Revised Common Lectionary (Complementary)

⁷ Mitt folk, lyssna, för jag är er Gud! Lyssna! Detta är mina anklagelser mot er:

⁸ Jag klagar inte på ert offrande och på de brännoffer ni regelbundet tar med er till mitt altare.

⁹ Men det är inte tjurar och bockar som jag begär av er,

^10-11 för alla djur både i hagar och i skogar tillhör mig! Jag äger boskapen på de tusentals kullarna! Jag äger fåglarna under himlen och allt levande på marken.

¹² Även om jag var hungrig, skulle jag inte säga det till er, för hela jorden är min, och allt som finns på den.

¹³ Tror ni verkligen att jag äter kött från tjurar och dricker blod från bockar?

^14-15 Det jag vill ha är er uppriktiga tacksamhet. Jag vill att ni ska uppfylla allt ni lovat mig, den Högste. När ni inte ser någon utväg längre, ropa då till mig om hjälp, så att jag kan befria er och ni kan ära mig.

De tio buden på nya stentavlor

34 Herren sa till Mose: Hugg ut två stentavlor, likadana som de förra. Sedan ska jag på nytt skriva de ord som fanns på tavlorna du slog sönder.

² Gör dig klar att i morgon bitti komma upp på berget Sinai och möta mig där på toppen av berget.

³ Ingen får gå med dig, och ingen får heller vara någonstans på berget. Låt inte heller era hjordar gå och beta i närheten av berget.

⁴ Mose högg ut två stentavlor, lika de första han haft, och steg tidigt på morgonen upp på berget Sinai, som Herren hade sagt till honom, och han hade tavlorna med sig.

⁵ Då steg Herren ner i molnpelaren och ställde sig bredvid honom och gick förbi honom och ropade ut sitt namn.

⁶ Jag är Herren, den nådefulle och barmhärtige Guden, ropade han, som inte lätt blir vred men är stor i kärlek och sanning.

⁷ Jag, Herren, bevisar min trofasta kärlek till tusentals människor genom att förlåta deras synder, men jag låter inte den skyldige slippa straffet utan utkräver det av syndarens barn och barnbarn ända ner till tredje och fjärde generation.

⁸ Mose föll då ner inför Herrens ansikte och tillbad

⁹ och sa: Om det är sant att jag funnit nåd inför dina ögon, Herre, gå då med oss till löfteslandet. Ja, det är ett motspänstigt och envist folk, men förlåt oss våra synder och missgärningar och ta emot oss som dina egna.

Jesus botar blinda och stumma

²⁷ När Jesus lämnade flickans hem följde två blinda män efter honom och ropade: Du som är kung Davids son, hjälp oss.

²⁸ De gick efter honom till det hus där han bodde. Då frågade Jesus dem: Tror ni att jag kan bota er? Ja, Herre, svarade de. Det gör vi.

²⁹ Då rörde han vid deras ögon och sa: Det ni tror ska ske.

³⁰ Och plötsligt kunde de se! Men trots att Jesus varnade dem strängt för att berätta detta för någon,

³¹ gick snart ryktet om honom över hela staden.

³² När de hade gått kom man till Jesus med en man som inte kunde tala, därför att en ond ande bodde i honom.

³³ Men Jesus drev ut anden, och med detsamma kunde mannen tala. Och människorna häpnade. Aldrig förr har vi sett något sådant som detta hända! utropade de.

³⁴ Men fariseerna sa: Varför tror ni att han kan driva ut onda andar? Han är naturligtvis själv besatt av en ond ande, nämligen av Satan, de onda andarnas kung!