Revised Common Lectionary (Complementary)
Gud är vår borg
46 För körledaren. En sång av Koras söner, till alamót[a].
2 (A) Gud är vår tillflykt och styrka,
en hjälp i nöden, väl beprövad[b].
3 (B) Därför räds vi inte
även om jorden ger vika
och bergen störtar i havets djup,
4 (C) om vågorna brusar och svallar
så att bergen bävar
vid deras uppror. Sela
5 (D) En ström går fram med flöden
som ger glädje åt Guds stad,
den Högstes heliga boning.
6 (E) Gud bor där inne,
den vacklar inte.
Gud hjälper den
när morgonen gryr.
7 (F) Folken larmar, riken vacklar,
han höjer sin röst –
då smälter jorden.
8 (G) Herren Sebaot är med oss,
Jakobs Gud är vår borg. Sela
9 (H) Kom och se Herrens verk,
häpnadsväckande saker[c]
gör han på jorden.
10 (I) Han stillar strider över hela jorden,
han bryter bågen
och bräcker spjutet,
bränner upp vagnarna[d] i eld.
11 (J) "Bli stilla och besinna
att jag är Gud,
upphöjd bland folken,
upphöjd på jorden."
12 Herren Sebaot är med oss,
Jakobs Gud är vår borg. Sela
25 De drog upp från Egypten och kom till sin far Jakob i Kanaans land. 26 De berättade för honom: ”Josef lever än, och han är härskare över hela Egyptens land!” Då blev han alldeles lamslagen, han kunde inte tro dem. 27 Men när de talade om för honom allt vad Josef hade sagt till dem och när han såg vagnarna som Josef hade skickat för att hämta honom, då fick deras far Jakob nytt liv. 28 (A) Och Israel sade: ”Det räcker. Min son Josef lever än. Jag vill ge mig av så att jag får se honom innan jag dör.”
Jakob flyttar till Egypten
46 (B) Israel bröt upp med allt han ägde. När han kom till Beer-Sheba[a] offrade han slaktoffer åt sin far Isaks Gud. 2 Och Gud talade till Israel i en syn om natten och sade: ”Jakob! Jakob!” Han svarade: ”Här är jag.” 3 Då sade han: ”Jag är Gud, din fars Gud. Var inte rädd för att resa till Egypten, för jag ska där göra dig till ett stort folk. 4 (C) Jag ska själv följa med dig till Egypten och jag ska också föra dig tillbaka därifrån. Och Josefs hand ska sluta dina ögon.”
5 Jakob bröt upp från Beer-Sheba. Och Israels söner satte sin far Jakob, sina små barn och sina hustrur på vagnarna som farao hade skickat för att hämta honom. 6 (D) De tog sin boskap och de ägodelar som de skaffat sig i Kanaans land och kom till Egypten[b], Jakob och alla hans ättlingar med honom. 7 Sina söner och sonsöner, sina döttrar och sondöttrar, alla sina ättlingar förde han med sig till Egypten.
33 (A) När rådsherrarna hörde detta blev de ursinniga och ville döda dem. 34 Men då reste sig en farisé i Stora rådet som hette Gamaliel[a], en laglärare som var aktad av hela folket. Han befallde att man skulle föra ut männen en stund 35 och sade sedan: "Israeliter, tänk er för vad ni gör med dessa män. 36 För en tid sedan kom Teudas[b] och menade sig vara något, och han fick med sig omkring fyrahundra män. Men han blev avrättad, och alla som trodde på honom skingrades och försvann. 37 Efter honom kom Judas från Galileen, vid tiden för skattskrivningen[c]. Han fick folk att göra uppror och följa honom. Men även han gick under, och alla som trodde på honom skingrades. 38 Och nu säger jag er: Håll er borta från dessa män och låt dem gå. För om detta är människors påhitt eller verk, rinner det ut i sanden. 39 (B) Men är det av Gud, kan ni inte slå ner dem. Det skulle kunna visa sig att ni[d] kämpar mot Gud."
De lät sig övertygas. 40 När de kallat in apostlarna igen, lät de piska dem och förbjöd dem att tala i Jesu namn. Sedan släpptes de fria. 41 (C) Och apostlarna gick ut från Stora rådet, glada att de ansetts värdiga att bli förnedrade för Namnets skull. 42 Varje dag fortsatte de att undervisa i templet och i hemmen och förkunna evangeliet att Jesus är Messias.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation