Revised Common Lectionary (Complementary)
Ondska lönar sig inte
1-3 Jag har råkat i svårigheter, Herre. Lyssna därför till min bön. Rädda mig från dessa ligor av brottslingar som har gått samman för att ta livet av mig.
4 Deras tungor är vassa som svärd. De avlossar sina grymma ord som pilar riktade mot mitt hjärta.
5 Från sina bakhåll skjuter de på den oskyldige. Plötsligt och utan förvarning utför de sina illdåd.
6 De eggar varandra till att göra allt ont. De träffas i hemlighet för att sätta ut sina fällor. Ingen kommer att se dem, säger de.
7 De väntar på lämpligt tillfälle att sätta in sina stötar och säger till varandra: Vi har planerat det perfekta brottet.
8 Men Gud själv skjuter ner dem.
9 Plötsligt ska hans pil genomborra dem. Deras egna ord bringar dem på fall, och alla som ser dem ligga på marken ska skaka på huvudet.
10 Alla kommer att bli rädda och man kommer att säga till varandra: Så gör Gud! Med sådan makt griper han in!
11 De gudfruktiga kommer då att vara glada i Herren och lita på honom och prisa honom.
Job tycker att vännerna sviker
19 Job svarade:
2 Hur länge tänker ni hålla på att plåga mig och försöka bryta ner mig med alla era ord?
3 Tio gånger har ni nu förklarat att jag är en syndare. Er behandling är skamlös!
4 Och om jag nu verkligen har fel, så är det väl min ensak.
5 Om ni vill framhålla er förträfflighet på min bekostnad,
6 tänk då på att det är Gud som har fångat mig i sitt nät.
7 Jag ropar på hjälp, men ingen hör mig. Jag klagar men får ingen rättvisa.
8 Gud har spärrat vägen för mig och förvandlat mitt ljus till mörker.
9 Han har klätt av mig all min ära och tagit ifrån mig min krona.
10 Han har brutit ner mig från alla sidor, så att jag går under. Han har utplånat allt mitt hopp.
11 Hans vrede brinner mot mig. Han räknar mig som en fiende.
12 Han sänder sina soldater för att omringa mig.
13 Han har gjort mina bröder och mina vänner till främlingar för mig.
14 Mina släktingar har svikit mig. Mina vänner har övergett mig.
15 De som bor i mitt hus, till och med mina tjänare, betraktar mig som en främling. Jag är som en okänd man för dem.
16 Jag ropar på min tjänare, men han kommer inte, inte ens om jag tigger och ber om det!
17 Min egen hustru och mina bröder vägrar att kännas vid mig.
18 Till och med små barn föraktar mig. När de får se mig, skrattar de åt mig.
19 Mina närmaste vänner avskyr mig. De som jag älskade har vänt mig ryggen.
20 Jag är bara skinn och ben och har nätt och jämnt klarat mig undan döden.
21 Mina vänner, tyck åtminstone synd om mig, för Guds vredes hand har kommit över mig.
22 Varför måste ni också förfölja mig? Räcker inte den ångest jag redan har?
Alla är ett i Kristus
11 Glöm aldrig att ni en gång var utanför och blev kallade både gudlösa och orena av judarna. (Men deras hjärtan var också orena, trots att de iakttog sina fromma ceremonier och ritualer och omskar sig själva som ett tecken på fromhet.)
12 Glöm heller inte att ni på den tiden levde helt skilda från Kristus. Ni tillhörde inte Guds utvalda folk, Israel, och därför gällde inte de löften er som han hade gett till sitt folk. Ni var förlorade, utan Gud och utan hopp.
13 Men nu tillhör ni Jesus Kristus, och trots att ni en gång var långt borta från Gud har ni nu kommit mycket nära honom, därför att Kristus har gett sitt blod för er på korset.
14 Genom Kristus har vi fått vår gemensamma frid. Han har förenat judar och icke-judar och rivit ner den mur av förakt som stod emellan oss.
15 Genom sin död gjorde han slut på den förbittrade fiendskap som rådde mellan oss, och som orsakades av de judiska lagarna. Men han dog för att göra slut på hela det judiska lagsystemet. Därefter gjorde han dessa båda grupper, som hade stått emot varandra, till en del av sig själv. Han smälte oss samman till en enda ny person, så vi till slut fick frid.
16 Eftersom vi är delar i samma kropp, har vårt hat mot varandra försvunnit, för vi har båda blivit försonade med Gud. Fiendskapen fick sin dödsstöt vid korset.
17 Och han har fört dessa goda nyheter om frid till er, som var mycket långt borta från honom, och till oss judar, som var nära.
18 Nu kan vi allesammans, vare sig vi är judar eller inte, med den helige Andes hjälp komma till Gud, vår Far, genom vad Kristus har gjort för oss.
19 Nu är ni inte längre främlingar för Gud, utan ni är medlemmar av Guds egen familj, medborgare i Guds rike. Tillsammans med alla andra kristna är ni barn i Guds hus.
20 Den grund ni står på är apostlarna och profeterna, och den sten som bär och håller samman byggnaden är Jesus Kristus själv!
21 Vi som tror är förenade med Kristus, som delar i ett vackert, ständigt växande tempel åt Gud.
22 Ni är också en del av den byggnad där Guds Ande bor.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®