Revised Common Lectionary (Complementary)

Lovprisning för Guds lag

22 Om någon stjäl en oxe eller ett får som han sedan slaktar eller säljer, ska han betala fem oxar för varje oxe och fyra får för varje får.

² Om en tjuv blir tagen på bar gärning och dödad är det inte blodskuld. ³ Men om det sker i dagsljus är det blodskuld. En tjuv ska ge full ersättning men har han inte någonting att betala med, måste han säljas som slav för att betala sin skuld.

⁴ Om ett stulet djur, vare sig det är en oxe, en åsna eller ett får, hittas levande hos tjuven ska han ge dubbel ersättning.

⁵ Om någon bränner en åker eller en vingård och låter elden sprida sig till en annans åker^[a], ska han betala för all skada genom att ge ägaren till åkern eller vingården det bästa av sin egen skörd.

⁶ Om elden kommer lös och sprider sig till törnbuskar och sädeskärvarna eller den oskurna säden bränns upp, ska den som vållat branden ge full ersättning.

⁷ Om någon överlämnar pengar eller varor till förvaring hos någon annan och det blir stulet, ska tjuven betala dubbel ersättning om man får fast honom. ⁸ Men om man inte får fast tjuven, ska den som förvarade värdesakerna föras fram inför Gud^[b], så att man kan ta reda på om det är han som tagit sakerna.

⁹ Alltid när det är fråga om tillgrepp, vare sig det gäller en oxe, en åsna, ett får, kläder eller något annat förlorat som någon påstår tillhöra honom, ska båda parterna föras fram inför Gud. Den som Gud^[c] förklarar skyldig ska betala det dubbla värdet till den andre.

¹⁰ Om någon ber sin granne att ta hand om en åsna, en oxe, ett får eller något annat djur som han äger och detta dör, skadas eller försvinner och ingen har sett vad som hänt, ¹¹ måste grannen avlägga en ed inför Herren att han inte har tagit den andres egendom och ägaren måste tro på eden. Ersättning ska inte betalas ut. ¹² Men om djuret har stulits, ska den som haft ansvar för det betala ersättning till ägaren. ¹³ Om det har rivits ihjäl, ska han kunna visa upp djurkroppen som bevis och slipper då att ersätta skadan.

¹⁴ Om någon lånar ett djur av en annan och det blir skadat eller dödat och ägaren inte är där just då, måste mannen som lånat det betala full ersättning. ¹⁵ Men om ägaren är närvarande, behöver han inte betala och om han har hyrt det, har ägaren rätt till hyran.^[d]

Prästernas uppgift i det första förbundet

9 I det första förbundet fanns det föreskrifter för gudstjänsten och den jordiska helgedomen.^{[a] 2} Tältet inreddes så att i det första rummet stod ett lampställ och ett bord med skådebröden. Det rummet kallades det heliga. ³ Bakom det andra förhänget fanns ett rum som kallades det allra heligaste. ⁴ Där i anslutning till det stod ett rökelsealtare av guld och en guldöverdragen förbundsark. I den förvarade man en kruka av guld med manna^[b], Arons stav, som en gång hade skjutit gröna skott,^[c] och förbundstavlorna. ⁵ Ovanpå arken stod härlighetens keruber^[d], som överskuggade försoningsstället. Men vi kan inte gå in på varje detalj här.

⁶ Efter att allt detta hade ställts i ordning gick prästerna ständigt in i det första rummet i tältet för att utföra sin tjänst. ⁷ Men i det innersta rummet fick bara översteprästen gå in, en gång om året, och då alltid med blod, som han offrade för sina egna och folkets synder som de hade begått i sin tanklöshet.

⁸ Så visar den heliga Anden att vägen in i helgedomen inte är öppnad så länge den första helgedomen finns kvar. ⁹ Det är en bild som syftar på vår egen tid, då man bär fram gåvor och offer som inte kan göra samvetet fullkomligt hos den som offrar. ¹⁰ De är bara yttre föreskrifter om mat och dryck och olika tvagningar, och de skulle bara gälla fram till tiden för en bättre ordning.

Jesus Kristus offrade sitt blod

¹¹ Men nu har alltså Kristus kommit som överstepräst för detta nya förbund, med allt det goda det för med sig. Han har gått genom det stora och fullkomliga tält, som inte är gjort av människor och därför inte tillhör den här världen. ¹² En gång för alla gick han in med blod i helgedomen, inte med blod från getter och kalvar,^[e] utan med sitt eget blod, och åstadkom så en evig återlösning.