Revised Common Lectionary (Complementary)
7 "Hör, mitt folk, jag vill tala,
Israel, jag vill vittna mot dig:
Jag är Gud, din Gud.
8 Det är inte för dina slaktoffer
jag vill gå till rätta med dig,
dina brännoffer har jag alltid inför mig.
9 Jag vill inte ta tjurar ur ditt hus
eller bockar ur dina fållor,
10 ty alla skogens djur är mina,
boskapen på de tusen bergen.
11 Jag känner alla fåglar på bergen,
allt som rör sig på marken är mitt.
12 Om jag hungrade skulle jag inte säga det till dig,
ty hela jorden är min med allt den rymmer.
13 Skulle jag äta tjurars kött
eller dricka bockars blod?
14 Nej, offra lovets offer åt Gud
och infria dina löften till den Högste.
15 Ropa till mig på nödens dag,
så skall jag rädda dig, och du skall ära mig."
De nya stentavlorna
34 Herren sade till Mose: "Hugg ut två stentavlor åt dig, likadana som de förra. På dem skall jag skriva samma ord som stod på de förra tavlorna, som du slog sönder. 2 Var redo tidigt i morgon. Du skall då på morgonen stiga upp på Sinai berg och ställa dig på bergets topp för att möta mig där. 3 Ingen får stiga upp tillsammans med dig, och på hela berget får inte heller någon annan visa sig. Får och nötboskap får inte heller gå i bet framför detta berg."
4 Mose högg ut två stentavlor, likadana som de förra, och tidigt följande morgon gick han upp på Sinai berg, så som Herren hade befallt honom, och han tog med sig de båda stentavlorna. 5 Då steg Herren ner i molnskyn och ställde sig där nära intill honom och ropade ut Herrens namn. 6 Och Herren gick förbi honom där han stod och ropade: " Herren! Herren! - en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd och sanning, 7 som bevarar nåd mot tusenden och förlåter överträdelse, synd och skuld, men som inte låter någon bli ostraffad utan låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen och barnbarnen, ja, tredje och fjärde släktledet." 8 Då böjde sig Mose hastigt ner mot jorden och tillbad. 9 Han sade: "Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon, så må Herren gå mitt ibland oss, fastän det är ett hårdnackat folk, och förlåt oss vår synd och skuld och gör oss till din arvedel."
Jesus botar två blinda och en stum
27 Då Jesus gick därifrån, följde två blinda efter honom och ropade: "Förbarma dig över oss, Davids son!" 28 Och när han kom hem, gick de fram till honom. Jesus frågade dem: "Tror ni att jag kan göra detta?" De svarade: "Ja, Herre." 29 Då rörde han vid deras ögon och sade: "Som ni tror skall det ske med er." 30 Och deras ögon öppnades. Jesus sade strängt till dem: "Se till att ingen får veta detta." 31 Men de gick ut och spred ryktet om honom i hela det området.
32 Medan de var på väg ut, se, då förde man till honom en man som var stum och besatt. 33 Och när han hade drivit ut den onde anden, talade den stumme. Och folket häpnade och sade: "Aldrig har man sett något sådant i Israel." 34 Men fariseerna sade: "Det är med hjälp av de onda andarnas furste som han driver ut de onda andarna."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln