Common Lectionary (Complementary)
Psalm 30
Tacksägelse för räddning
1 En psalm, en sång av David för templets invigning.
2 Jag vill upphöja dig, Herre,
ty du drog mig upp ur djupet,
du lät ej mina fiender glädja sig över mig.
3 Herre, min Gud, jag ropade till dig
och du helade mig.
4 Herre, du förde min själ upp ur dödsriket,
du tog mig levande tillbaka,
bort från dem som farit ner i graven.
5 Lovsjung Herren, ni hans fromma,
prisa hans heliga namn!
6 Ty ett ögonblick varar hans vrede,
hela livet hans nåd.
Om aftonen gästar gråt,
om morgonen kommer jubel.
7 Jag sade när det gick mig väl:
"Jag skall aldrig vackla."
8 Herre, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt,
men när du dolde ditt ansikte blev jag förskräckt.
9 Till dig, Herre, ropade jag,
till Herren bad jag om nåd:
10 "Vilken vinning har du av mitt blod,
av att jag far ner i graven?
Kan stoftet tacka dig,
kan det förkunna din trofasthet?
11 Hör, Herre, var mig nådig!
Herre, var min hjälpare!
12 Du förvandlade min klagan till dans,
du tog av mig sorgens dräkt
och klädde mig i glädje.
13 Därför skall min själ lovsjunga dig utan att tystna.
Herre, min Gud, jag vill tacka dig för evigt.
Herren bestraffar sitt folk
Alef
2 Hur har inte Herren i sin vrede övertäckt dottern Sion med mörka moln!
Från himlen har han kastat
Israels härlighet ner till jorden.
Han har inte kommit ihåg sin fotapall
på sin vredes dag.
Beth
2 Utan att skona har Herren fördärvat
alla Jakobs boningar.
I sin vrede bröt han ner
dottern Judas fästen.
Han slog dem till marken,
han orenade riket och dess furstar.
Gimel
3 I vredens hetta högg han av
varje horn i Israel.
Han drog tillbaka sin högra hand
när fienden kom.
Jakob förbrände han likt en flammande eld
som förtär allt runt omkring.
Daleth
4 Han spände sin båge som en fiende,
hans högra hand var redo.
Lik en ovän dödade han
allt som var ljuvligt för ögat.
Över dottern Sions hydda.
utgöt han sin vrede som en eld.
He
5 Herren var som en fiende.
Han fördärvade Israel,
han fördärvade alla dess palats,
han förstörde dess fästen.
Han hopade hos dottern Juda
bedrövelse och jämmer.
Waw
6 Han bröt ner sin boning som en trädgård,
han förstörde sin mötesplats.
Högtid och sabbat
lät Herren falla i glömska i Sion,
och i sin brinnande vrede förkastade han
kung och präst.
Zajin
7 Herren förkastade sitt altare,
han övergav sin helgedom.
Murarna omkring hennes palats
gav han i fiendernas hand.
De ropade högt i Herrens hus
som på en högtidsdag.
Heth
8 Herren hade beslutat förstöra
dottern Sions murar.
Han spände mätsnöret för att fördärva
och drog inte tillbaka sin hand.
Han lät sorg komma över vallar och murar,
alla ligger nu förstörda.
Teth
9 Hennes portar har sjunkit ner i jorden,
han förstörde och krossade hennes bommar.
Hennes kung och hennes furstar lever bland hednafolken.
Ingen undervisning ges mer
och hennes profeter
får ingen syn från Herren.
Jod
10 De sitter stumma på marken,
de äldste i dottern Sion.
De har kastat stoft på sina huvuden
och klätt sig i säcktyg.
Jerusalems jungfrur
sänker sina huvuden mot jorden.
Kaf
11 Mina ögon är förtärda av gråt,
det jäser i mitt innersta.
Min lever är som utgjuten på jorden
ty dottern mitt folk går under,
barn och spädbarn förgås
på gatorna i staden.
Lamed
12 De ropar till sina mödrar:
"Var finns bröd och vin?"
De tynar bort likt de slagna
på stadens gator,
de ger upp andan
i sina mödrars famn.
Insamlingen till församlingen i Jerusalem
8 Vi vill tala om för er, bröder, vilken nåd Gud har gett församlingarna i Makedonien. 2 Fastän de varit hårt prövade, har deras översvallande glädje och deras djupa fattigdom gjort dem överflödande rika[a] på uppriktig hängivenhet. 3 De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga och helt frivilligt, det kan jag intyga. 4 Mycket enträget bad de oss om nåden att få delta i hjälpen åt de heliga. 5 Och de gav inte bara det vi hade hoppats, utan sig själva gav de, först och främst åt Herren och sedan åt oss, efter Guds vilja. 6 Därför bad vi Titus att också bland er slutföra den kärleksgärning som han redan hade påbörjat. 7 När ni nu har överflöd på allting, på tro, tal och kunskap, på hängivenhet och på den kärlek som vi har väckt hos er, så överflöda också i denna kärleksgärning.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln