Revised Common Lectionary (Complementary)
Herren känner mig
139 [a]För körledaren. En psalm av David.
Herre, du rannsakar mig
och känner mig.
2 [b]Om jag sitter eller står vet du det,
du förstår mina tankar fjärran ifrån.
3 [c]Om jag går eller ligger ser du det,
med alla mina vägar
är du förtrogen.
4 Innan ordet är på min tunga
vet du, Herre, allt om det.
5 Du omsluter mig på alla sidor
och håller mig i din hand.
6 Den kunskapen är för underbar
för mig,
den är så hög att jag inte kan
fatta den.
13 [a]Du har skapat mina njurar[b],
du vävde mig i moderlivet.
14 [c]Jag tackar dig för att
jag är så underbart skapad.
Underbara är dina verk,
min själ vet det så väl[d].
15 Benen i min kropp
var inte osynliga för dig
när jag formades i det fördolda,
när jag bildades i jordens djup.
16 [e]Dina ögon såg mig
när jag bara var ett foster.
Alla mina dagar blev skrivna
i din bok,
formade innan någon av dem
hade kommit.
Avfallet efter Josuas död
6 (A) När Josua sände i väg folket, gick Israels barn var och en till sin arvedel för att ta landet i besittning. 7 (B) Folket tjänade Herren så länge Josua levde och så länge de äldste levde, de som var kvar efter Josua och hade sett alla de storverk som Herren hade gjort för Israel. 8 (C) Och Herrens tjänare Josua, Nuns son, dog när han var hundratio år gammal. 9 Man begravde honom på det område som var hans arvedel, i Timnat-Heres[a] i Efraims bergsbygd norr om berget Gaash. 10 (D) Och hela den generationen samlades till sina fäder.
Då växte en annan generation upp efter dem, en som inte kände Herren eller de gärningar som han hade gjort för Israel. 11 (E) Och Israels barn gjorde det som var ont i Herrens ögon och tjänade baalerna. 12 De övergav Herren, sina fäders Gud som hade fört dem ut ur Egyptens land, och följde andra gudar, gudarna hos folken som bodde omkring dem. Dem tillbad de och väckte därmed Herrens vrede.
13 (F) Så övergav de Herren och tjänade Baal och astarterna.[b] 14 (G) Då upptändes Herrens vrede mot Israel, och han gav dem i händerna på rövare som plundrade dem. Han sålde dem till deras fiender runt omkring, och de kunde inte stå emot sina fiender längre. 15 (H) Närhelst de drog ut var Herrens hand emot dem till deras olycka, så som Herren hade sagt och så som Herren hade lovat dem med ed. Och de var i stor nöd.
Paulus försvarar sin apostlatjänst
10 (A) Jag, Paulus, som är så ödmjuk när jag möter er ansikte mot ansikte men modig när jag är långt borta, jag uppmanar er vid Kristi mildhet och godhet 2 (B) och ber: tvinga mig inte att vara så modig och bestämd hos er som jag inte tvekar att vara mot vissa som menar att vi går fram på världens vis. 3 För även om vi lever i världen, strider vi inte på världens sätt. 4 (C) Vapnen vi strider med är inte köttsliga utan har kraft från Gud[a] att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader 5 (D) och allt högt som reser sig mot kunskapen om Gud. Vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus, 6 (E) och vi är beredda att straffa all olydnad så snart er lydnad blivit fullständig.
7 (F) Se vad som är uppenbart[b]: om någon är övertygad om att han tillhör Kristus, då ska han ha klart för sig att vi tillhör Kristus lika mycket som han. 8 (G) Ja, även om jag skulle vara ännu frimodigare med den auktoritet som Herren har gett oss för att bygga upp er, inte för att bryta ner er, så skulle jag inte behöva skämmas. 9 Jag vill inte att det ska verka som att jag vill skrämma er med mina brev. 10 "Breven", säger man, "har tyngd och kraft, men när han kommer själv är han svag och man föraktar hans ord".[c] 11 (H) Den som säger så ska veta att sådana vi är i ord, i våra brev på håll, sådana är vi också i handling när vi är hos er.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation