Print Page Options
Previous Prev Day Next DayNext

Revised Common Lectionary (Complementary)

Daily Bible readings that follow the church liturgical year, with thematically matched Old and New Testament readings.
Duration: 1245 days
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)
Version
Psaltaren 16

Herren som den frommes arv

16 En inskrift[a] av David.

Skydda mig, Gud,
    för till dig tar jag min tillflykt.

Jag säger till Herren: ”Du är min Herre,
    och allt mitt goda kommer från dig.”[b]
Hos de heliga i landet, de härliga,
    har jag all min glädje.
De som jagar efter andra gudar
    kommer att dra mer olycka över sig.
Jag tänker inte offra blodsoffer åt dem,
    och jag vill inte ens uttala deras namn.

Herren själv är min arvedel, min bägare.
    Du bestämmer min del.
Jag har fått mig tilldelad en underbar lott,
    ja, ljuvlig är min arvedel.

Jag vill lova Herren, som ger mig råd,
    på natten förmanar mig mitt innersta.
Jag har alltid Herren inför mig,
    eftersom han står vid min sida vacklar jag inte.

Därför är mitt hjärta fyllt av glädje,
    och jag ropar ut mitt jubel,
    också min kropp vilar i trygghet,
10 för du ska inte lämna mig kvar i dödsriket,
    eller låta din helige förmultna.
11 Du visar mig vägen till livet,
    du fyller mig med glädje inför dig,
    med ljuvlighet vid din högra sida för alltid.

Daniel 4:28-34

28 Medan orden fortfarande var på hans läppar, kom en röst från himlen: ”Kung Nebukadnessar, detta är bestämt för dig: Ditt rike har tagits ifrån dig. 29 Du ska drivas bort ur människors närhet och få bo bland markens djur och äta gräs som oxarna. Så ska sju år gå, tills du inser att den Högste regerar över människors riken och ger dem åt vem han vill.”

30 I samma stund gick orden i uppfyllelse. Nebukadnessar blev bortförd och fick äta gräs som oxarna, och hans kropp fuktades av himlens dagg. Hans hår växte och blev långt som en örns fjädrar och hans naglar som fågelklor.

31 Men när den tiden hade gått, lyfte jag, Nebukadnessar, min blick mot himlen. Mitt förstånd återvände, och jag prisade den Högste och lovade och ärade honom som lever i evighet.

Hans välde är ett evigt välde,
    hans rike varar från generation till generation.
32 Alla jordens invånare
    är att betrakta som ingenting.
Han gör vad han vill
    med både himlens krafter och jordens folk.
Ingen kan hindra honom eller säga:
    ”Vad har du gjort?”

33 Samtidigt som jag fick tillbaka mitt förstånd, fick jag också tillbaka min härlighet och glans, till ära för mitt rike. Mina rådgivare och stormän sökte upp mig, jag fick tillbaka min tron och blev till och med mäktigare än tidigare. 34 Jag, Nebukadnessar, prisar nu och upphöjer och ärar himlens kung, för allt som han gör är sant och rätt. Han har makt att krossa de högmodiga.

Markus 12:1-12

Liknelsen om mannen som arrenderade ut sin vingård

(Matt 21:33-46; Luk 20:9-19)

12 Sedan började Jesus tala till dem i liknelser: ”En man planterade en vingård. Han byggde en mur runt omkring den och grävde en grop där han kunde pressa druvorna. Han byggde också ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut vingården till några lantbrukare medan han själv reste bort. När det blev dags att skörda, sände han en av sina tjänare till lantbrukarna för att hämta en del av vingårdens skörd. Men de tog fast tjänaren, misshandlade honom och skickade honom tillbaka tomhänt.

Ägaren sände då en annan av sina tjänare, men de slog honom i huvudet och förolämpade honom. Nästa tjänare som han sände dödade de. Han sände flera andra, men en del misshandlade de, andra slog de ihjäl. Till slut fanns det bara en kvar att sända, ägarens egen älskade son. Honom sände han iväg som den siste, för han tänkte: ’Honom ska de väl ändå visa respekt för.’

Men lantbrukarna sa till varandra: ’Här kommer arvtagaren. Kom så dödar vi honom, och då blir arvet vårt!’ Så tog de fast sonen och dödade honom och slängde kroppen utanför vingården.

Vad ska nu vingårdsägaren göra? Jo, han kommer själv dit och dödar lantbrukarna och ger sedan vingården till andra. 10 Har ni inte läst det här stället i Skriften:

’Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna
    har blivit en hörnsten.
11 Detta är Herrens verk
    och förunderligt i våra ögon.’ ”[a]

12 De ville arrestera Jesus genast, eftersom de förstod att det var dem han syftade på i liknelsen, men de var rädda för folket. Därför lämnade de honom och gick därifrån.

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.