Revised Common Lectionary (Complementary)

Gud hjälper de svaga

113 Halleluja! Ni Herrens tjänare, prisa hans namn!

² Välsignat är hans namn nu och för all framtid.

³ Prisa honom från dess att solen går upp till dess att den går ner!

⁴ Han härskar över folken. Hans ära och härlighet når högre än himlen.

⁵ Vem kan jämföras med Gud, som sitter på sin tron i höjden?

⁶ Därifrån böjer han sig ner för att se på jorden.

⁷ De fattiga drar han upp ur smutsen, och de hungriga hämtar han från avskrädeshögarna

⁸ och sätter dem bland sitt folks furstar!

⁹ Han låter den barnlösa hustrun få barn, och gör henne till en lycklig mor.Halleluja! Prisa Herren!

30 När Rakel förstod att hon inte kunde få några barn, blev hon avundsjuk på sin syster. Ge mig barn, annars dör jag, vädjade hon till Jakob.

² Då blev Jakob arg och sa: Jag är väl inte Gud heller? Det är han som bär ansvaret för att du inte får några barn.

³ Då sa Rakel till honom:Ligg med min tjänsteflicka Bilha, så att jag får barn genom henne!

⁴ Hon gav honom Bilha till hustru. Han låg med henne,

⁵ och hon blev med barn och gav honom en son.

⁶ Rakel kallade honom Dan (rättvisa), för hon sa: Gud har gett mig rättvisa och hört min bön och gett mig en son.

⁷ Rakels tjänsteflicka blev med barn igen och gav Jakob ytterligare en son.

⁸ Rakel kallade honom Naftali (brottning), för hon sa: Jag har varit i ständig tävlan med min syster, och jag har vunnit!

⁹ När Lea nu insåg att hon inte längre kunde bli med barn, gav hon sin tjänsteflicka Silpa till Jakob som hustru,

¹⁰ och snart gav också Silpa honom en son.

¹¹ Lea kallade honom Gad (min lycka har vänt sig).

¹² Sedan gav Silpa honom ytterligare en son,

¹³ och Lea kallade honom Aser (lycka), för hon sa: Jag är så lycklig! De andra kvinnorna kommer att tycka att jag verkligen har blivit välsignad!

¹⁴ En dag under veteskörden fann Ruben några alrunor på ett fält och han gav dem till sin mor Lea. Rakel bad då Lea att dela med sig till henne. (Man brukade tillaga en kärleksdryck av alrunor.)

¹⁵ Men Lea svarade vresigt: Räcker det inte med att du har tagit min make ifrån mig? Nu vill du ha min sons alrunor också!Rakel sa: Du får ligga med honom ikväll i utbyte mot alrunorna.

¹⁶ När Jakob kom hem från åkrarna den kvällen, gick Lea ut för att möta honom. Du måste ligga med mig i kväll! sa hon. Jag har nämligen tingat dig för några alrunor som min son har funnit! Då gjorde han det.

¹⁷ Och Gud svarade på Leas böner, och hon blev med barn igen och födde sin femte son.

¹⁸ Hon kallade honom Isaskar (lön), för hon sa: Gud har belönat mig för att jag har gett min slavflicka till min man.

¹⁹ Sedan blev hon med barn igen, för sjätte gången, och födde en son.

²⁰ Hon kallade honom Sebulon (gåvor), för hon sa: Gud har gett mig goda gåvor åt min make. Nu kommer han att hedra mig för att jag har gett honom sex söner.

²¹ Senare födde hon också en dotter som hon kallade Dina.

²² Då kom Gud ihåg Rakels böner.

^23-24 Hon blev nämligen med barn och födde en son. Gud har tagit bort skammen från mitt namn, sa hon. Hon kallade sonen Josef (må Herren ge mig ännu en), för hon sa: Kanske Herren ger mig ytterligare en son.

Hopp för framtiden

¹⁸ Våra nuvarande lidanden är ändå ingenting, jämfört med den härlighet som han kommer att ge oss längre fram.

¹⁹ För hela skapelsen är i spänd förväntan inför den dag när Gud ska låta sina barn få uppstå.

^20-21 Allt på denna jorden har kommit vid sidan av sitt syfte. Gud tillät att det blev så, men han gjorde det i hopp om att det en gång ska befrias. För den dagen kommer, när synd, död och förruttnelse ska försvinna, och allt skapat ska få dela den härliga frihet som Guds barn njuter av.

²² För vi vet att hela naturen med både djur och växter, ja allt skapat, väntar på denna stora händelse.

²³ Även vi kristna ber om att bli befriade från vår nuvarande kropp, trots att vi har den helige Ande inom oss som en försmak av den kommande härligheten. Vi väntar ivrigt på den dag när Gud ska ge oss våra fulla rättigheter som hans barn, och dit hör de nya kroppar som han har lovat oss - kroppar som aldrig ska bli sjuka igen och aldrig ska dö.

²⁴ Vi är redan nu frälsta genom vårt hopp. Och hoppet betyder att vi ser fram emot något som vi ännu inte har, för vi behöver ju inte hoppas och tro att vi ska få något som vi redan har.

²⁵ Om vi nu måste fortsätta att tro Gud om något som ännu inte har hänt, så lär det oss att vänta med tålamod.

²⁶ I vår begränsning hjälper oss den helige Ande med våra dagliga problem och med vår bön. För vi vet inte ens vad vi ska be om, eller hur vi ska be, men den helige Ande ber för oss med sådan känsla att det inte kan uttryckas med ord.

²⁷ Och Fadern, som känner allas hjärtan, vet naturligtvis vad Anden menar, för hans bön står i samklang med Guds egen vilja.

²⁸ Vi vet att Gud på alla sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda. Det är hans syfte med våra liv.

²⁹ Redan från början bestämde nämligen Gud att de som kommer till honom skulle bli lika hans son, och hela tiden visste han vilka det skulle bli. Så skulle hans son vara den förstfödde bland många bröder.

³⁰ Och när han hade utvalt oss kallade han oss att komma till honom, och när vi kom, förklarade han oss icke skyldiga, fyllde oss med Kristi godhet, satte oss i ett rätt förhållande till sig själv och lovade oss sin härlighet.