Revised Common Lectionary (Complementary)

² De bröt nämligen upp från Refidim och kom till Sinai öken och slog läger i öknen. Israel slog läger där mitt emot berget, ³ och Mose steg upp till Gud. Då ropade Herren till honom uppifrån berget: "Så skall du säga till Jakobs hus, så skall du förkunna för Israels barn: ⁴ Ni har själva sett vad jag har gjort med egyptierna och hur jag har burit er på örnvingar och fört er till mig. ⁵ Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min. ⁶ Ni skall för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk. Detta är vad du skall tala till Israels barn."

⁷ När Mose återvände kallade han samman de äldste bland folket och delgav dem allt detta som Herren hade befallt honom. ⁸ Allt folket svarade med en mun: "Allt vad Herren har talat vill vi göra." Mose gick då tillbaka till Herren med folkets svar.

Psalm 100

Jubel över att Herren är Gud

¹ En tacksägelsepsalm.

Frid med Gud

5 Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. ² Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi jublar i hoppet om Guds härlighet. ³ Men inte bara det, vi jublar också mitt i våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet ger tålamod, ⁴ tålamodet fasthet och fastheten hopp. ⁵ Och det hoppet bedrar oss inte, ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss. ⁶ Medan vi ännu var svaga dog Kristus i ogudaktigas ställe, när tiden var inne. ⁷ Knappast vill någon dö för en hederlig människa - kanske vågar någon gå i döden för den som är god. ⁸ Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare.

Som får utan herde

³⁵ Jesus gick omkring i alla städer och byar, och han undervisade i deras synagogor och predikade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor. ³⁶ När han såg folkskarorna, förbarmade han sig över dem, eftersom de var rivna och slagna, som får utan herde. ³⁷ Och han sade till sina lärjungar: "Skörden är stor, men arbetarna är få. ³⁸ Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd."

Jesus sänder ut de tolv

10 Jesus kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt att driva ut orena andar och att bota alla slags sjukdomar och krämpor. ² Detta är namnen på de tolv apostlarna: först Simon, som kallas Petrus, och hans bror Andreas, vidare Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes, ³ Filippus och Bartolomeus, Thomas och Matteus, publikanen,^[a] Jakob, Alfeus son, och Taddeus,^{[b] 4} Simon ivraren^[c] och Judas Iskariot,^[d] han som skulle förråda honom.

⁵ Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem: "Gå inte in på hedningarnas område eller in i någon samaritisk stad. ⁶ Gå i stället till de förlorade fåren av Israels hus. ⁷ Och där ni går fram skall ni predika: Himmelriket är nu här. ⁸ Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Det ni har fått som gåva, ge det som gåva.

⁹ Skaffa er inte guld, silver eller koppar i era bälten, ¹⁰ inte lädersäck för resan, inte två livklädnader, inte sandaler eller stav. Ty arbetaren är värd sin mat. ¹¹ När ni kommer in i en stad eller by, ta då reda på vem som är värdig, och stanna där tills ni lämnar den orten. ¹² Och när ni kommer in i ett hus, så hälsa det. ¹³ Om huset är värdigt, skall den frid ni tillönskar komma över det. Men om det inte är värdigt, skall er frid vända tillbaka till er. ¹⁴ Och om man inte tar emot er eller lyssnar till era ord, så lämna det huset eller den staden och skaka av dammet från era fötter. ¹⁵ Amen säger jag er: För Sodoms och Gomorras land skall det på domens dag bli drägligare än för den staden.

Som får bland vargar

¹⁶ Se, jag sänder ut er som får mitt ibland vargar. Var därför listiga som ormar och oskyldiga som duvor. ¹⁷ Akta er för människorna. De skall utlämna er åt domstolar, och i sina synagogor skall de gissla^[a] er. ¹⁸ Och ni kommer att föras inför landshövdingar och kungar för min skull, för att vittna inför dem och hedningarna. ¹⁹ Men när man utlämnar er, så bekymra er inte för hur ni skall tala eller vad ni skall säga. Det kommer att ges åt er i den stunden, ²⁰ och då är det inte ni som talar, utan er Faders Ande kommer att tala genom er.

²¹ En bror skall utlämna sin bror till att dödas och en far sitt barn, och barn skall sätta sig upp mot sina föräldrar och döda dem. ²² Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst. ²³ Och när man förföljer er i en stad, så fly till en annan. Amen säger jag er: Ni hinner inte igenom Israels städer, förrän Människosonen kommer.