Revised Common Lectionary (Complementary)

Tröst mot våld och förtal

David skrev denna psalm som en protest mot att hans fiende Doeg dödade 85 präster och deras familjer.^1-3 Du kallar dig hjälte, eller hur? Du skryter om dina ogudaktiga handlingar mot Guds folk.

⁴ Din tunga är vass som en rakkniv, och det onda du gör har du planerat väl.

⁵ Du älskar det onda mer än det goda!

⁶ Du älskar lögn mer än sanning! Du älskar att skvallra, och du kan säga vad som helst bara för att skada andra. Å, vilken lögnhals du är!

⁷ Men Gud kommer att slå ner dig för gott. Han kommer att dra iväg med dig från ditt hem och släpa dig bort från de levandes land.

⁸ De som älskar Gud kommer att se det och bli förskräckta. Men sedan kommer de att skratta och säga:

⁹ Titta, så går det för den som inte hoppas på Gud, utan i stället litar på sin rikedom och går allt längre i sin ondska.

¹⁰ Men jag är som ett olivträd, som vårdas av Herren. För all framtid litar jag på Guds barmhärtighet.

¹¹ Herre, jag vill alltid tacka dig för vad du gjort. Inför alla dem som älskar dig vill jag tala om hur god du är!

Josua läser lagen för folket

³⁰ Josua byggde ett altare åt Herren Gud på berget Ebal,

³¹ som Mose hade befallt i sin lagbok: Gör mig ett altare av stenar som varken är tillhuggna eller bearbetade med verktyg, hade Herren sagt om altaret på berget Ebal. Prästerna offrade där brännoffer och tackoffer till Herren,

³² och medan folket såg på, ristade Josua in vart och ett av de tio budorden i stenarna.

³³ Allt folket i Israel, även de från andra folk som levde bland dem, och de äldste, ledare och domare, delade sig i två grupper. Den ena gruppen ställde sig vid foten av berget Gerissim och den andra vid Ebal. Mellan dem stod prästerna med arken, beredda att uttala välsignelsen. Allt gjordes enligt de föreskrifter som Mose långt tidigare hade gett dem.

³⁴ Josua läste sedan upp hela lagen för folket med välsignelsen och förbannelsen, precis som Mose hade skrivit i Guds lagbok.

³⁵ Varje befallning som Mose hade gett lästes inför hela församlingen, där både kvinnor och barn och alla övriga som bodde tillsammans med israeliterna var med.

Guds dom över synden

2 Men gör nu inte misstaget att genast döma dem jag har talat om! När du säger att de som gör fel ska straffas är det lika mycket dig själv du talar om.

² Och vi vet att Gud i sin rättvisa kommer att straffa dem som gör orätt.

³ Tror du att Gud kommer att döma andra, men ha överseende med dig?

⁴ Förstår du inte vilket tålamod han har med dig? Eller bryr du dig inte om det? Kan du inte inse att han hela tiden har väntat med att straffa dig, för att du skulle ha tid att vända dig bort från din synd? Genom sin godhet vill han leda dig till bättring.

⁵ Men nej, du vill inte lyssna, och så samlar du på dig ett fruktansvärt straff. Men det kommer en vredens dag då Gud ska vara alla människors rättvisa domare.

⁶ Var och en ska få den lön han förtjänar.

⁷ Gud ska ge evigt liv åt dem som inte ger upp, utan fortsätter att göra hans vilja, medan de söker efter den välsignelse som han ger och det eviga liv som han erbjuder.

⁸ Men hans vrede och straff kommer att drabba dem fruktansvärt, som bara tänker på sig själva och vänder sig bort från sanningen, medan de villigt låter sig övertalas till onda handlingar. Över dem ska Gud ösa sin vrede.

⁹ De kommer att möta motgång och känna ångest vare sig de är judar eller inte.

¹⁰ Men alla de som lyder honom, ska få uppleva Guds himmelska välsignelse och frid,

¹¹ för Gud behandlar alla lika.