Revised Common Lectionary (Complementary)
Psalm 40
Tacksägelse och bön
1 För sångmästaren, en psalm av David.
2 Jag väntade ivrigt på Herren,
och han böjde sig till mig och hörde mitt rop.
3 Han drog mig upp ur fördärvets grop,
ur den djupa dyn.
Han ställde mina fötter på en klippa
och gjorde mina steg fasta.
4 Han lade i min mun en ny sång,
en lovsång till vår Gud.
Många skall se det och frukta,
och de skall förtrösta på Herren.
5 Salig är den man
som sätter sin förtröstan till Herren
och inte vänder sig till de stolta,
de som viker av till lögngudar.
6 Herre, min Gud,
många är de under du har gjort
och de tankar du har tänkt för oss.
Ingenting kan liknas vid dig.
Jag ville förkunna dem och tala om dem,
men de är fler än man kan räkna.
7 Slaktoffer och matoffer vill du inte ha
- du har öppnat mina öron -
brännoffer och syndoffer begär du inte.
8 Därför säger jag: "Se, jag kommer, i bokrullen står det skrivet om mig.
25 Om en kvinna har blödningar under en längre tid, utan att det är hennes månadsrening, eller om hon har blödningar utöver tiden för sin månadsrening, skall samma regler gälla för henne som under tiden för hennes månadsrening. Hon är oren. 26 För allt som hon ligger på så länge hennes blödningar varar skall gälla samma regler som för det hon ligger på under sin månadsrening, och allt som hon sitter på blir orent liksom under hennes månadsrening. 27 Och var och en som rör vid något av detta blir oren. Han skall tvätta sina kläder och bada i vatten och vara oren ända till kvällen.
28 När hon blir ren från blödningen, skall hon räkna sju dagar, och sedan är hon ren. 29 På åttonde dagen skall hon ta två turturduvor eller två unga duvor och bära dem till prästen, till uppenbarelsetältets ingång. 30 Prästen skall offra den ena till syndoffer och den andra till brännoffer. På detta sätt skall prästen bringa försoning för henne inför Herrens ansikte till rening från hennes orena blödning.
31 Ni skall skilja Israels barn från deras orenhet, så att de inte måste dö i sin orenhet, om de orenar mitt tabernakel som står mitt ibland dem.
22 Och Herren talade till Mose. Han sade: 2 Säg till Aron och hans söner att de skall hålla sig borta från de heliga gåvor som Israels barn bär fram åt mig, så att de inte ohelgar mitt heliga namn. Jag är Herren. 3 Säg till dem: Om i kommande släkten någon av era avkomlingar, medan han är oren, rör vid de heliga gåvor som Israels barn bär fram åt Herren, skall han utrotas ur min åsyn. Jag är Herren. 4 Om någon av Arons avkomlingar är spetälsk eller har flytning, skall han inte äta av de heliga gåvorna förrän han har blivit ren. Och den som rör vid någon som har blivit oren genom en död, eller någon som haft sädesuttömning, 5 eller den som rör vid något smådjur som förorsakar orenhet, eller vid en människa som man blir oren genom, hur hon än har blivit oren - 6 den som rör vid något sådant skall vara oren ända till kvällen och skall inte äta av de heliga gåvorna förrän han har badat sin kropp i vatten. 7 Men när solen har gått ner är han ren, och sedan kan han äta av de heliga gåvorna, ty det är hans mat. 8 Ett självdött eller ihjälrivet djur skall han inte äta, så att han blir oren genom det. Jag är Herren. 9 De skall hålla fast vid det jag har befallt dem iaktta, så att de inte för det heligas skull kommer att bära på synd och drabbas av döden, därför att de ohelgar det. Jag är Herren, som helgar dem.
14 Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? 15 Hur kan Kristus och Beliar[a] komma överens? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror? 16 Vad kan ett Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: Jag skall bo hos dem och vandra med dem, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. [b] 17 Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent. Då skall jag ta emot er, [c] 18 och jag skall vara er Fader, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige. [d] 7 1 Då vi alltså har dessa löften, mina älskade, så låt oss rena oss från all besmittelse från kött och ande[e] och i gudsfruktan fullborda vår helgelse.
Apostelns glädje över korintiernas ånger
2 Ge oss rum i era hjärtan. Vi har inte handlat orätt mot någon, inte skadat någon och inte bedragit någon.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln