Revised Common Lectionary (Complementary)

Herren befriade oss

126 När Herren förde oss tillbaka till Jerusalem efter fångenskapen, var det som en dröm!

² Vi skrattade högt och sjöng av glädje! Till och med andra folk, som inte kände Gud, måste säga: Allt vad Herren gjort för dem är stort och väldigt!

³ Ja, det är verkligen sant! Vi var utom oss av glädje.

⁴ Herre, åt vår dystra tillvaro gav du mening, på samma sätt som du fyller de uttorkade bäckarna med vatten!

⁵ De som sår med tårar ska få skörda med glädje.

⁶ Ja, de går gråtande ut med säden de ska så, men när de kommer tillbaka, jublar de över den stora skörd de fått.

Herren ska sörja för sitt folk

40 Trösta, ja trösta mitt folk, säger Herren er Gud.

² Uppmuntra Jerusalem och säg att hennes sorgedagar är över. Hennes synd är förlåten, och Herren ska ge dubbelt så mycket välsignelse som han förut gett straff.

³ Lyssna! Jag hör någon som ropar: Gör en väg genom ödemarken för Herren! Gör en rak och jämn väg genom öknen.

⁴ Fyll igen dalarna och jämna ut höjderna! Räta de krokiga stigarna och jämna till alla vägar!

⁵ Hela mänskligheten ska få se Herrens härlighet. Herren har talat, och så ska det ske.

⁶ Rösten säger: Ropa ut mitt budskap!Vilket budskap ska jag ropa ut? frågar jag.Ropa ut att människan är lik gräset som dör bort och att hennes härlighet är som blommor som vissnar.

⁷ Gräset torkar bort och blommorna vissnar när Herrens vind blåser på dem. Så skröplig är människan.

⁸ Gräset torkar bort och blommorna vissnar, men vår Guds ord förblir i evighet.

⁹ Du, som ropar ut goda nyheter, ropa till Jerusalem från bergstopparna! Ropa högre och var inte rädd! Tala om för städerna i Juda att deras Gud kommer.

¹⁰ Ja, Herren Gud kommer med kraft, och han ska regera med kraft. Han har med sig lön åt alla, efter vad de har gjort.

¹¹ Han ska sörja för sin hjord som en herde. Lammen ska han bära i sina armar, och försiktigt ska han leda de dräktiga tackorna framåt.

²² För vi vet att hela naturen med både djur och växter, ja allt skapat, väntar på denna stora händelse.

²³ Även vi kristna ber om att bli befriade från vår nuvarande kropp, trots att vi har den helige Ande inom oss som en försmak av den kommande härligheten. Vi väntar ivrigt på den dag när Gud ska ge oss våra fulla rättigheter som hans barn, och dit hör de nya kroppar som han har lovat oss - kroppar som aldrig ska bli sjuka igen och aldrig ska dö.

²⁴ Vi är redan nu frälsta genom vårt hopp. Och hoppet betyder att vi ser fram emot något som vi ännu inte har, för vi behöver ju inte hoppas och tro att vi ska få något som vi redan har.

²⁵ Om vi nu måste fortsätta att tro Gud om något som ännu inte har hänt, så lär det oss att vänta med tålamod.